fredag 13 januari 2017

Att leva på kapital i Sverige


Det talas mycket i våra kretsar idag om hur man kan uppnå "ekonomisk frihet" dvs på ena eller andra sätter leva på sitt kapital istället för att lönearbeta. Jag skulle vilja ifrågasätta alla dessa uträkningar som högst osäkra sånär på den idiotsäkra, dvs ett jättekapital som man helt enkelt lever av, allt annat är bara sannolikhetsbedömningar av olika slag. Ingen kan vara säker på att ett visst kapital försörjer dem till pensionen (eller livet ut eftersom pensionen lär bli mycket låg om man inte har lönarbetat så mycket). 

Precis som med andra investeringar är investeringen i ett friare liv alltså bara en sannolikhetsuppskattning om att något ska gå vägen. I ett inlägg i somras behandlade jag de sociala aspekterna av det bland vissa så hyllade snållivet och de praktiska konsekvenserna av icke-lönearbete, här kommer jag enbart att se på de ekonomiska realiteterna. Slutsatsen är dock densamma.




Säkra utdelningar (statspapper)


Visst finns det en logik i att räkna ut hur mycket man behöver för att kunna köpa säkra placeringar, t.ex. svenska statspapper, och sedan sitta och håva in räntan. Denna inkomst är säker så länge obligationerna löper men om man vill vara petig så vet man ju inte alls vilken ränta man får för nästa obligation man måste köpa (det finns ju inga superlånga längre).

Problemet med denna variant är vidare att vid nuvarande statslåneräntor (typ 0,5 %) måste man ha ett jättekapital om i varje fall 50 miljoner och då skulle man ju kunna leva betydligt bättre bara genom att sätta in det på olika banker med insättningsgaranti och göra raka månatliga överföringar till sitt "lönekonto".


Direktavkastningsmetoden

De flesta uträkningar utgår förstås istället från utdelningsinkomsterna som kommer av att köpa säkra utdelningsaktier och sedan håva in en stigande utdelning varje år. Detta anses nog allmänt som den fina, seriösa metoden- man "rör inte kapitalet".

Problemet med detta är dessvärre uppenbart- blir det lågkonjunktur så ska du ha väldig tur om inte något, för att inte säga de flesta, av dina företag sänker utdelningen. Vidare kan du förstås ha trott att en viss aktie är bombsäker då den för alltid höjt utdelningen varför du har satsat en stor del av kapitalet i just denna aktie. Många har nog trott att H&M skulle vara en sådan aktie och även om sänkningen har varit mycket liten så kan den förstås sänkas rejält om företaget inte får ordning på både kostnader och tillväxten, vilket jag betvivlar.




Fyraprocentaren

Utöver dessa metoder nämner många, inte minst Mr Money Mustache, den verkliga kultfiguren i dessa kretsar, att man ska kunna gå i pension när man man leva på 4 % av sitt kapital. Tanken är förstås att man utgår från att börsen över tid avkastar några procent netto för inflationen

Förutom invändningen att denna uträkning kommer från USA med helt andra offentliga garantier vad gäller sjukvård, högre utbildning osv samt att de har mycket högre avkastningsskatt än en svensk ISK så är förstås den huvudsakliga invändningen att den bygger på indexinvestering, vilket låser en investeringsmässigt, samt att vi förstås inte kan veta hur börsen kommer att gå i framtiden.





Sammanfattning

Alla dessa metoder bygger alltså på antaganden om framtiden. Detta gör att ingen är säker, eller ens nästan säker. Vi kan vara i princip helt säkra på att börsen kommer att stiga över tid, men inte med hur mycket och absolut inte att de aktier som just jag har valt kommer att bli bra. Rör det sig om några få år innan pensionen så funkar förstås alla dessa metoder med 99 % sannolikhet men talar vi om en yngre person som vill leva för gott på sitt kapital blir det svårare för alla som inte har tiotals miljoner och det är förstås väldigt få som har i Sverige och de som har det tenderar att vara över 60.

Jag kan bara komma fram till samma slutsats som jag gjorde i somras: bäst förutsättningar om man inte har 50 miljoner eller liknande enorm förmögenhet har man om man vet att man är en skicklig investerare. En som förstås inte alltid slår index, men i regel gör det och aldrig går på någon jättemina. Man klarar då sitt eget negativa kassaflöde på den del av portföljen man inte har investerad (i alla fall några hundra tusen kronor som regel i buffert). Denna ger förutom stressfrihet för löpande utgifter också handlingsmöjligheter vid nedgång och en kudde oavsett börsens rörelser år från år.

Är man tillräckligt duktig på att investera så kommer ens kapital att växa stadigt över tiden och man kommer inte att ha några fatala felsteg. Man blir förhoppningsvis och troligen bättre som investerare med betydligt mer tid att lägga på sina existerande och potentiella investeringsobjekt. Problemet med att ha pengar för löpande utgifter löses med bufferten och man kan fortsätta att passa på när det ges små och stora tillfällen. Med lite tur kommer det dessutom till sist en jättechans som man upptäcker just tack vare att man kan ägna sig åt kapitalplaceringar på heltid. 

Men, och det är mycket viktigt, denna metod är förstås inte heller säker, jag gör bara bedömningen att den är sannolikt den bästa för dem som är goda investerare och är man inte det så ska man nog inte hoppas på någon längre "early retirement" överhuvudtaget om man inte är väldigt rik.






22 kommentarer:

  1. Intressant inlägg - tack.

    Själv räknar jag inte med den "traditionella" nivån på 4%, utan "endast" 3%. Skillnaden i kapital som krävs för att täcka mina utgifter blir därmed ganska mycket större.

    Naturligtvis finns det trots detta inga garantier och jag kommer inte att säga upp mig den dagen (om) jag når denna nivå på mitt kapital, eftersom jag faktiskt har ett jobb jag råkar gilla. De sociala aspekterna av att ha ett jobb ska man inte heller underskatta. Dock tror jag att jag kommer att vara betydligt mindre orolig för att bli uppsagd samt känna att jag kan säga upp mig utan att ha ett nytt jobb på plats.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla fördelar du nämner stämmer med min erfarenhet. Har man pengar slipper man en sak att oroa sig för, precis som Forrest Gump fick erfara...

      Radera
    2. Du behöver inte vara orolig för att bli uppsagd eller känna att du inte kan säga upp dig idag. Det finns utomordentliga försäkringar så som A-kassa och inkomstsförsäkringar som täcker tiden mellan två jobb. Du kommer inte hamna på gatan.

      Radera
  2. En fin fördel med att även bara ha en mindre portfölj är ju också att man i perioder kan vila upp sig och satsa på förkovring och annan livskvalitet för att när läge uppstår efter analys av omvärlden också kunna jobba hårt i entreprenörsprojekt i intensivare period. Finns det inga bytesdjur på slätten är det ingen idé att ödsla energi. Jag tycker entreprenörsskap kan kombineras finfint med börsen. I perioder är det lugnt på börsen och då kan det passa utmärkt med ett konsultgig eller dylikt med roliga människor i stimulerande miljö.

    SvaraRadera
  3. Är den första länken i inlägget rätt? Pekar på Mr Money Mustache den också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det! Nu är det åtgärdat. http://fundamentalanalys.blogspot.se/2016/08/att-leva-pa-sitt-kapital.html

      Radera
    2. Tack för det, jag läste igenom det äldre inlägget nu. Jag hade missat det under min bloggkoma, alltigenom klokt skrivet om du frågar mig!

      Radera
  4. Det tar ju 10-20 år att bygga upp ett kapital tillräckligt stort för att kunna gå i pension tidigt. Även med en sparkvot på över 50%.

    Om man jobbar heltid i 20 år mellan tex 23 och 43 år så hinner man faktiskt jobba ihop en ansenlig mängd allmän och tjänstepension (förutsatt att man har tjänstepension så klart). Går man då i pension vid 43 så har man bara 12 kritiska år då man behöver leva helt på kapitalet innan man kan stärka upp med några tusenlappar i månaden i tjänstepension. Visst ålder för uttag av tjänstepension kan stiga men det gör ju inte att pengarna försvinner utan då kan du ta ut ännu mer från tex 60. Så om man inte räknar in pensionsdelarna och sin bostad i sin förmögenhet tror jag man kan vara ganska trygg med 4% regeln.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja absolut, fyller man på med försäkringar så förbättras kalkylen i motsvarande grad.

      Radera
  5. Precis som att man inte har några garantier som "självförsörjande på utdelningar" så finns det inga garantier heller för att du kommer ha kvar ditt välavlönade jobb. Det är också ett antagande vi gör när vi köper våra materiella ting. Bilar, boende mm mm.

    Man får väl ändå anta att den som sitter på en 5mkr utdelningsportfölj är bättre rustad för framtiden än den som lever månad för månad?

    Sen är ju utbildning en viktig parameter och om man har möjlighet att göra come-back på arbetsmarknaden eller inte.

    Tack för bra blogg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ju mer pengar desto säkrare är man på alla sätt. Jag menar bara att man inte kan räkna ut i förväg hur stor summan ska vara, ivf inte om vi talar om realistiskt nåbar summa.

      Radera
  6. Man kan ju konstatera några saker när man läser aktiebloggar.
    1. 90% har relativt låga inkomster.
    2. De flesta verkar ogilla sitt arbete.
    3. De flesta är ensamvarjar.
    4. Sinnessjukt att folk kan vara nöjda å åtnjuta "ekonomisk" frihet genom att leva på 20000/mån.
    5. De flesta kommer aldrig klara sig ekonomiskt i livet vilket är ironiskt då alla sparar som galningar å investerar i aktier. Att tro att just de är smarta å kan hitta aktier som är bra å ger fina utdelningar talar emot all ekonomisk teori.
    6. Alla verkar ha sjukt tråkiga jobb, ingen verkar ha en uppfattning av verklig lycka. Få människor mår bra av att sluta arbeta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att ich med att så många jobb nuförtiden är rätt streamlinade och styrda av en massa policies så finns det mängder av missnöjda som ser livet utanför lönearbete som det stora målet. Få av de mest inbitna spararna inser att pengarna och balansen i tillvaron är viktiga beståndsdelar.

      Radera
    2. Så är det kanske, som egenföretagare är det svårt att sätta sig in i arbetstagarens situation. Det man kan konstatera är att det dock är få människor som är lyckliga utan arbete. Det är iof arbete att hålla koll på portfölj men generellt underskattar nog människor vikten av social gemenskap.

      Radera
    3. Sen är det såklart en frihet att känna att man har ekonomisk "frihet", vilket de flesta människor troligtvis önskar men få når

      Radera
  7. @Magnus

    Jag tror den skara bloggare du beskriver är en ganska liten skara egentligen. Jag tycker själv fenomenet #uppesittarkväll är helt surrealistiskt men på ett kul sätt. Vi får se hur det utvecklas framöver (t.ex. under nästa stora nedgång på marknaden).

    Jag tycker det är klokt att ha koll på sina totala tillgångar och sätta avkastningen på den i relation till sina årliga utgifter för att se hur "ekonomiskt fri" man är eller kan bli. Vad man sen använder sin eventuella frihet till är ju en annan sak. I många fall kanske det bara ger en känsla av trygghet att veta att man kan klara sig ekonomiskt även om något oönskat händer.

    När man väl konsekvent avkastar mer än ens utgifter kan man ju i praktiken ställa sig frågan om man vill fortsätta arbeta även när man inte behöver det ekonomiskt. Det är en fråga man kan se väldigt olika på i olika skeden i livet - inte minst hur situationen på jobbet utvecklar sig.

    Alla blir lyckliga av olika skäl. En del älskar sitt arbete. Andra kanske bara är lyckliga när de håller på med sin hobby. En del vill bo stort och fint, resa och älskar att äta ut. Andra vill bara läsa en bok framför en öppen spis, filosofera över tillvaron eller kanske vara ut i naturen så mycket det går. "Live and let live" är min filosofi. Döm inte någon annan för att den ser på livet på ett annat sätt, har andra drömmar eller blir lycklig av andra saker.

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Investormannen: Det stämmer som du skriver på alla sätt, men jag tycker inte jag dömer någon i den här texten. Jag ifrågasätter mer tron att man kan räkna ut en summa som skulle kunna försörja en resten av livet eftersom vi inte vet framtida avkastning, räntor, skatter osv.

      Radera
    3. @Magnus

      Det sista stycket var snarare jag som tänkte högt än riktat till dig.

      Mvh Mattias

      Radera
  8. Hej,skulle behöva spartips...tyvärr har jag utbildat mig till sjuksköterska med dålig lön. Var också ensamstående mamma, men fick det att gå ihop genom att alltid hoppa in på extra pass. Så småningom straffade det sig och jag blev utbränd i 55-årsåldern. Är nu snart 62 och har sjukersä.tning, vilket ger så 12500:- i månaden netto, varav drygt hälften går till boendekostnader. Har 750000:- i bolån och ca 15000:- i sparande. Vill gärna ha några spartips inför pensionen, som kommer då pensionen kommer att bli betydligt sämre. Någon?

    SvaraRadera