Apples rapport

Apple lämnade en svag rapport igår, men som alltid när det gäller Apple så blir rubrikerna missvisande eller i varje fall överdrivna. IPhone säljer nästan 20 % mer än för två år sedan och omsättningen och vinsten per aktie har över denna period ökat ung. lika mycket.

Det stora "problemet" är utan minsta tvekan den enorma uppgång i försäljning och vinst som kom förra året då Apple för första gången lanserade "stora" mobiler (större än fyra tum) och gensvaret från kunderna blev gigantiskt.

Uppgången i början av 2015  som synes exceptionell mot tidigare år.

Både iphoneförsäljningen och vinsten per aktie ökade i marskvartalet 2015 med svindlande 40 %. Apple hade redan innan meddelat att detta var omöjligt att nå upp till i år. Anledningen är förstås att iPhone 6S inte alls är lika mycket "must have" och att de som köpte iPhone 6 inte kommer att uppdatera förrän nästa år.

Bland de goda nyheterna är förstås att "Services" fortsätter sin mycket starka uppgång, +20 % trots att valutan har varit kraftigt emot Apple under året. Investerare och analytiker har absolut inte räknat in vilket expresslok detta har blivit då allt har överskuggats av iPhone de senaste åren. Marginalen är som brukligt fantastisk på tjänster (App Store, garantier, Itunes, Apple Music, Apple Pay osv) och man omsatte sex miljarder dollar detta kvartal.

Om man tycker sex miljarder är lite jämfört med övriga Apple ska man tänka att det är 20 % mer än hela Starbucks... Detta segment är idag större (och mycket mer lönsamt!) än vad respektive iPad och Mac. Detta gör att det är det utan tvekan näst viktigaste att hålla ögonen på i dagens Apple, vilket som sagt ännu mer eller mindre helt har missats av marknaden.

Apple är ingenting som nervösa personer ska äga och den som, komiskt nog precis som vintern och våren 2014 (då jag själv fick en hel del kritik för att jag "fortfarande trodde på" Apple), idag stödda av ett enstaka kvartal tror att Apples tillväxt är slut ska lägga sina pengar på annat. Apple fluktuerar vilt mellan kvartalen och Apple, till skillnad från många andra stora amerikanska bolag (General Electric under Jack Welsh som VD är ett klassiskt exempel, se nedan), gör absolut ingenting för att mjuka upp övergångarna med kostnadsallokeringar, avskrivningar osv. De guidar, vilket man inte gjorde alls under Jobs, men i övriga låter man marknaden reagera bäst den vill och, trevligt nog, man drar nytta av nedgångarna i aktien för återköpen.

Utdelningen höjdes som vanligt med 10 % och återköpen tuffar på i samma rasande takt med ung. 5 % av aktierna makulerade per år. Idag är nästan 20 % av de ursprungliga aktierna borta och minimala kunskaper i matematik gör att man kan förstås vad detta kommer att leda till på sikt.

Företaget är dock fortsatt helt beroende av iPhone för att kunna tjäna dessa gigantiska summor man gör idag och iPhone SE kommer att ge stöd de kommande kvartalen tills iPhone 7 kommer ut. Dock kommer förstås genomsnittsintäkten per enhet att sjunka då priset är lägre men detta påbörjades redan för ett halvår sedan då iPhone 6S för många inte kändes värd så mycket mer än förra årets iPhone 6.

För att sammanfatta är det liksom så många gånger tidigare lätt att dra snabba slutsatser för dem med mindre insyn i Apple istället för att se att det dels är ett företag i förändring mot mer tjänster vi ser, vilket har pågått väldigt länge men först nu börjar synas tydligt, samt resultatet av att man inte längre kan sälja smartphones lika lätt. Det krävs idag fler valmöjligheter än tidigare- inte bara fler färger, utan även fler storlekar och prisnivåer än tidigare. Detta är inte ett stort hot mot iPhone, man tar redan all försäljning att tala om i "över 600 dollar-segmentet" samt över 90 % av alla vinster för mobiltelefoner. iPhone är INTE hotad, det är bara svårare än tidigare att växa.

Talande för hur man rapporterar och analyserar Apple och ständigt hittar hot, verkliga eller inte, för företaget och iPhone är att ingen, verkligen ingen, idag längre talar om Android som det stora hotet mot iPhone och Apple. Gå tillbaka ett eller två år och alla talade om detta. Google och Samsung skulle äta Apple till frukost och Android korades till vinnaren. "This too shall pass away" som Tim Cook sade på konferensen (ett citat, se nedan, och i detta fall som svar på huruvida Apple skulle fortsätta att tappa intäkter).


It is said an Eastern monarch once charged his wise men to invent him a sentence, to be ever in view, and which should be true and appropriate in all times and situations. They presented him the words: "And this, too, shall pass away."

Disneys största tillgång?

I början av Robert Igers tid som VD för Disney hade man enligt uppgifter en diskussion i ledningen om hur man skulle kunna komma på nya succéer att ersätta de gamla med. Nya figurer, nya produkter och nya media. Diskussionen ska dock ha landat i ett lika enkelt som genialt konstaterande- Disneys befintliga tillgångar var långt ifrån tömda och samtidigt som man förstås skulle fortsätta den kreativa processen att hitta nya figurer osv så skulle man gå in i valven och bygga på de enorma tillgångar man hade.

Jag tänkte på detta när jag ikväll såg filmen Djungelboken. Den är på alla sätt en remake av den musikalfilm som kom i slutet av 60-talet och som väl i princip alla redan har sett. Manuset är denna gång inte bara fritt efter Kiplings noveller utan dessutom mycket fritt efter första Djungelboken. Lägg till detta Disneys fantastiska kreativa begåvningar och modern animation och resultatet är fullständigt spektakulärt. En otroligt bra film som inte liknar någonting jag har sett tidigare. Detta kommer att bli en dundrande succé, säkert i stil med Frost om inte bättre och en uppföljare finns redan på planeringsstadiet.


Ett företag som kan ta en älskad klassiker och åstadkomma detta, vilket man för övrigt har gjort tidigare, nu senast med Berättelsen om Askungen 2015 och skapa en (nästan) barntillåten film som även tonåringar och vuxna utan medhavda barn går och ser besitter en kvalitet som inte kan kopieras.

Disney kommer att fortsätta denna enormt framgångsrika gripåtångsmanöver där man dels skapar nytt och dels alltså bygger vidare på sina gamla succéer och resultatet kommer att synas på flera rader i resultaträkningen- biljettintäkter, Blueray (och liknande distribution), merchandise, nöjesparker och kryssningsfartygen. Just nu efter att ha sett Star Wars TFA, Zootropolis och Djungelboken känns Disney som ett företag jag aldrig vill sälja.

Uppdatering om Micro Systemation

Ingen som följer krypteringsdebatten har väl kunnat undgå att FBI har utan Apples medverkan lyckats ta sig in i den iPhone 5C som en av terroristerna i San Bernardino använde. Uppgifter i media har gjort gällande att MSAB:s (mycket större) konkurrent Cellebrite var de som hjälpte myndigheten, men detta har nu visat sig vara en skröna, säkert spridd av någon med intressen i branschen. Det var helt enkelt en hacker som hade hittat en sårbarhet i just denna modell som gjorde att man kunde ta sig in i den.

Att inget av de etablerade företagen hade utrustning at ta sig in i denna modell, två och ett halvt år efter att den lanserades visar hur handfallna de står idag mot Apples satsning på säkerhet och samtidigt hur väl iOS 9 skyddar data. Hacket är nämligen endast möjligt på denna modell som, vilket jag gick igenom i detalj i förra inlägget, saknar ett "secure enclave" vilket iPhone 5S och senare modeller har.

Apple har sedan denna debatt startade enligt flera oberoende källor ökat sina satsningar på säkerhet, vilket kommer att innebära att man t.ex. krypterar de säkerhetskopior som lagras i iCloud och, troligen viktigast, kommer att bygga in en fysisk detalj i kommande modeller som går sönder om man slår in koden fel för många gånger. Då raderas alla nycklar och det blir omöjligt att komma åt data. Detta eftersom, vilket tydligen många ännu inte har greppat, modernt krypterade data är för alltid förlorade om möjligheten att låsa upp dem är borta.


MSAB säljer till myndigheter och dessa har förstås långa cykler där man inte fattar beslut så snabbt och gärna fortsätter med invanda lösningar. Många väljer säkert att förnya sina licenser av rutin, men det går inte att förneka att tiden verkligen inte står på MSAB:s sida. Alltfler iPhone-användare skyddar sina data idag, bara några procent lämnar nu sina mobiler öppna, Apple kan och kommer att satsa betydligt mer pengar än småspelare i sammanhanget som MSAB och Cellebrite på teknikeb och, viktigt, Android kommer snart nog att vara tillräckligt skyddat som förval.

MSAB kommer aldrig att kunna motivera sina kunder att i framtiden betala en massa som de kunde när deras teknik läste och tömde all världens mobiler snabbt och enkelt. Med tiden kommer denna kassakos mjölk att sina och man behöver då andra intäkter. Jag vet inte om man kan hitta dessa, men i regel blir dessa företag som sitter så fast i en viss produkt och lösning gårdagens hjältar ganska snabbt när tekniken väl har sprungit förbi dem.


De kommer inte längre att kunna få hjälp av hypade uttalanden av deras bilhandlarlike VD som de i veckan där han för en okunnig journalist på Bloomberg säger att fall som det i San Bernardino kommer att öka deras försäljning till oanade höjder med tiden. Visst, kom och köp utrustning som bevisligen inte löser problemet. Fast aktien hoppade lydigt upp förstås och på Börssnack spekulerade snillena genast i vilka fantastiska lösningar MSAB snart skulle lansera.


Naturligtvis kommer polismyndigheter fortsatt att ha behov av dessa produkter då många mobiler ännu inte är krypterade eller skyddade alls, samt många tas omhand i olåst läge. Det kommer dock, och detta är egentligen mitt case här, garanterat inte att kännas lika viktigt eller vara möjligt att ta en massa betalt för de tjänster som inte alls är lika verkningsfulla eller viktiga som de var på den tid som alla mobiler var potentiella guldgruvor för kriminalpolisen och militära myndigheter i världen, redo att lämna ut allt om användaren om polisen bara fick tag på den.

Apple 4.0

Apple fyller 40 år den 1 april och eftersom företag värderas efter sina framtida framgångar kan det vara värt att fundera på vad sannolikheten är att Apple fortfarande finns kvar om 40 år.

Det populära svaret på denna fråga är nog nej eftersom alla och envar misstror tekniktunga företags överlevnadsförmåga. Betydligt fler tror förstås att Starbucks och Disney finns kvar om 40 år, men det korrekta svaret är dock utan tvekan ja tror jag. Detta av flera skäl men låt oss börja med att gå tillbaka i tiden och se vilka chanser Apple borde ha haft då.

Knappast någon hade nog sagt att Apple vid grundandet 1976 skulle finnas kvar och dessutom som ett separat bolag 40 år senare. Det bestod av en datanerd och en smått spykotisk visionär som båda trodde att PC:n skulle ta över världen en dag. Verksamheten bedrevs i ett garage och deras första produkt uppskattades endast av diverse geeks som till råga på allt tog illa upp när Apple ville ha betalt för vad de skapade. Oddsen var alltså kraftigt emot dem och den blygsamma försäljningen av de svindyra datorerna på en marknad där betydligt kraftfullare och större maskiner dominerade gjorde ingen glad.

Om vi hoppar fram 10 år så hade båda grundarna lämnat företaget, man hade haft framgångar med Apple II men en flopp med Lisa och dittills bara mycket begränsad försäljning av den revolutionerande Mac-datorn som kommit två år tidigare. Jag misstänker att få hade trott att Apple skulle finnas kvar om 30 år 1986 då Microsoft och IBM hade börjat dominera och Apples produkter alltid var klart dyrare än konkurrenterna och sålde bara en bråkdel av PC-klonerna. Knappast någon hade väl trott att Mac i form av iMac 32 år efter lanseringen 1984 inte bara finns kvar utan dessutom säljer mer än någonsin och tar den största delen av PC-segmentets samlade vinster.

Tio år senare stod ingenting rätt till i Apple. 1996 hade en rad ledningar kört företaget i botten efter rekordåren i slutet av 80-talet. Massor av produkter som konkurrerade med varandra lanserades och konsumenterna var inte längre villiga att betala premium när WinPC i och med Windows 95 hade (nästan) kommit ikapp MacOS. Aktieutdelningen var borta. Konkurshotet hängde över företaget och läget blev alltmer prekärt för varje förlustkvartal som presenteraes. Man kan riktigt se de anställda, ivf de kvinnliga, sitta och nynna Bonnie Tyler...

Where have all the good men gone?
And where are all the Gods?
Where's the street-wise Hercules?
To fight the rising odds?

Isn't there a white knight upon a fiery steed?
Late at night I toss and I turn
And I dream of what I need
I need a hero, I'm holding out for a hero
'Til the morning light

 He's gotta be sure
And it's gotta be soon
And he's gotta be larger than Life!

När Steve Jobs återkom skrotade han alla datormodeller förutom en bärbar och en stationär för företagsmarknaden samt en bärbar och en stationär för privatmarknaden. Tillsammans med britten (nu Sir) Jony Ive formade han om Mac till färgklicken iMac. 1991, precis samtidigt som HP köpte konkurrenten Compaq och därmed dubblade sin insats i PC-segmentet med känt resultat lanserade Jobs iPod- produkten som blev den stora vändningen för Apple och lade grunden för iPhone, iPad och allt som kommit efter.

År 2006 var dock olyckskorparna ute och kraxade igen. Apple hade som sagt haft fantastiska framgångar med iPod, men nu fanns det flera tecken på att denna produkt hade nått sin topp försäljningsmässigt och väldigt få trodde att Apple skulle kunna upprepa denna succé. Aktien föll och säljrekommendationerna haglade över detta "övervärderade företag". Ryktena om att Apple skulle gå in i mobilmarknaden möttes av hån och domedagsprofetior. Apple hade haft sin tid, tack för kaffet, men framtiden ägdes av Nokia, Motorola och superheta BlackBerry.

Vad som hände sedan känner alla till. iPhone och iPad lanserades 2007-2010 och Mac blev återigen det enda valet för en urban medelklass, för dem som ville visa världen hur god smak de har, att de har råd osv, men eftersom detta skedde i skuggan av finanskrisen och lågkonjunkturen som följde så var man mer eller mindre överens om på marknaden om att denna kris skulle göra att Apple tappade försäljning och aktien mer än halverades från 25 till 12 dollar under 2008.

Så illa gick det dock inte 2006-16 utan bäst illustreras kanske denna period av en jämförelse; Apples Q1 2006 hade visat rekordvinst. Hela 565 miljoner dollar. Eller 1/33 av vinsten Q1 2016 på 18,4 miljarder.

Att tro att Apple har sina bästa dagar bakom sig är en uppvisning i oförmåga att lära av det förflutna. De står starkare än någonsin tidigare och extremt mycket starkare än de gjorde när de lanserade dagens storsäljare Mac, iPhone och iPad. Deras framtid står troligen i fortsatt nya produkter som penetrerar redan existerande branscher, t.ex. Apple Watch, men med all säkerhet elbilsbranschen och, förstås, nya produkter som vi inte ens kan föreställa oss idag. Därtill kommer tjänster som Apple Pay som sprids som en löpeld över världen idag samt alla kringprodukter, tillbehör och tjänster kopplade till iOS och produkterna. Segment i resultaträkningen som kan låta obetydliga men idag är så stora att de skulle ensamma kvala in i övre regionerna i S&P 500.

Resan kommer att bli skakig och kantas av rykten om att Apple nått sin topp och varje produkt som under något kvartal inte ökar sin försäljning kommer att förklaras döende. Alltmedan Apple över tiden växer, köper tillbaka aktier och ökar sin utdelning. År efter år.

MSAB:s sista strid?

Micro Systemation är ett litet svenskt teknikbolag som haft stora framgångar de senaste 10 åren med att sälja dyr teknik till polismyndigheter globalt för att kunna tömma mobiltelefoner och liknande enheter på information. Nu har de troligen nått sin överman i och med att Apple har krypterat iPhone från iOS 8 (hösten 2014). Även om man lyckas få ut data som tidigare än den oanvändbar pga krypteringen och denna rår man bara på med koden, vilken nästan alla iPhoneanvändare idag använder.

Den 26 februari påstod Joel Bollö, VD på Micro Systemation indirekt att deras teknik skulle kunna lösa FBI:s problem med att komma in i en terrorists iPhone genom det meningslösa påståendet "det kan ta en timme att tömma en iPhone". DI Digital gjorde i vanlig ordning ingen faktagranskning av påståendet utan MSAB fick synas i media som det fantastiska svenska företag som löser alla problem.

Problemet är bara att detta är en lögn...

Visst är det säkert sant att MSAB:s (och annan) mjuk- och hårdvara kan tömma en iPhone på en timme och sedan hjälpa till att analysera innehållet, det lilla problemet är bara att detta gäller antingen gamla iPhones vars data inte är krypterad (som dessutom måste köra iOS 7 och tidigare, vilket idag är väldigt få) eller, förstås, dem som idag inte skyddas av lösenord, vilket sägs vara bara 5 %. Den iPhone som detta gäller är förstås skyddad med en kod. Att i detta sammanhang säga att det går på en timme att tömma en iPhone är alltså lika meningslöst som att säga att det går fort att tömma ett olåst kassaskåp.

Påståendet är alltså tekniskt sett inte en lögn, men det har ingenting med detta fall att göra och DI:s rubrik FBI:s iPhone ingen match för svenska techbolaget är nästan parodiskt felaktig. Parodisk eftersom det hade varit väldigt enkelt för DI att läsa på om vad frågan handlar och att FBI och Apple i veckor försökt hitta vägar att få tag på lösenordet (inte knäcka krypteringen, vilket är omöjligt) och FBI dessutom ironiskt nog redan är kund hos MSAB.

En kryptering kräver en nyckel för att lösas. Apple kan inte i efterhand skapa nyckeln. Detta är omöjligt eftersom de inte kan få tag på den- den består av dels användarens hemliga kod och därefter en kod som finns i den aktuella mobilen. (Man kan som sagt under vissa förutsättningar tömma mobilen på data, men det är ingen hjälp eftersom datan är krypterad.)

Den enda lösningen är att "gissa" fram koden vilket i de flesta fall gjorts omöjligt eftersom Apple har lagt in möjligheten att mobilens egen kod raderas automatiskt efter 10 försök varefter allt innehåll är krypterad för all framtid. FBI vill alltså inte ha reda på koden utan deras begäran är att Apple skriver ett program med sin master key som gör det möjligt att stänga av den automatiska tömningen samt att man inte ska kunna använda en dator att gissa lösenordet snabbare än var femte sekund (80 millisekunder kräver dock processorn mellan försöken). Med detta i hand skulle man ha en chans att prova alla kombinationer tills man får fram koden- är den på bara fyra siffror tar det 34 minuter, men skulle den vara på maximala åtta siffror tar det ung. en miljon år.

Systemet är alltså idiotsäkert redan i iPhone 5C, som detta gäller, men ännu säkrare i iPhone 5S och senare modeller som har en egen extraprocessor "secure enclave" som är en egen liten dator som dels innehåller användarens kod, dels mobilens unika kod samt en slumpmässig kod som är helt okänd för alla. Dessutom har man lagt in att man måste vänta längre och längre för varje försök att prova koden så även om användaren inte lagt in automatisk radering efter tio försök blir det omöjligt att gissa sig fram då man i iPhone 6S som kom i höstas kräver sex siffror i koden.

Att Bollö ljuger på detta sätt är dock ingen parodi, utan ett väldigt oroande tecken för aktieägarna i MSAB. Han försöker hypa bolaget när det mycket väl vet att tiden håller på att springa ifrån dem. Snart är alla iPhones ute på marknaden krypterade och fingeravtrycksläsaren som kom med iPhone 5S har gjort att som sagt nästan alla skyddar sin mobil då man måste ha en kod för att kunna använda TouchID och kod är obligatoriskt efter att mobilen har varit avstängd. 

Det är uppenbart att andra tillverkare av bättre mobiler kommer att följa Apple här och införa allt bättre säkerhet. Android fungerar som bekant annorlunda än iOS men det har i flera år funnits olika krypteringslösningar för Android på marknaden och Google hade tänkt att göra det obligatoriskt från version Lollipop men tog ut det för att inte sänka mindre kraftfulla modeller. Samsung m.fl. har det dock som tillval i inställningarna, men det är rimligen bara en tidsfråga innan detta blir förvalt för Android. Processorerna blir snabbare hela tiden och detta är ju en enormt viktig funktion för alla som använder sin smartphone till annat än att bara ringa med den.

Eftersom MSAB:s styrka har varit just att de snabbt och enkelt kan tömma beslagtagna mobiler är detta troligen ett enormt hot mot deras relevans på marknaden. Säkert kan de erbjuda andra tjänster också och jag säger inte att de kommer att gå i konkurs nu men en krypterad mobil kan man som sagt inte komma åt innehållet i utan att veta koden. FBI har avlyssnat knarkhandlare som sagt att deras liv blev väldigt mycket enklare i och med iOS 8 då de inte längre behövde oroa sig för sina mobiler. Naturligtvis finns det gott om idioter bland brottslingar, men jag tror inte särskilt många glömmer att lägga in lösenord innan de använder sin iPhone "i tjänsten".

Jag tror att Micro Systemation nu har haft sin glansperiod. De var väldigt duktiga på att dra nytta av mobiltelefonernas snabba utbredning och det faktum att brottslingar använder mobiler. När ingen skyddade denna data samtidigt som den blev allt mer detaljerad så var det guld värt för polis och militär att snabbt kunna komma åt relevant data på en PC istället för att sitta och leta efter sms och raderad information.

MSAB:s framgångar var möjliga i en värld där folk inte använde säkerhetskoder i sina mobiler och datan i mobilerna i varje fall inte var krypterad, båda dessa förhållanden försvinner nu snabbt. Med dagens snabba teknikutveckling är det som sagt svårt att tro att inte alla bättre mobiler snart kommer att ha säkerhet som i alla fall närmar sig Apples. Marknaden måste därmed blir snabbt mycket mindre för MSAB om man inte hittar på andra tjänster att sälja. Företaget är i alla händelser värt långt mindre idag eftersom vinsterna oundvikligen lär minska framöver.

För den som vill läsa mer om de olika företagens, t.ex. MSAB:s, problem med iPhone/iOS rekommenderar jag denna artikel. Som så ofta måste man gå till utländska publikationer för att få reda på sanningen.

(Jag har inga aktier eller andra positioner i detta bolag.)

Opportunistisk värdeinvestering

Mina bästa affärer, alla kategorier, har jag gjort när jag har vågat ta tillvara tillfällen som plötsligt uppstått i en enskild aktie. De allra bästa av dessa har varit när nedgången inte har varit bred, dvs en allmän börsnedgång, utan har varit mer specifik för branschen, eller allra helst, ett visst företag.

Jag har på samma sätt gått miste om massor av affärer som hade blivit mycket bra om jag bara hade haft pengar tillgängliga och inte bundna i aktier som jag tycker för mycket om för att sälja. Jag funderar därför alltmer på om jag borde minska ned mina innehav eller göra mig av med något för att kunna ta tillvara på de chanser som marknaden serverar regelbundet.

Det är väl ingenting som inte känns intuitivt rätt i att man tjänar pengar på att utnyttja våldsamma överreaktioner och någon kanske tänker att det är rena självklarheter, men fundera i så fall på hur du själv brukar känna dig när en viss aktie har fallit handlöst under några dagar eller veckor på dåliga nyheter. Känner du dig självsäker i din analys att detta verkligen är en överreaktion som kommer att korrigeras med tiden, eller tänker du att det nog måste ligga någonting i denna nedgång. Tror du att andra känner till saker som du inte vet varför nedgången är helt rationell och kan följas av värre ras, eller vågar du "put your Money where your mouth is"?

I efterhand känns alla tillfällen självklara och man känner sig dum som inte hoppade på tåget. I spel är det ännu värre eftersom det hela tiden dyker upp tillfällen och man kan någon timme senare se slutresultatet bara för att banna sig själv. "Jag visste det!" Så är det förstås inte. Den som hoppar på allt som ser bra ut kommer garanterat att förlora pengar eftersom de vinster som görs äts upp av alla de förluster, ibland troligen stora sådana, som man gör när man inte är tillräckligt noggrann i sin analys samt inte är kall nog att avstå.

Några exempel på mycket bra affärer som jag har gjort vid nedgångar.

Swedbank 2009-16: Banken var groteskt undervärderad pga överreaktionerna i kölvattnet på finanskrisen och den stora exponeringen mot Baltikum där finansbubblan hade spruckit. Den bakomliggande intjäningen på den svenska marknaden var dock väldigt god och ganska opåverkad av krisen samt banken hade mycket starka huvudägare som "aldrig" skulle låta banken gå omkull varför konkursrisken inte alls var lika stor som marknaden trodde. Nedsidan var som alltid 100 %, men uppsidan var mer sannolik och 1000 % på sikt om banken kunde rida ut stormen och återgå till business as usual. Min första affär där jag tjänade sjusiffrigt netto (ingående beskriven här).

Boliden 2008-14: Bolidens aktie straffades galet mycket av finanskrisen av att zink- och kopparpriserna sjönk rejält samt att Boliden hade startat en stor utbyggnad av Aitik-gruvan innan krisen och marknaden trodde, helt felaktigt skulle det visa sig, att företaget skulle tvingas till en nyemission för att kunna betala alla investeringar. Aktien sjönk från 150 kr till 15 kr (jag köpte från 35 kr och ned till botten) och sedan steg den till 150 kr igen  (ingående beskriven här).

Starbucks föll på två något svaga rapporter våren och sommaren 2012 från runt 63 dollar till dryga 40 (dela med två för att få nuvarande aktie). Jag köpte första posten på 46 och sedan fyllde jag på. Därefter steg aktien långt över 100 % men ytterligare bränsle kom av ren tur när dollarn steg.

Apple föll handlöst 2013, vilket jag har beskrivit här.

BP blev också ett bra tillfälle efter deras haveri, men det var ett långt mindre äventyr än de ovanstående, se här.

----

Gemensamt för dessa affärer var dock att jag hade pengar liggande eller satsade pengar som jag kunde få loss på annat sätt, ibland även efter aktieförsäljningar. Dock är det uppenbart att det är vid dessa tillfällen som jag har tjänat bäst. Det är inte när jag har köpt SHB eller H&M vid mer "normal" kurs, den senare min kanske sämsta affär när man räknar hur länge jag har ägt aktien och nettot idag inkl. utdelningar.

De gånger det har kliat i fingrarna det senaste året är framförallt följande:

BMW:s ras, första gången vid VW-affärens avslöjande ned till 72 euro, vilket kändes som urtypen för överdrift på marknaden. Smittorisken var väldigt låg och 20-30 % fall i aktien var absurt när BMW absolut inte var direkt inblandat. Ett par månader senare föll BMW än mer vid rasen i början av året, som lägst ned till 67, vilket förstås givet utdelning, PE och företagets utmärkta skick var absurt. Inga pengar- inga aktier...


LVMH:s nedgång i januari ända ned till 134 euro på just ingenting annat än allmän börsnervositet var ett jättetillfälle som jag kunde utnyttja lite grann genom att sälja Investor, men jag ångrar nu bittert att jag inte hade mer likvider...


Disney köpte jag första gången på 97 dollar i somras efter att de hade fallit som en sten från över 120 dollar på oro för sportkanalen ESPN. Sedan steg den nästan upp till 120 dollar igen varpå den sjönk i december och jag ökade runt 110 dollar genom att sälja Investor och NCC, vilket förstås inte hittills har varit en bra affär, men jag tror som bekant väldigt mycket på DIS varför jag är glad att jag har kunnat bygga upp en bra position och kommer att öka den med tiden.

Deutsche Bank kändes för en månad sedan som ett givet köp när den föll under finanskrisens nivåer till 13 euro, men dels för att jag inte hade pengar och, mycket viktigare, dels för att jag kände att jag inte hade tillräcklig kunskap och inte skulle hinna skaffa mig den (en bank är ju långt mer komplicerad än de flesta andra företag) så avstod jag dum som jag var. Felet var dock att jag inte har tid (alt. tar mig tillräckligt med tid) för att sätta mig in i ett så komplicerat företag snabbt och effektivt. "You can't get rich if you work all the time" som John Rockefeller sade, back in the day.

Jag vet inte om DB kommer att gå bra på sikt men det känns idag som om det var samma typ av överreaktion i februari som det var i tre av de svenska storbankerna våren 2009. Då var värderingen mycket lägre än i DB i februari men  det var samma typ av rädsla- minsta risk för att en bank får finansieringsproblem eller problem med att hålla sina kapitalkrav gör att marknaden säljer i panik. Det lär dock komma fler sådana chanser i europeiska kvalitetsbanker med tiden.

Man ska var väldigt försiktig att ändra bra strategier, men det är tydligt att jag har, i vilket fall på marginalen, förlorat på att vara fullinvesterad. Det är helt omöjligt att veta hur mycket men det är ingen tvekan om att det är så. Att sitta med hälften likvider är däremot helt vansinnigt anser jag eftersom man ju alltid har en fördel av att äga bra aktier. Bara om man lurar sig själv och förtränger alla missade uppgångar i aktier man "tillfälligt" sålt eller kraftigt minskat sitt innehav i så kan man tro att det är en bra strategi för den som är bra på att hitta undervärderade företag. Är man däremot mindre bra på att hitta fina placeringar så är det förstås bättre ju mindre exponering man har. Ren matematik.

Disney och ESPN

Disneys nedgång de senaste månaderna (trots uppgångar däremellan) kommer sig till i princip 100 % av oron för att deras kassako den i USA helt ledande sportkanalen ESPN som de senaste två åren har tappat sju miljoner kunder (av över 90 miljoner abonnenter kan tilläggas). Nedgången har dock inte alls varit jämn, utan man har vissa kvartal visat bättre siffror, men de senaste två-tre kvartalen har man tappat abonnenter och då vill förstås marknaden ta ut katastrofen i förväg.

Oron kan förstås ses som befogad då ESPN:s bidrag till Disneys vinst är ung 25 %, men slutsatsen att denna nedgång är det första steget till en övergång till att alla kommer att vilja "klippa kabeln" (cord cutting) och istället köpa underhållning via nätet är groteskt överilad. Sport är i princip endast intressant när det sänds direkt och den som verkligen är intresserad av en viss sport vill inte sitta och köpa enstaka matcher mer än på marginalen.

Mest intressant som förklaring för det som har hänt är dock en affärsuppgörelse som ESPN gjorde med sina distributörer så tidigt som 2012, vilken gick ut på att för att acceptera priset sex dollar per kund och månad så skulle distributörerna inte längre avkrävas att som tidigare 90 % av deras abonnenter skulle köpa ESPN som en del av sitt programpaket, utan istället 80 %. Detta gjorde att man kunde sälja "skinny bundles", dvs mindre kanalpaket billigare till mindre sportintresserade kunder, vilket med tiden gjorde att ESPN tappade abonnenter.

Denna förklaring har alltså föga med någon trend mot internetbaserade sändningar att göra och oron för att kunderna håller på att överge ESPN är alltså tämligen obefogad, i varje fall sker det inte med fler än dem som tidigare mer eller mindre tvingades köpa en kanal de inte ville ha.

ESPN har dock ett annat problem i det att de har tvingats betala alltför mycket för rättigheterna. Konkurrensen bland sportkanalerna har ökat och därmed priser för rättigheterna. Det är svårt att veta vad detta kommer att leda till, men intuitivt känns det inte hållbart att rättigheterna ständigt ökar i pris. ESPN är som sagt helt dominant och rimligen lär de sig av sina misstag om det stämmer att de har bjudit klart mer än övriga spelare.

Jag tror dock än mer än tidigare att oron är kraftigt överdriven för ESPN. Marknaden gynnar i regel de stora spelarna på de smås bekostnad och om de senaste två månadernas trend med ökande abonnentantal håller i sig så kommer Disney att stiga allt annat lika. Jag skulle t.o.m. våga påstå att om bara den nedåtgående trenden stannar upp så kommer aktien att stiga. I mer eller mindre samtliga andra affärsområden ser det väldigt ljust ut för Disney och tanken att man skulle vara helt beroende av sin sportkanal är lika galet som att tro att de håller på att gå under för att de under ett par kvartal visar vikande siffror.

Simply the best

Det verkar vara väldigt kontroversiellt för vissa att man säger att ett företag eller en produkt som ett företag säljer är bäst. Alltså inte att den är bäst i något allsmäktigt funktionstest, utan att den står i en klass för sig själv mot konkurrenterna.

För mig är det alldeles självklart att det är så i vissa fall och betydelsen att äga ett sådant företag jämfört med ett som hela tiden måste bevisa sig är mycket stor och jag är alltid på utkik efter dessa företag. Andra verkar tro att ”bäst” ständigt och jämt ligger i betraktarens ögon alternativt (typ) att eftersom förstaplatsen en dag kan gå förlorad så går det inte att säga att någon är i en klass för sig på marknaden.

Jag håller alltså inte alls med. Oftast finns det flera spelare som konkurrerar om kronan, det är svår att se vem som leder och leder någon så växlar det i regel vem som har förstaplatsen. Men så är det inte alls överallt- det finns Nobelpriset och så finns resten.  Bland världens kungahus så finns det brittiska och så finns de andra. Bland valutorna finns den amerikanska dollarn och så finns de övriga. För att ta ett par exempel från (onoterade) företag kan nämnas att bland armbandsur finns Patek Philippe och så finns de andra märkena samt bland lågprismöbler finns IKEA och resten.

Självklart är det en väldigt fördel att sälja en produkt som regerar på marknaden. Ett bra och relativt nytt exempel är iPhones ställning på smartphonemarknaden. Den är originalet (den första moderna smartphonen, inte den första smartphonen förstås), säljer mest, den tar nästan alla vinster i segmentet och de funktioner som den erbjuder är det som alla andra har att förhålla sig till. Inte så att dessa är de viktigaste eller mest avancerade funktionerna, utan andra får helt enkelt se till att snabbt införa iPhones nyheter, t.ex. fingeravtrycksläsare eller röststyrning, när de kommer för att ha en chans att överhuvudtaget konkurrera med den.

Vissa konkurrenter, framförallt Samsung, har valt att satsa på funktioner och egenskaper som iPhone inte har erbjudit. Helt klart är dock som sagt att alla har iPhone att förhålla sig till. Att påstå något annat är bara okunnigt, liksom det inte är något argument att säga att många tycker att Märke X är bättre osv. Det är det kanske, men iPhone är ändå kung idag och det ser inte ut att ändras under överskådlig tid. Betydelsen för Apples intjäning går inte att överskatta.


Bland de globala cafékedjorna så står Starbucks i en klass för sig. De är originalet, störst och har oroligt mycket större ”brand awareness” än Dunkin Donut och de dussintals ”Robert’s Coffee-företag” som finns överallt. Påminner om McDonald’s, fast utan skräpet. Starbucks kom nyligen till Uppsala till Gränby Centrum där det sedan länge finns tre caféer, varav en är en typisk Starbucks-kopia. Det är efter några veckor väldigt tydligt vart folk går och vilket kaffe folk köper med sig och vandrar om kring med (något som jag aldrig sett tidigare i Gränby). Ingen annan cafékedja är ens i närheten av detta och det gäller förstås inte bara i Sverige utan i mer eller mindre hela världen, de är ju trots allt företaget som lyckades få kineserna att börja dricka kaffe…

Disney verkar inom ett par segment där de är helt i en egen klass- animerade filmer och nöjesparker. Universal och andrakonkurrerar med dem, men de är i en egen klass. De besitter en talang som ingen annan har inom dessa områden och deras ”name recognition” är oerhört mycket större än konkurrenternas. Folk köper och besöker Disney för att de vet vad de får.

Slutligen är mitt senaste tillskott LVMH (Louis Vuitton Moet Hennessy) i en helt egen klass vad gäller väskor genom sitt största dotterbolag (bortåt 50 % av vinsten, vari förstås ingår annat än väskor) Louis Vuitton. De allra flesta skulle inte köpa en LV-handväska eller annan väska, eller i varje fall inte en äkta, de är ju dessvärre de mest kopierade märket i världen. Men alla känner till Louis Vuittons väskor. De är sinnebilden av en exklusiv väska, vare sig det är ikoniska handväskor, reseväskor eller vintage-väskor.

Makten över priset är enorm när även decenniegamla väskor säljs för nästan lika höga priser som nya. Naturligtvis är det inga billiga produkter att tillverka, jag äger själv tre av deras weekend-väskor ("Keepall", se nedan), varav en över 20 år gammal, och produktkvaliteten är extrem, jag har inte sett någonting liknande i väskor eller snarlika produkter, men produktionen är också enorm då det idag som bekant finns väldigt många rika människor i världen. Sannolikheten att folk med god till mycket god ekonomi ska sluta eftertrakta och köpa Vuittons väskor är mikroskopisk, liksom att någon plötsligt ska kunna konkurrera på allvar mot det som i 160 år varit synonymt med de finaste väskor som finns. Om 100 år kommer Vuitton fortfarande att tillverka enormt eftertraktade väskor.

Naturligtvis garanterar inte en "evigt" mycket populär produkt att ett företag kommer att växa snabbare än marknaden och hålla sig för alltid lönsamt och bli en bra placering. Priset för aktien är lika viktigt som vanligt och det krävs förstås att den produkt det gäller fortsatt är intressant för marknaden (tänk IBM:s överlägsna skrivmaskiner...) samt att företaget sköts bra. Det är dock, allt annat lika, en enorm fördel att ligga på förstaplatsen i konsumenternas medvetande. Därför är dessa ledande produkter och företag vad man ska leta efter.

Svenska bostadspriser

Bostadspriserna, eller snarare hur höga bostadspriserna är, är ett till synes evigt diskussionsämne numera i Sverige. Som jag skrev för 2,5 år sedan i "Vad alla vet" (mitt mest lästa inlägg någonsin) beror det troligen på att journalisterna och makthavarna bor just i de bostäder i attraktiva områden som har stigit stadigt i väldigt många år nu samt förstås att bostaden för de allra flesta är det största köp man gör i livet. Ständig oro för att den ska falla brant i värde och den eviga tanken att allting upprepar sig med någon tids mellanrum ger oss ständiga rubriker om bostadsprisernas utveckling och påståenden om att vi har en bostadsbubbla.

Som jag skrev i detta inlägg har vi inte en bostadsbubbla, men det kan vara värt att gå in lite djupare på den frågan. En bubbla är definitionsmässigt när priset på en viss vara har stigit bortom rimlighetens gräns, dvs värdet kan inte vara så högt som priset indikerar. När man i Florida kunde slå upp vilka hus som helst varsomhelst i delstaten och priserna ändå steg till himmelen som om huset hade varit ritat av en död, berömd arkitekt i det finaste läge man kan tänka sig där ytterligare exploatering var förbjuden.

Det kan absolut finnas platser i Sverige där priserna har  stigit för mycket pga stort tryck och jag säger inte på något sätt att priserna kommer att fortsätta stiga med 10 % per år eller ens stå stilla. De kan mycket väl sjunka, men det betyder INTE att vi har haft en bubbla. En bubbla är inte när priserna korrigeras nedåt med 10 % ett år. En bubbla har man haft när luften mycket snabbt går ur marknaden, priserna rasar brett och ägarna plötsligt står med tillgångar som är 40-50 % mindre värda än de var något år tidigare.

Priserna är idag högre än förut, klart högre men är det orimligt? Samma sak har hänt i heta städer runt om i Europa, inte minst huvudstäder och man får multiplicera alla priser med minst fem för att komma upp i centrala Londons priser. Inte för att Stockholm går att jämföra med London, men bara för att få lite perspektiv.

Det är inte alls orimligt att man får betala tio miljoner för fantastiska lägenheter i Stockolms innerstad. Kostnaden för lånet är idag (om man räknar med 1,5 % ränta och avdrag) ung. 9000 kr. Till detta kommer förstås avgiften, men även med en dubbling av räntenivån landar man på drygt 20 000 kr i månaden. Hur skulle ägarna till sådana lägenheter som har stora inkomster och ordnad ekonomi, vilket naturligtvis har kontrollerats i bankernas kalkyler, inte klara dessa kostnader. Det blir annat man drar in på och att döma av rese- och restaurangbranschens utveckling på senare år så finns det en del att ta av.

Vad jag däremot säger är att prisuppgången beror på i första hand en brist på bostäder i tillväxtregioner samt platser där man med bekväma transportmedel kan nå dessa arbetsplatser. I andra hand, men även väldigt viktigt, har priserna drivits upp av olika ekonomiska skäl- sänkningen av inkomstskatten och fastighetsbeskattningen samt avskaffandet av förmögenhetsskatten har ritat om kartan rejält för bostäder. Räntan som tidigare inte sällan har legat i spannet 4-6 % har nu i många år legat mellan 1 och 2 %. En enorm skillnad.

Naturligtvis fungerar dessa förändringar precis som inflationsförväntningarna- det tar lång tid för dem att förändras. När människor t.ex. har vant sig vid att inflationen är hög så kommer de att tro att inflationen förblir hög, även om stränga åtgärder har satts in för att minska inflationstrycket. På samma sätt har man inte alls tagit till sig att räntan troligen kommer att förbli ”låg” under lång tid framöver utan i sin personliga kalkyl (liksom även bankens) räknat med att räntan ”snart” kommer att stiga till någon förmodad, mycket hög nivå. Attityden till räntan har nu förändrats så att förväntningarna sakta men säkert har justerats ned och med detta kommer att man vågar låna mer än tidigare varför priserna får skjuts av detta.

Under förutsättning att vi inte kommer att drabbas av antingen en räntechock, en oerhört hemsk lågkonjunktur eller vansinniga politiska ingripanden i marknadsmekanismerna så är inte dagens priser höga. Det är inga som helst problem för svenskarna att klara högre räntor än idag, däremot skulle högre räntor naturligtvis påverka all lyxkonsumtion och bostadspriserna.

Något större fall i bopriserna tror jag dock alltså inte alls på då jag absolut inte tror att vi kommer tillbaka till 6 % ränta och jag inte tror att politikerna med vilje kommer att orsaka ett haveri i marknaden genom någon drakonisk åtgärd i stil med en supercombo av avskaffat ränteavdrag, höjd reavinstskatt och helt orimliga amorteringskrav.

Inflationstrycket är mikroskopiskt, Sveriges befolkning ökar mest i Europa, bostadsbygget har sackat efter i många, många år även om det skett en förbättring på senare år och bostaden är helig för svenskarna. Det finns ingenting man låter gå före att betala sitt banklån, ingenting. Sveriges banker har dessutom inte det minsta intresse av att ta över ett hur eller en lägenhet från t.ex. ett par som förlorat sina jobb. Så fungerar det inte i Sverige, här finner vi lösningar i form av uppehåll med amorteringarna och liknande.

Priserna kan fluktuera över tiden, så är det på alla fria marknader. Det kan ske pga förändrade preferenser, förändrade regler och oro/optimism inför framtiden. Detta är helt normalt och ingen kan veta hur det kommer att bli de närmaste åren. Vi har redan sett hur utvecklingen har bromsats upp de två gånger, för ett år sedan och just nu, som man varit på väg att införa amorteringstvång, men det är alldeles för tidigt att dra några långtgående slutsatser av detta, vilket förstås inte hindrar media att görajust det.

Att tro att bostadspriserna när som helst kommer att falla som en sten är helt taget ur luften. Allting kan ske, men hur ska det gå till med ovanstående förutsättningar?