Vad kan man lära sig av Fingerprint-haussen?

Fingerprintaktiens (se tidigare inlägg här) resa är mer eller mindre identisk med så många andra succéaktier de senaste decennierna, dvs en saga om vissa personers plötsliga enorma rikedom och andras stora förluster. Så länge folk envisas med att följa flocken kommer de allra flesta att förlora pengar även på succéföretag.

Fingerprint skiljer sig dock förstås rejält mot korthus som Framfab, Adcore osv genom att man har en gedigen verksamhet och tjänar stora pengar. Jag gör inga likheter med detta, utan talar helt och hållet om aktien och den stora massans reaktion när denna stiger till skyarna.

Fingerprint liksom många andra snabbväxande bolag går fortfarande rätt bra. Problemet är som alltid att marknaden tog ut alldeles för stora framgångar alldeles för tidigt och att så många trodde på detta.

Aktiens och marknadens reaktion följer ofta ungefär dessa steg:

Steg 1: Åratal av grusade förhoppningar, nyemissioner och elände. Endast en liten kärna extremt övertygade ägare sitter kvar tillsammans med några resignerade småsparare som behåller sina aktier "utfall att".

Steg 2: Plötsligt kommer nyheter som får liv i aktien igen (i Fingerprints fall var det Apples introduktion av fingeravtrycksläsare). Väldigt få vill dock köpa eftersom alla besvikelser ännu är i färskt minne och ledningens positiva budskap saknar trovärdighet på marknaden. Tillfälliga bakslag kommer genom att ledningen inte riktigt verkar tro på aktien.

Steg 3: Nu stiger aktien plötsligt i takt med ytterligare några nyheter. Den hårda kärnan börjar vädra morgonluft och sprider budskapet i alla mediekanaler som står dem tillbuds. Utpräglat riskvilliga investerare börjar skynda till i takt med uppgångarna.

Steg 4: Media vaknar på allvar efter att aktien flerdubblats på börsen. Första rubriken med order "Småspararfavoriten" dyker upp.

Steg 5: Den nu extremt nyrika ledningen börjar få hybris och skräder inte orden, ingenting kan stoppa oss nu enormt viktiga invändningar som risk för ökad konkurrens viftas bort båda av ledning och tongivande aktieägare. Man gör paralleller med sitt lilla företag och någon av börsens jättar.

Steg 6: Nu ska alla in i aktien. Den stiger som en Apollo-raket rakt upp i stratosfären. Den kan bara stiga tror marknaden och nu jämförs istället andra företag med företaget- vad blir nästa succé frågar man och utgår från att ingenting kan gå galet med aktien. De som trott länge på företaget och fått andra att köpa hyllas som hjältar.

Steg 7: Aktien faller brant från toppen, handlas gång på gång upp och ned samtidigt som alltfler köper på mycket höga nivåer i tron att det är "billigt" och den snart ska slå nya rekord. Tusentals personer som saknar kunskap om börsen köper aktien övertygade om att tjäna lätta pengar snabbt. De flesta analytikerhus tror stenhårt på aktien vilket eldar på småspararna.

Steg 8: Det sista kursrekordet slås och aktien börjar dala nedåt i takt med att ledningen inte kan producera positiva nyheter i samma takt som tidigare. Det finns nu hundratusentals ägare och tusentals sektmedlemmar som fyller varje forum med budskapet att aktien är svårt undervärderad. En stor andel av de nya ägarna är fullinvesterade i företaget.

Steg 9: Aktien blankas nu på allvar i takt med att ledningens guidning sjunker stadigt. Hatet börjar sprida sig i ägarleden. Någonting är fusk. Aktiens stadiga fall beror på andra än företaget självt. 

Steg 10: Ledningen ifrågasätts nu på allvar efter flera missade prognoser. Aktien faller vidare ned mot en rimligare nivå. Många säljer med stora förluster. 

Ett ytterligare steg, inte aktuellt idag i Fingerprint förstås, blir att allting faller isär på ganska kort tid, aktien handlas för ören och processer drar inte sällan igång. Småsparare intervjuas i media om hur de förlorat pengar de inte har haft råd att förlora.

Analytiker skyndar alltid efter stora ras till med budskapet att diversifiering är viktigt, vilket bara än en gång visar att diversifiering enbart är ett skydd mot okunnighet. Långt bättre är att lyckas hålla sig lugn när ett företag hypas och istället leta efter morgondagens stjärnor innan alla har upptäckt dem.

Diversifiering gör bara att smällen blir mindre, kunskap gör att det inte blir någon smäll.

Slutsats: Småspararna kommer alltid in för sent och säljer mycket ofta med förlust. De köper på andras analys än sin egen och säljer i panik med stora förluster eftersom kursen faller snabbt när alla vill sälja. Enda lösningen är som sagt att inte springa med fårskocken även om man kan missa vinster eftersom nedsidan alltid är mycket större när den stora uppgången redan har skett och företaget har massor att bevisa.