LVMH- ett Berkshire för lyxmärken

LVMH tuffar på mot nya höjder efter fina rapporter detta år och nu nästan dagligen nya ATH (se tidigare inlägg) samt, för oss svenskar, extra mumma av EUR-uppgången. Det har slagit mig nu när jag följt bolaget nära under ett år att det påminner väldigt mycket om Buffetts Berkshire Hathaway.

LVMH använder till skillnad från Berkshire sitt kassaflöde (3,7 miljarder euro 2015) delvis till utdelningar och återköp, men framförallt investerar man i mycket starka "ikoniska" företag och märken. Dessa är idag över 60 och höstens stora nyhet var köpet av Rimowa, vars fantastiska väskor f.ö. jag själv har använt i flera år. Då LVMH är det ledande lyxkonglomeratet i världen blir det, liksom Berkshire, ett prestigefullt hem för nykomlingarna, inte minst viktigt när man, även det precis som Berkshire, ofta köper familjeägda företag som Rimowa (där ägarfamiljen behåller 20 %).

LVMH, vilket liksom Berkshire är ett halvt familjeägt företag, ger också som Berkshire, sina dotterbolag mycket stor frihet att fortsätta verkar framgångsrikt inom sitt segment. Resultatet blir, av allt att döma, nöjda dotterbolagsledningar som slipper den typiska koncernsjukan- att koncernledningen centraliserar så mycket av verksamheten som möjligt och anställer oduglingar vars enda förmåga är att hitta case för synergier och presentera dem i Powerpoint varefter man sakta men säkert eroderar det som gjorde det inköpa företaget framgångsrikt till att börja med.


Siffrorna

LVMH lämnar endast halvårsvis fullständiga resultatrapporter och rapporterar på våren och hösten endast försäljningen. Oktober-rapporten var trevlig läsning med förbättringar över hela linjen mot första halvåret, inte minst inom Fashion & Leather goods (vilket innehåller Louis Vuitton som står för halva vinsten) och stabila 6 % organisk tillväxt rensat från valutapåverkan (5 % årets första nio månader). Omsättningen är upp en miljard till 26,3 miljarder euro

Naturligtvis fluktuerar LVMH:s olika segment hela tiden när man verkar inom så många olika branscher men trenden är mycket stark, både vad gäller omsättningen och rörelsemarginalen (19 % förra året, se årsrapporten för fullständiga siffror). 

Mycket glädjande är förstås att Asien, vilket är starkt påverkat inte bara av Kina utan framförallt för designvaror superviktiga Japan som till skillnad från Kina rapporteras separerat från Asien, nu åter går mycket bra. Detta faktum har säkert också hjälpt aktien en hel del då den stora oron förstås har varit att Kina skulle rasa.

Mitt case för att äga LVMH kan sammanfattas i att det är som en skatt på rika människor. De som har pengar vill köpa bra och prestigefulla saker och detta kommer inte att ändra sig. LVMH äger flera mycket fina märken, inte minst inom champagne och annan dryck, och risken för att folk skulle sluta köpa champagne från Moët m.fl LVMH-märken är obefintlig. Rika människor ska dock ses som de som är rika ur ett globalt perspektiv. 

I fattiga länder har LVMH bara kunder inom eliten men i länder som Sverige kan framförallt kvinnor (huvudmålgruppen) med tjänstemanna-inkomst köpa t.ex. en vätska från Vuitton utan större problem, i vilket fall kanvas-modellerna. Deras produkter når därmed mycket breda grupper, alla de som t.ex. köper senaste iPhone och överhuvudtaget vill äga kvalitet och signalera för omvärlden att man har god smak och har råd.

Precis allting ser mycket bra ut för LVMH inför nästa år och det enda jag kan ångra är att med 7,5 % av portföljvikten idag borde jag ha ökat mer för några månader sedan när det var billigt. Detta är en aktie för den riktigt långa portföljen och skulle den falla på nytt kommer jag garanterat att öka.