Mycket snack och lite innehåll om Grekland

Det pratas mycket om grekiska skulder, eller Grexit som någon kvick person döpte det högst eventuella grekiska utträdet ur euron till. Framförallt är det de som inte har någon vidare koll på läget som är ute och luftar lungorna och säger att nu är det läge att ”kapa banden” till Grekland för att de betett sig så illa. Lite storvulen slå sig på bröstet-mentalitet alltså där vi känner oss mycket bättre och syndaren ”Grekland” som ska få stå sitt kast.

Detta gapande påminner inte så lite om alla dessa präktigt ansvarsfulla politiker och inte minst tjänstemän och, framförallt, opinionsbildare som säger sig oroas över vad svenska folkets skuldsättning (f.n. nere på 20 % av folkets samlade tillgångar) skulle kunna ställa till med och som medicin för detta ordinerar just det som skulle kunna ställa till elände- plötsliga rejält höjda kostnader genom borttagande av avdrag och införande av i många fall helt onödiga, obligatoriska amorteringar. Detta istället för att kräva det enda som kan råda bot på prisstegringarna, dvs betydligt mer byggande i attraktiva lägen (läs: vid vatten och nära arbeten).

Det framställs alltför ofta att det är Grekland som man hjälper av någon sorts godhet, men det är systemet som man hjälper. Det är precis samma sak som när stater ”räddar banker”, vilket också missförstås grundligt av allmänheten. Det är inte en bank och allra minst dess ägare som man räddar, utan man räddar det finansiella systemet i landet (och tjänar i regel väldigt mycket pengar på detta då banken till sist säljs).

EU vill alltså till i princip vilket pris som helst undvika en grekisk betalningsinställelse till IMF, vilket den grekiska tokregeringen cyniskt utnyttjat genom att avvisa det mesta som har föreslagits. Ska man prata moral så kan man förstås också nämna att EU inte på något sätt har erbjudit Grekland någon vettig lösning på problemen utan har, istället för att erbjuda en rimlig helhetslösning där Greklands skulder omförhandlas, IMF (som ju finansieras delvis av betydligt fattigare länder än Grekland) hålls skadelöst och Grekland får del i sina förbättrade finanser och fördelaktiga räntor mot att Grekland å sin sida tar ett helhetsgrepp på sin ekonomi, har erbjudit mycket hårda krav och höga räntor vilket förstås är ett sänke istället för flytväst för vilken ekonomi som helst.

Att kräva att en överbelånad ska finansiera sina lån med nya lån med mycket hög ränta som är framtvingad av tysk populism är lika framgångsrikt som att lösa sin privata skuldfälla med sms-lån. Att sedan tvinga ett land till övervakning på plats av utlänningar och att de ska överlämna vartenda öre av förbättrad ekonomi fungerar lika bra som skuldavskrivning för privatpersoner- får man inte behålla någonting själv så jobbar man svart eller inte alls.

En grekisk statsbankrutt vill ingen ha. Skulle den, vilket är troligt, leda till ett utträde ur EMU så hotas euron, tro ingenting annat. Finns det plötsligt ett sätt att sänka en valuta så kommer det att ske, se bara på kronan och pundet 1992. Hotas Euron så hotas hela EU. För grekernas del vore ett plötsligt sammanbrott en nationell katastrof, vilket en och annan kanske borde tänka på när de predikar att man ska ”släppa Grekland”. Landet skulle plötsligt inte längre kunna finansiera sina åtaganden mot medborgarna, pensioner, statsanställdas löner och bidrag till behövande skulle helt eller delvis frysa inne över natten med ohyggliga konsekvenser för miljoner människor som, liksom så många svenskar, lever ur hand i mun varje månad. Landets banker skulle bli omedelbart insolventa, vilket, om ingenting gjordes för att rädda dem, leda till ett fullständigt sammanbrott för Greklands finansiella system liksom den grekiska ekonomin. Människor som plötsligt inte har mat till sina barn, eller ens tror att så kommer att ske, tar till vilka metoder som helst vilket skulle kunna leda till ett sammanbrott för lag och ordning i landet.


Ett barn kan förstå att det ovanstående inte kommer att tillåtas hända, allra minst eftersom det också skulle leda till enorma konvulsioner på kreditmarknaderna, spekulation mot dem som marknaden tror faller härnäst osv. Det kommer inte att tillåtas hända, det är helt säkert. Att inbilla sig att detta vore ett ”beskt piller” som Grekland skulle må bra av är idioti. Skulle man vara överens om att Grekland ska lämna Euron måste detta ske över en mycket lång tid och välfinansierat av samtliga inblandade.

Världen har i färskt minne hur den dåvarande mupp-regeringen i USA plötsligt fick för sig att inte ”riskera några skattepengar” när Lehman Brothers var på väg att gå under (och dessutom kockettera med detta vid presskonferensen efteråt) och vad konsekvenserna blev- total panik på marknaden då den plötsligt trodde att USA:s regering tänkte stå och se på när bank efter bank kollapsade. (Vilket man förstås inte gjorde, alla som fick problem före och efter Lehman ”räddades”, helt enkelt eftersom något annat hade inneburit katastrof.)

Man kommer alltså inte låta någonting sådant hända. Vad som utspelar sig är helt enkelt samma katt och råtta-spel som beskrivs i talesättet

Om du är skyldig en miljon och inte kan betala tillbaka så har du ett problem, men om du är skyldig 100 miljoner så har banken ett problem.

EU:s olika institutioner och medlemsregeringar vill inte att det ska verka för enkelt att bli räddade av dem, att deras hot ska tas på allvar och Grekland ska visa att de ändrat sitt beteende från förr, medan Grekland inte vill ge med sig mer än absolut nödvändigt för att dess populistpack till regeringsparti ska kunna se väljarna i ögonen.

Hur lösningen än kommer att se ut så kommer den inte att innebära någon katastrof för någon part, riktigt så dum är ingen av de inblandade. Mest troligt är en där båda sidor räddar ansiktet tillräckligt och helt otänkbart är något låt gå-scenario där man helt enkelt låter Grekland falla handlöst över kanten och ned i avgrunden.