Steve Jobs, renässansmannen

'
Steve Jobs förändrade i grunden fyra olika industrier. För att förstå enormiteten i detta, tänk på att det är tre mer än någon annan och att det är en mycket begränsad skara som har på liknande sätt förändrat en.

Precis som de ursprungliga renässansmännen låg han hela tiden före sin samtid och förstod tidigare än denna inte bara vart vi var på väg, utan hur han själv skulle kunna leda dessa förändringar. Hans betydelse för persondator-, film-, musik- och mobiltelfonindustrin är fundamental och så oerhört mycket större än någon annans att en jämförelse blir till en oavsiktlig hyllning av den som jämförs med honom.

Med en otrolig drivkraft styrde han sina företag och dess anställda att skapa produkter som var bokstavligen revolutionerande. Att förminska vad han åstadkommit genom att hänvisa till dem han hade runt sig blir som att ta ned Charles Lindberghs bedrift med det i och för sig sanna påståendet att man inte kan flyga utan flygmekanikerna. Hans hänsynslösa drivkraft var förstås oerhört påfrestande för många av dem som lydde under honom, men hur långt ifrån den typiske VD:n med ständiga omorganisationer, marknadsundersökningar och lager på lager av mellanchefer i ständig strid med varandra var inte Steve Jobs förmåga att få organisationen att inte bara följa honom utan tänka som han.

Som ung och oerfaren ledare skapade han den första persondatorn och några år senare den första med grafiskt användragränssnitt som blev den modell som andra sedan följde. Den som påpekar att han inspirerades av Xerox och andra småspelare i sammanhanget ska också komma ihåg att det tog Microsoft sju år att med Windows 3.1 komma ikapp Apple. Då hade Jobs redan sparkats ut från det företag han själv grundat.

Som ägare drev han sedan på sitt skötebarn Pixar stenhårt mot att istället för bara reklamfilmer och andra korta animerade snuttar göra den första animerade långfilmen, Toy Story, resten är, som det brukar brukar vara med Jobs, historia. När den ledning som sparkade Jobs till sist hade drivit Apple till ruinens brant kom han tillbaka och skapade bokstavligen med sina egna händer en ny organisation ledd förutom av honom av andra genier som Jonathan Ive och Tim Cook och förutom att pånytt förändra persondatorindustrin lyckas med det ingen annan lyckades med- den lönsamma mp3-spelaren, att ta betalt för nedladdad musik, en platt dator som marknaden älskar o.s.v. Det är idag världens högst värderade företag.

Apple är dessutom sedan länge bokstavligen älskat av miljoner och åter miljoner människor över hela världen. Dessa var en gång en liten kultliknande grupp, men är idag alla de personer som aldrig skulle kunna tänka sig att byta till ett annat märke. Denna kundlojalitet ligger ljusår ifrån konkurrensen. Liknande känslor för ett företag är otänkbara i en bransch där oerhört få skulle bekänna någon kärlek för Google, Microsoft, Samsung och de andra.

Medan andra ledare predikade att man inte fick vara rädd att konkurrera med sig själv och hela tiden överträffa sina tidigare produkter medan de nästan undantagslöst bara försöker hitta olika nischer att stoppa in respektive produkt i så gjorde Steve Jobs just det. Ett bra exempel är iPoden som på några år blev en enorm succé, men när iPhone lanserades innehöll den (liksom senare iPaden) en avancerad iPod, något som visserligen bidrog till iPodens tillbakagång, men framförallt gjorde iPhone till en mycket bättre produkt. iPod är fortfarande världens mest sålda digitala musikspelare och iPhone är idag den mest sålda mobiltelefonen. Detta var helt i linje med Steve Jobs evolutionära synsätt och hans totala oräddhet att göra det han visste var rätt oavsett vad den kvartalssjuka marknaden önskade.

Om hundra år kommer man fortfarande att skriva böcker om Steve Jobs. Betydelsen av vad han åstadkom kommer bara att öka såsom varit fallet med Gutenberg och de andra. Precis som med Mozart idag kommer människor att tänka "vad hade inte blivit om han hade fått 20 år till?".

'