Diamyd och den galna marknaden

Just som jag trodde att jag inte kunde bli överraskad mer av marknadens dumheter så faller Diamyd nu som en sten efter att bara ha stigit väldigt måttligt efter nyheten om avtalet (se tidigare inlägg).

Jag har som vanligt ingenting alls emot detta, jag kommer att öka mitt innehav till kanske det dubbla om fallet fortsätter, nu är ju risken mycket mindre även om den stora osäkerheten huruvida fas 3-studien går igenom förstås kvarstår, men det finns ingen säkerhet, allting grundar sig på sannolikhetsberäkningar och uppskattningar av värde.

Den som har tålamod kan uppenbarligen tjäna hur mycket pengar som helst på aktier och den som saknar tålamod kan förlora hur mycket som helst.

BP:s värde växer och varar

Jag har precis hittat en artikel som är bland det absolut bästa jag har läst. Om någon vill ha ett utmärkt exempel på hur man kallt och sakligt värderar ett företag som har råkat ut för någonting otrevligt så är det denna artikel som finns publicerad på Valuewalk.com. Läs den och njut, bättre än så här blir det inte.

Artikeln handlar om varför ett företag helt inriktat på värdeinvestering har satsat 5 % av sitt kapital i BP sedan olyckan och går igenom flera skäl, alla sakliga och med sneglingar på "worst case" ur varje vinkel. Att den skrevs före uppgörelsen om att strypa utdelningen tills läckan tätats (naturligtvis inte något skäl att inte köpa aktien) och BP:s fond för kompensation till skadelidande (något som enbart är positivt för BP) spelar ingen roll alls.

Man presenterar många kända och några mindre kända skäl till att BP inte bara kommer att överleva detta, utan även med stor sannolikhet kommer att få sin långsiktiga intjäningsförmåga bara marginellt sänkt. Som alla som kan värdera företag vet är det ju denna förmåga som utgör företagets värde, ingenting annat!

Läs den, som sagt, här nedan kommer bara några godbitar:

• Världens värsta oljeutsläpp, många gånger större än detta kan bli, inträffade under Irak-kriget 1991 då Irak släppte ut ofattbara mängder olja i Persiska viken, som är mycket mindre och enormt mycket grundare än Mexikanska golfen. Enligt rapporter finns det idag nästan inga långsiktiga skador på ekosystemet.

• Det näst värsta var just i Mexikanska golfen (Ixtoc) som var i princip identiskt med dagens olycka förutom att det var på grundare vatten. Skadorna var i princip borta inom några år och idag finns inga skador alls. 

• Om man gör det absolut högsta tänkbara beräkningen av utsläppets storlek till i augusti (ingen uppsugning, maximalt läckage osv) så motsvarar det ändå bara en ounce (28 gram) olja på 300 000 badkar vatten.

• När man tävlar i höga uppskattningar av kostnaderna för BP glömmer man att även om de skulle bli så mycket som t.ex. 30 miljarder är detta "bara" ett års rörelseresultat för BP. Kostnaden är dessutom utspridd över många år. Som lite kuriosa kan nämnas att även om olyckan kostat BP 1,5 miljarder dollar hittills så har man tjänat över fem miljarder dollar (rörselsresultat) under veckorna sedan olyckan.

Tänk om BP skulle på något sätt bli förbjudna att verka i Mexikanska golfen. Tja, förutom att man skulle få intäkterna från försäljningen av sina rättigheter så är det endast 15 % av deras oljeproduktion och mindre än 4 % av deras gasproduktion. Förbjudna att verka i USA helt och hållet då? En tredjedel av deras intäkter går förlorade på motsvarande sätt, men ingenting som välter företaget över ända. Dessutom är ju detta i princip omöjligt, vem skulle vilja investera i USA om de började bete sig som en bananrepublik a la Venezuela?

En annan nyhet är att Kenneth Feinberg som ska ha hand om BP-fondens utbetalningar nu själv säger att fonden kommer att spara pengar för BP eftersom de som får pengar ur den också måste lova att nöja sig med detta och inte stämma företaget i framtiden, dvs mindre pengar idag mot att slippa vänta. Dessutom kommer han att använda federala myndigheter till att hålla undersöka alla falska krav, även detta slipper BP ta i med alla risker för att utmålas i media som hjärtlöst när det anmäler fattiga som krävt pengar de inte ska ha.

BP handlas på 27 dollar idag, extremt köpvärt, men jag avvaktar ett tag till i hopp om att den sjunker ännu mer.

Viktigt och oviktigt i H&M och andra företag

H&M publicerar idag en mycket bra rapport som visserligen visar ganska måttliga försäljningsökningar i maj men otroliga junisiffror samt, allra viktigast, mycket fina marginaler. När jag hörde nyheten i morse tänkte jag "Hur ska DI.se få en negativ skruv på detta?" Man ska aldrig underskatta DI så mycket riktigt publicerar de under rubriken H&M:s försäljning en besvikelse och meddelar att maj var sämre än de fantastiska analytikernas gissningar.

Med risk för att bli tjatig (se tidigare inlägg): månadsförsäljning jämfört med tidigare år har ingen nämnvärd betydelse! Först och främst: det är en alldeles för kort period som påverkas av när helger inträffar och som i år att det råkar vara kallt i stora delar av världen. Sånt jämnar ut sig över året, vilket vi inte minst kan se i den fantastiska försäljningen hittills i juni när vädret varit bättre.

Förutom detta är marginalen mycket mer betydelsefull. Den är som växellådan och försäljningen är som gaspedalen. Om man gasar rejält men har i ettans växel så går det inte så bra jämfört med om man har en god uppväxling. 66 % bruttomarginal och 26 % rörelsemarginal är otroliga siffror, även om de förstås som allting annat påverkas av många faktorer, vissa säkert ovanligt gynnsamma just nu.

Dessutom ska man inte titta på försäljningsförändringar i kronor för ett företag med allra största delen av sin omsättning utomlands, utan i lokala valutor. Det är hur mycket som säljs som är viktigt (+10 % i andra kvartalet), inte effekten i kronor idag (+2 %). Växelkurserna varierar över tiden och H&M hedgar dem kontinuerligt så att skriva som Dagens Industri "För andra kvartalet totalt steg försäljningen med blygsamma 2 procent" är helt enkelt fel!

Allt detta går tillbaka på min största käpphäst: man måste hitta vad som är relevant information och våga bortse från allt brus. Kan man hitta den och tolka den korrekt så lyckas man bättre med sina placeringar än massan. Marginalerna samt resultatet per aktie (som andra kvartalet ökade med 25 % mot förra året) är relevant, att man sålde förhållandevis dåligt i maj är det inte. Försäljning i lokala valutor är relevant, tillfälliga växelkursförändringar och deras påverkan är det inte.

(Till DI.se:s försvar har de nu också publicerat en artikel om marginalen, men det är typiskt för dem att alltid försöka hitta fel på H&M, liksom f.ö. Boliden och Swedbank, alla tre företag som går mycket bättre idag än analytiker har trott.)

Diamyd all the way!

Diamyds meddelande (se även här) i morse om att man har tecknat avtal med så vitt man kan bedöma som utomstående mycket goda villkor (350 miljoner kr up front samt deladen av alla utvecklingskostnader och milstolpsbetalningar på upp till 4,5 miljarder ytterligare samt därutöver stigande licensintäkter beroende av försäljningsframgångar plus att man säger "Det är ett helt fantastiskt avtal, vi är supernöjda") är förstås en stor framgång för bolaget och en belöning för oss som trott på företaget/affärsidén under en flera år med ömsom goda och dåliga nyheter.

Jag har ju själv hoppats att avtalet skulle dra ut mer på tiden så att kursen skulle kunna sjunka mer. Å andra sidan har jag redan 5-6 % av min portfölj (andelen har sjunkit tack vare mina stora H&M-inköp under våren) i ett bolag som ännu har en lång resa kvar till lönsamhet och inte alls kan motiveras enligt traditionella fundamentala principer, utan motiveras helt och hållet på den stora potentialen och goda resultat hittills så i ett försiktighetsperspektiv är det förstås bättre att hålla nere sin exponering på en rimlig nivå. Jag har dessutom ung +300 % på nuvarande nivå (snitt 34 kr) och att störa sig på vad som kunde ha hänt är alltid lönlöst.

Jag hoppas och tror hursomhelst att jag har lockat några av läsarna att investera (kanske snarare spekulera...)  i detta mycket fina bolag och chansen till goda affärer är absolut inte förbi, även om jag som alltid rekommenderar att avvakta och inte köpa just när bolaget syns i media. Det är en stor andel kortsiktigt kapital i aktien idag och de har som alltid en tendens att dra sig ur istället för att tjäna mycket mer pengar på lång sikt. Detta borgar för att det blir fler chanser att köpa förhållandevis billigt under det närmaste året tror jag.

Frågan vad företaget är värt idag är mycket svår att besvara. Med de mycket goda resultaten innan offentliggörandet, den enorma marknaden, det höga priset på varje behandling, mycket goda marginaler efter att utvecklingen är till största delen betald samt företagets uppfattning om utsikterna till ett bra avtal i år som helt tar bort behovet av ytterligare nyemissioner o.s.v. ansåg jag att man kan köpa upp till 150 kr med tilräcklig säkerhetsmarginal.

Eftersom det innan avtalet rådde en viss osäkerhet om det skulle bli av redan långt innan "Fas 3" och eftersom avtalet som sagt verkar vara mycket förmånligt för Diamyd är företaget förstås värt mer än tidigare, men jag tänker bara höja kursen till 160 kr eftersom det ännu är helt avgörande att man läkemedlet blir godkänt och sannolikheten för detta är ändå klart lägre än 100 %. Dessutom kan även mycket bra läkemedel dröja rejält innan de får försäljningsframgångar så det går bara att gissa om en tidpunkt i framtiden då Diamyd går med vinst.

Vad som dock inte alls brukar upmärksammas är att de tidigare förlusterna för Diamyd är avdragsgilla den dag man går med vinst och det har förstås ett värde i början som inte ska underskattas att man då är skattefri upp till ett antal hundra miljoner.

För att sammanfatta är det alltså nu betydlgit mindre risk att investera i Diamyd, men ändå långt kvar tills vi vet om det blir ett nytt Astra Zeneca, det är fullt möjligt!

Sanslösa föreställningar i Washington

Det finns riktigt meningslösa tillställningar här i världen och så finns det amerikanska kongressförhör. Den som har följt amerikansk politik ett tag vet att ett ständigt återkommande spektakel är kongressutskottens förhör. Där frågas de personer ut på ett sätt som gör att utskottsledamöterna (senatorer eller representanthusmedlemmar) antingen får sola sig i glansen av en populär person eller, mycket vanligare, kan försöka vinna billiga poäng hos sina väljare genom att skälla som galningar på en impopulär person.

Inte sällan är den som kallas in för en rituell avhyvling VD för ett företag som gått i konkurs under spektakulära former eller gjort någonting annat som startat ett mediedrev. Det fascinerar mig att man kan få hålla på med denna cirkus. Ännu mer fascinerande dumt blir det när samma politiker som kräver av PB:s chefer att man agerar snabbare kräver att flera ledande företrädare, senast igår VD, ska sitta hela dagar i utskottsförhör och svara på frågor i stil med "MR XY, varför är du så en så dålig människa?"

I gårdagens förhör framkom naturligtvis ingenting intressant överhuvudtaget. I brist på att ha hittat någonting avslöjande om BP blev frågorna snart nästan parodiska. En politiker som sa sig ha gått igenom tusentals interna mejl från BP hade inte hittat nåt som visade på fusk med säkerheten så hans påstående blev istället att han inte hittat någonting som visade på att man verkligen brydde sig om säkerheten. Isses! Vad är nästa fråga? Kanske klassikern "A yes or no answer please, have you stopped beating your wife?"

En annan stolle berättade att hans kontor tagit emot en massa telefonsamtal med bra idéer från amerikanska privatpersoner om hur man skulle kunna stoppa läckan och framförde att BP borde lyssna på dessa förslag... Man kan ju undra om inte det tidigare rapporterade förslaget att spränga en kärnladdning under vattnet uppkom på detta sätt.

Såna här förhör har inget berättigande alls och borde ha stoppats redan under McCarthy-förhören som idag används som skräckexempel på vad maktgalna amerikanska politiker kan hitta på. Om brott har begåtts ska det förstås utredas av de rättsvårdande myndigheterna, inte av Kongressen.

Jag är inte naiv vad gäller ett jätteföretag som BP. Naturligtvis har de inte alltid gjort altl de kunnat för säkerheten eller miljön, men om det nu är så att en extra skerhetsanordning som är lag i Europa men inte i USA hade kunnat förhindra utsläppet så faller skuggan framförallt på de politiker och myndigheter som inte krävt sådan utrustning, inte på BP eller andra bolag som bara följer lagen.

Nu stiger BP dag efter dag troligen på det enkla faktum att det i alla fall finns en summa nämnd för kostnaden för olyckan. Detta är helt irrationellt eftersom skapandet av en fond som sagt inte säger någonting om vilka skadestånd det kan tänkas bli. Men det är förstås naturligt att minsta lilla goda nyhet trycker upp en aktie som har tryckts ned så extremt mycket på kort tid.

Jag själv avvaktar i vanlig ordning, det är ännu långt kvar så mycket kan hända och med lite tur så faller BP till riktigt attraktiva nivåer.

Köpa teknik överhuvudtaget

Med tanke på hur mycket som talar emot att köpa teknikintensiva företag, särskilt ännu ej etablerade sådan kan man undra om man ska hålla sig helt ifrån dem.

Alla som brukar läsa min blogg vet nog om att jag tycker om enkla, tydliga och förhoppnignsvis logiska resonemang för att komma fram till vad som är köpvärt och allt som inte alls är det. Min entydiga erfarenhet är att siffror kan lura en mycket mer än hjälpa en att hitta värde om man inte innan man ens läser en resultaträkning först har hittat mycket goda skäl till att tro på företagets framtid.

Just nu brottas jag alltså med huruvida man borde följa Buffett och många andra och helt avhålla sig från tekniktunga företag ("technology stocks"), dvs företag som är helt beroende av att en ny teknik inte bara fungerar utan också är kommersiellt framgångsrik. Detta vore den enkla, tydliga regeln.

Jag skulle vilja indela teknikföretagen i två grupper, de som ännu är förhoppningsbolag och de som verkligen har lyckats och nu är etablerade företag. Detta eftersom den första gruppen, just i denna bransch är så väldigt stor och risken så enormt mycket större att t.ex. investera i Obducat än i Nokia.

Anledningen till att vara skeptisk till dessa företag är förstås den uppenbara- det är svårt att tjäna pengar på nya tekniker. Utvecklingen är jättedyr, det är inte många företag som lyckas och även om de hittar kunder så kommer de löpande investeringarna ofta in och äter upp lönsamheten, även i den andra gruppen, dvs de etablerade företagen.

Uppsidan är förstås enorm om man hittar ett nytt Microsoft när en ny teknik är på ingång, men som alltid är det ju vinnarna man hör talas om inte alla andra.

För drygt 100 år sedan började bilen slå igenom. En fantastisk uppfinning som förändrade världen. Det fanns något hundratal bilföretag i Sverige men bara Saab och Volvo blev det någonting av, dessutom har väl Saabs bilar aldrig tjänat några pengar att tala om.

Efter kriget började civilflyget att öka enormt, men pga de stora investeringarna så är det med något enstaka undantag bara flygbolag som haft monopolställning som har tjänat några pengar- se bara på den döende svanen SAS idag.

På 80-talet började en väldigt massa företag tillverka PC-kloner. PC:n slog igenom så pass at även den förändrade världen, men bara Dell och några få företag till har tjänat några pengar på sin verksamhet pga den stora konkurrensen och enorma utvecklingskostnader.

Internet kom som en stormvind och alla skulle försöka tjäna pengar på det, men bara en väldigt liten procent lyckades och bland dem hittar man nästan bara företag som hade försäljning på traditionellt håll men kunde enkelt börja sälja även på nätet till en större publik, t.ex. spelbolag och bokhandlare (Amazon ett undantag, men de har aldrig tjänat särskilt mycket). De företag som skulle göra nåt webspecifikt gick under i drivor- för 10-15 år sedan fanns det massor av sökmotorer, nu i princip bara Google, massor av portaler, nu finns några få drakar o.s.v.

Mitt liv skulle nog vara enklare om jag helt enkelt struntade i teknikföretag, men dessvärre är jag alldeles för lockad av den intellektuella utmaningen att hitta den nya succén för att inte investera i t.ex. MSAB och Obducat. Dock skulle jag absolut inte som för 4-5 år sedan satsa förhållandevis mycket på ett företag som MSAB bara för att jag tycker att deras affärsidé är genial. MSAB har använt de senaste åren huvudsakligen till att bevisa att mycket kan gå snett även för ett litet mycket lönsamt företag med en bra produkt och en utmärkt licenslösning. Obducat är bara ett mycket litet innehav och därför inget som helst problem om det inte lyckas.

Satsa på teknik när allt talar för det, men att göra det på marginalen, även vad gäller etablerade företag som Nokia kommer nog ändå att fortsätta vara min melodi. Den aktien har jag ännu inte köpt. Jag tror lika mycket som tidigare på företaget på lång sikt, men eftersom jag också tror på fortsatt nedgång för aktien tills man får ordning på sin försäljning och lönsamhet så avvaktar jag ännu ett tag.

BP och Swedbank

Eftersom jag litar på att analogin  mellan BP:s nuvarande problem och Swedbanks kreditförluster (svåröverblickbara försluster leder till kraftiga överreaktioner på marknaden) så tänkte jag för några timmar sen att nu dröjer det säkert inte många minuter innan folk börjar uppfatta BP:s ersättningsfond som bekräftade förluster och inte en fond som BP fortfarande äger till 100 % och som inte säger någonting om verkliga ersättningsanspråk. 

Precis så var det när Riksbanken m.fl. gjorde stresstester på Swedbank. Dessa var helt hypotetiska scenarier som skulle visa vad som skulle hända banken om Baltikum verkligen gick i graven finansiellt o.s.v. De hade alltså ingenting med den faktiska situationen vid tillfället, men tolkades av många aktörer som opartiska uppskattningar av verkligheten, inte "utifall att".

Man ska nog heller inte missa att fonden förmodligen var en politiskt nödvändig åtgärd som i alla fall lugnar kritiken. Fonden kan också ha fördelen för BP att företaget då inte längre behöver ta ansvar för vilka som ska få ersättning och därmed inte kan utsättas för ytterligare press i den frågan då detta kommer att bestämmas av en oberoende part. Man får ju inte glömma att USA är landet där grundlösa ersättningsanspråk är en folksport.

Sagt och gjort, det tog inte många minuter innan di.se skrivit rubriken "Svanbergs nota: 157 miljarder" samt t.o.m. vissa kommentatorer på min blogg gjorde denna mindre informerade koppling; detta är nu redan verkligheten och (för säkerhets skull) än värre kommer det att bli!

Ingen vet hur stora kostnaderna för BP kommer att bli, de ökar naturligtvis med den tid som de inte lyckas täta läckan, men det går inte att dra slutsatser om detta utifrån storleken på en fond eller efter vad en pressad president som försöker visa sig tuff säger i tal eller för den delen vad diverse kongressledamöter säger ett valår (det är kongressval i november...). That makes no sense!

Här är ett annat möjligt framtidsscenario: oljespillet, som redan nu minskas rejält av den uppsugning av olja som sker, stoppas i en inte för avlägsen framtid och den allra största delen av oljan är ute till havs och kan tas om hand samt en del avdunstar av sig självt och de skador som sker vid kusterna blir inte alls så stora som vissa har gjort gällande. BP:s kostnader blir då högst hanterbara för ett företag som tjänar runt 20 miljarder dollar per år. Aktiekursen repar sig inom något år uppemot kanske 80 % av tidigare nivå (största delen därav förmodligen mycket snabbare), vilket skulle betyda 60 % upp från dagens nivå.

Semester från börsen

När jag åkte på semester för en vecka sen så bestämde jag mig för nåt som egentligen borde vara självklart för varje värdeinvesterare: att inte bekymra mig det minsta för hur börsen skulle gå under veckan. Man kan ju inte sägas på allvar investera på flera års sikt om man bekymrar sig ens det minsta lilla över vad den neurotiska marknaden hittar på under en vecka. Trots att jag kom på mig själv med förbjudna tankar i måndags slutade jag att fundera över börsutvecklingen och det var jätteskönt- en hel vecka utan att ha en aning om vad som hände.

Vad jag däremot tänkte en del på är BP och svårt vore det väl annars när de är på TV på varenda nyhetssändning. I takt med att problemen fortsätter, aktien sjunker fint och alla förståsigpåare tävlar i att skriva ned företaget så blir det alltmer intressant för en värdeinvesterare.

Likheterna med Swedbanks kris är uppenbara- ett i grunden mycket stabilt företag med enorm intjäningsförmåga får ett svåröverskådligt problem och marknadsvärdet faller som en sten på kort tid. OK, Swedbank föll mycket mer, men i övrigt håller jämförelsen bra.

Jag skulle inte vara intresserad av BP om deras intjäningsförmåga vore permanent skadad av det inträffade, inte heller om de uppenbarligen brutit mot regler och lagar eller om verksamheten bedrevs i ett land där el Presidente skulle kunna förstatliga företaget. Så är inte fallet på något sätt och det blir bara larvigt att lyssna på många reaktioner.

Oljeutvinning är verksamhet med risker! Det vet alla. Den amerikanska staten och de närliggande delstaterna har glatt tjänat en massa pengar och arbetstillfällen på BP:s verksamhet i Gulfen. När så en mycket beklaglig olycka inträffar efter decenniers oljeutvinning ska alla upp på läktarna och smutskasta företaget och allt de gör.

Samma president som bara tre veckor (!) innan olyckan föreslog att man skulle kraftigt öka oljeutvinningen "off shore" står dagligen i talarstolar eller ännu hellre på plats med fina "photo ops" och skäller på företaget, beordrar brottsutredningar o.s.v. Orsaken till retoriken är förstås att han i själva verket är livrädd för att få skulden för det inträffade precis som hans på den tiden mycket populäre företrädare fick skulden för debaclet efter stormen Katrina.

Samma lagstiftare i den genomkorrupta Kongressen som hade alla möjligheter att stoppa oljeutvinning eller stifta andra lagar om dess begränsning skriker nu i kör om detta hemska företag. Tja, det är ett av de företag som finansierar era kampanjer, skulle man vilja påminna dem om.

Det amerikanska folket som i alla år krävt tokbillig bensin så att de kan förflytta sina breda rumpor i jättelika bilar och slippa använda benen mer än absolut nödvändigt gapar nu om det ondskefulla (utländska!) BP som förstör deras land. Problem med att se orsak och verkan, någon...?

Hyckleri är ordet.

Samtidigt tävlas det som alltid i att uppskatta hur mycket detta kommer att kosta BP, precis som var fallet med Swedbank. Höga tal ger som bekant rubriker, sansade bedömningar ger inga rubriker alls. Hur mycket det blir vet ingen, men det är helt säkert att summan kommer att spridas över flera år och om inget oförutsett inträffar så kommer BP inte att ha minsta problem att betala dessa miljarder. Så är det när man tjänar 20 miljarder dollar per år.

Att tro att BP:s varumärke är förstört är också bara dumt. Så länge det inte kommer fram att man medvetet struntade i regler i syfte att cyniskt maximera sina vinster eller liknande så är det ingen fara för BP. Man tycker bara illa om företag som har haft otur om man är direkt drabbad. Vi andra förstår att olyckor inträffar.

Jag tänker förstås avvakta utvecklingen, men just nu känns det mycket troligt att jag köper om aktien faller ytterligare och ingenting som händer under tiden avskräcker mig.

John Paulson, the Man

Det är fredag och vi har kommit fram till The King himself.

John Paulson gjorde den största vinsten i Wall Streets historia genom att efter en ganska lång karriär starta en egen hedgefond. Först fick han inga kunder, sen kom några och sen satte han sina briljanta planer i verket- att gå in oerhört tungt i försäkringar för bostadsobligationer.

Vissa dagar tjänade hans fond mer än en miljard dollar. Smaka på det...

Just nu ligger en av hans affärer som grund för SEC:s berömda stämning av Goldman Sachs. Inte så att Paulson anklagas för någonting men SEC menar att Goldman visste om att det var dumt av deras kunder att slå vad mot Paulson.

Om Goldman hade vetat det hade de förmodligen inte själva satsat pengar i just dessa obligationer och förlorat en massa. De kommer att frias från samtliga anklagelser är min gissning och SEC, som trots massor av tips gång på gång lade ned undersökningarna av historiens störste bedragare, Bernie Madoff, kommer inte att kunna återfå sin heder genom denna aktion heller.

John Paulsons fond tjänade ungefär 24 miljarder dollar på sina vad. Hans andel var en fjärdedel av detta.

Tja, vad säger man?