onsdag 8 juni 2016

Bostadspolitik med betoningen på "politik"


När jag växte upp var det politikerna som skulle lösa allt, dessvärre har denna villfarelse inte helt försvunnit än. Då var inflationen det stora problemet. Ett högst verkligt problem som ledde till en casinoekonomi med jättehöga räntor, urgröpta besparingar och allt slutade i en jättekrasch i början av 90-talet.

Hur försökte då svenska politiker bekämpa detta monster? Jo, med prisstopp (det är sant!), devalveringar och mer av det gamla vanliga i Sverige- regler, onskränkt facklig makt att strejka sig till oerhörda löneökningar, fortsatt motstånd mot EG/EU och groteska marginalskatter.

När inflationen till sist knäcktes var det tack vare ökad frihandel, EU-inträdet, stopp för löneökningar högre än vad den exportberoende industrin klarade av för sina anställda, skattesänkningar, minskade bidrag osv. Man angrep alltså problemet till sist- vi kunde inte vara en liten egen marknad med höga tullar, skatter och bidrag utan måste vara en del av en större marknad.

Allt detta hade man kunnat åstadkomma långt tidigare om man bara hade haft rätt personer med tillräckligt mod att angripa de sjuka system som fanns istället för att införa stopplagar och regler hit och dit som bara var ett plåster och inte en medicin. Vi har som jag sagt många gånger förut inte en boprisbubbla i Sverige (de som påstår detta kommer dock aldrig att ge sig verkar det som), priserna är helt försvarbara sett till inkomster efter skatt osv, och, viktigast, kostanden för att bo har inte ökat i Sverige. Den har i själva verket sjunkit för dem som äger sin bostad (exemplet är senast tillgängliga statistik). Men om vi ändrar ekvationen radikalt så kan det bli riktigt tokigt. Bopriserna skulle kunna mattas av om man byggde mer men de kan falla okontrollerat om man hittar på nya ogenomtänkta regler.


Idag tror man fortfarande att man kan lösa problemet med skenande bostadspriser och lån genom att införa nya regler. Det är helt galet från början till slut. Det FÖRSÄMRAR marknadens funktioner och självreglering precis när den borde FÖRBÄTTRAS.



Så här får man inte längre bygga i Sverige, för alla kan ju inte bo så...


Naturligtvis kan man sänka bopriserna med nya lagar och regler- det är ju bara att bestämma att man inte får låna mer än X kr så kan man inte göra det. På modern svenska heter detta "skuldkvotstak" och skulle kunna innebära döden för bostadspriserna om det infördes i en sträng variant som diverse tomtar i Riksbanken föreslår.

Det behöver inte ens räknas på detta- om man bestämmer att folk t.ex. får låna max sex gånger sin nettolön som det talats om från Finansinspektionen så kan dagens priser inte hålla- ett välavlönat par med t.ex. 50 000 kr kvar efter skatt skulle enbart kunna låna 3,6 miljoner kr! Deras lånekostnad vid 1,5 % ränta och nuvarande avdrag skulle vara 37 800 kr, dvs drygt 6 % av deras nettolön. Hur ofattbart galet är inte det? Inte lika sjukt som när vår absurda riksbank föreslagit att man bara ska få låna fyra gånger nettolönen dock.


Detta betyder INTE att jag förutsätter att räntan kommer att vara så låg som den är idag för all evighet, men även med kraftigt höjd ränta skulle en så låg belåning vara en väldigt låg kostnad och det känns verkligen inte sannolikt att räntan kommer att gå upp till historiska nivåer i en världsekonomi utan inflation och större drag (se här för mer om detta). Det kan inte vara så att våra livs största köp och vår viktigaste kostnad inte ska kännas i plånboken. Det är naturligt att boende kostar då ingenting är viktigare och folk alltid kommer att försöka bo så bra som de kan. Att skapa en konstgjort lägre lånenivå och därmed prisnivå skulle sluta i katastrof om vi har otur och garanterat leda till en massa blankolån och andra lösningar. Politiker tror att de har makten över ekonomin så varje generation politiker måste lära sig den hårda vägen att så inte är fallet.


Om man nu är så säker på att marknadsräntorna kommer att stiga "snart" så får man gärna förklara för mig varför den svenska tioårsräntan (alltså när svenska staten lånar pengar på tio års löptid) så stadigt faller. Visst påverkas denna av många faktorer men den är ju en mycket god indikation om hur marknaden bedömer att räntan kommer att utvecklas de närmaste decenniet.




Detta är inte seriösa förslag det är ohämmad extremism. Som att man tror att lån är någonting farligt som man inte alls ska ha. Lån är inte bara inte farliga så långe de inte överdrivs, de är liksom alla krediter totalt nödvändiga för att ett modernt samhälle ska kunna fungera. Man måste låna pengar tidigt i livet för att kunna komma igång. Antingen gör man det själv eller så måste föräldrarna förse en med pengarna. Enkel matematik.


Bostadslånen har ökat av flera skäl, t.ex. under lång tid kraftigt fallande räntor, sänkta skatter och höjda löner samtidigt som lånen har varit avdragsgilla oavsett om de varit för att finansiera en bostad, men den helt överskuggande anledningen till prisuppgången är tillgång och efterfrågan. Det finns en medvetenhet om att det har byggts för lite i Sverige under decennier samt även byggs betydligt dyrare i Sverige än t.ex. Finland och nu när vi har en enorm befolkningsökning så har läget blivit akut.

I Sverige måste det byggas radikalt mycket mer, på ställen där det inte byggs idag och reglerna måste förändras radikalt- det är ofattbart att man kan fördröja byggprojekt utan något vettigt skäl i 10 år och att miljömupperi alltid ska ges företräde samt groteskt överdrivna och generella tillgänglighetsnormer som gör att ingen längre, som tidigare var vanligt i framförallt universitetsorter, kan bygga om tidigare förråd och källare i bostadsrättshus till bostäder.

I andra länder fungerar det inte alls som här- i Tyskland får man bygglov automatiskt om huset ser ut som husen omkring. I Sverige klarade åtta år av alliansregering att införa Attefallshus och en urvattnad förändring av strandskyddet. I vilket land med tusentals(!) mil strand (hav, sjö och åar) hindrar man människor att bygga vid vattnet? Patetiskt! Lika patetiskt är "rundabordssamtal" med "parterna" som, liksom alltid är fallet i Sverige, inte leder till några vettiga lösningar.


Problemet i Sverige, inte minst i Storstockholm, liknar mycket det i San Fransisco. Inte så att Stockholm är lika hett som SF, men reglerna där är mycket rigida för byggnation samtidigt som en stor del av hyresbeståndet är reglerat. Politikerna har lagt sig i alldeles för mycket samtidigt som inflyttningen har varit mycket stor under många år. Priserna har fullständigt exploderat och personer i offentliga tjänster har ofta inte längre råd att bo i staden de arbetar i utan måste pendla in. Är det en bubbla? Nej, det är marknadens reaktion på utbudsbegränsningar när efterfrågan ökar.





12 kommentarer:

  1. Känns det skönt att ha skrivit av sig lite? :)
    Förstår helt dina tankar. Det tycks som de sista två åren har inneburit en soppa utan dess like. Och än är det inte över. Så verklighetsförvrängda karriärpolitiker utan kunskaper om hur marknader fungerar har sällan skådats i styrande positioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske lätt att förstå ändå eftersom det måste klia i fingrarna när man är politiker och myndighetschef och har möjligheten att agera. Då väljer de dessvärre det som är politiskt möjligt att göra och inte det som verkligen skulle kunna förändra saker. Fast ibland vore det kul med politiker och byråkrater som struntade i särintressen och miljötokerier och valde att ta strid.

      Radera
  2. Apropå miljömuppar finns det idag i Sverige gott om räntemuppar som på fullaste allvar tror att dagens rekordlåga räntor är helt normala.

    Du tycker alltså att 1,5% är en realistisk långsiktig räntenivå?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag struntar i att du är sarkastisk och svarar dig som om du bara hade ställt en fråga. Jag har inte sagt att denna räntenivå är den som alltid kommer att råda, jag kan förtydliga detta i texten men denna nivå är inte någon plötslig händelse utan så som det har varit under flera år nu. Jag kan inte se någonting i världsekonomin som verkar vara på väg att driva upp inflation och räntor, men om du ser det så förklara gärna.

      För 30 år sedan tyckte man att 13 % räntor var lågt och inte hållbart, sedan var rekommendationen när bundna räntor kröp ned mot i början av 90-talet 10 % att folk skulle binda och många gjorde det på 10 år, vilket de bittert fick ångra. När räntorna blev 6 % i slutet av 90-talet skulle man också passa på och binda "för så låga räntor ser vi knappast igen" o.s.v. Vad är "normala räntor", jo de högre räntor som vi hade för ett antal år sedan. Vilken logik är det? Räntor bestäms av ekonomins utveckling och inte sedan 2008 har vi haft någonting som ens liknar de räntor som alla skräms med idag.

      Grejen är inte att 1,5 % (vilket skulle vara klart lägre om i inte infört så många nya pålagor och regler för bankerna) alltid kommer att gälla, utan att även med dubbla eller tredubbla räntor mot idag och ivf tredubbla känns väldigt osannolika de närmaste 10 åren, är dubbelt så stor belåning inget som knäcker någons ekonomi.

      Kalkylräntan när man tar ett nytt lån idag är 7-8 %, vilket ger betryggande marginal för individen och samhället i stort. Vi behöver inte politiker som leker bankirer när bankerna sköter detta utmärkt som det är.

      Radera
  3. Blir ju lite jobbigare när räntorna närmar sig normalläge att vara belånad.Den som tror att det här är normalläge är lite snett ute.

    SvaraRadera
  4. Håller i mångt och mycket med dig, men när det kommer till strandskyddet så tycker jag att det kan finnas starka miljömässiga (och byggnadsmässiga?) anledningar till att inte bygga vid vattnet alla gånger. Och ett så lättvindigt förhållningssätt som du verkar förespråka tycker jag inte är vägen vi ska vandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte vad jag förespråkar då jag mest klagar på det generella (!) strandskyddet. Detta har inget med byggnadssäkerhet eller egentligen med miljöhänsyn att göra. Att man bestämmer att man inte får bygga vid vissa skyddade vatten är en sak, liksom att marken och vattennivån måste vara anpassad för byggnation. Strandskyddet från 1975 är något helt annat- man beslutade att ingen skulle få bygga närmare vatten än 100 m av politiska skäl. "alla" skulle ha rätt att vara vid vattnet och då skulle ingen kunna avlysa ens några meter av SIN EGEN mark för eget bruk och bygga sitt hus nära vattnet. Idag finns det förstås en massa äldre hus och fritidshus som ligger vid vattnet men då det inte varit möjligt att bygga så förrän nu med dispens och bara på vissa platser så har priserna pressats upp enormt på de fastigheter som finns. Surprise!

      Radera
  5. Kan inte göra annat än att hålla med. Amorteringskrav kan jag förstå som temporärt verktyg för att hantera räntan. Men att politikerna sitter och försöker leka sovjetstat på efterfrågandesidan istället för att reformera bort hinder på utbudssidan. Det övergår mitt förstånd.

    SvaraRadera
  6. Problemet är inte alla krav på byggnader, även om mycket av dessa känns knepiga finns det bakomliggande orsaker...

    Det stora problemet är att kommuner inte planerar för framtiden, vi vet att ett projekt tar ca 10år från idé till byggstart. Trots detta är kommunerna väldigt svaga och sena i sina framtidsplaner och demografiska prognoser.

    Innan man ropar reformer ska man betänka att vi idag inte kan producera fler bostäder pga resursbrist hos byggbranschen... Och det långsiktiga vore inte att skola in fler hantverkare för att vid nästa byggkrasch fota alla igen...

    SvaraRadera
  7. Extremt intressant inlägg. Jag håller med i det mesta du skriver. Bra sammanfattat och lite humoristiskt med.

    Det här med skuldkvotstak är en fin tanke som man nog måste vara politiker för att förstå sig på... Om vi är oroliga för Sverige och för höga skulder så borde vi väl ändå fokusera på säkerheten för lånen? Skuldkvotstak ger höga lån med lönearbete som säkerhet istället för höga lån med god säkerhet i fast egendom. Jag hade hellre valt det senare om jag får välja...

    SvaraRadera