Swedbanks kapitalisering

Ingenting är väl mer avgörande för Swedbanks värdering idag än deras (över)kapitalisering. Det är helt klart den som avgör framtida utdelningar utöver redan föredömligt höga 75 % av vinsten och möjligheten att återigen köpa tillbaka aktier. 

Från att ha varit mycket tydlig vad gäller att banken de facto är överkapitalierad och att detta logiskt innebär att man måste skifta ut kapital på något sätt när expansion inte är ett realistiskt alternativ tycker jag själv att Michael Wolffs uttalanden på senaste analytikerkonferensen var väldigt återhållsamma. Han hänvisade tydligt till att man ännu inte känner till vilka de nya, högre kraven kommer att bli och att man i vilket fall redan kommer att klara dessa krav, men längre gick han inte.

Med den ganska larviga situation som vi har i dag när herrar stadsråden Borg och Norrman skäller som bandhundar så fort de får höra talas om att bankerna vill låta sina ägare få del av vinsterna så kan det kanske vara klokt att vara återhållsam. Gårdagens uttalande från styrelseordföranden Anders Sundström tyder på att detta var fallet eftersom han var mycket tydlig vad gällde att man även vid de högre nivåer som diskuterats och detta är anledningen till att styrelsen begär ett återköpsmandat på upp till 10 %.

Själv tycker jag att det är ganska fascinerande och inte så lite populistiskt att ansvariga ministrar går på som de gör mot våra mycket välskötta och enormt lönsamma banker. Det kan väl inte ligga i någons intresse att bankerna inte tjänar pengar och det är aldrig att man hör någon tala om det enkla faktum att i dagens situation där expansion är nästintill uteslutet så förstärks bankernas kapitalbas varje månad med de pengar man tjänar in exklusive utdelningar, vilka dessutom görs året efter intjänandet.

Det ska bli mycket intressant att gå på stämman nästa vecka och jag får återkomma om vad som sas och hur stämningen var.