Problemet IKEA

I Sverige hålls entreprenörer numera högt. Det är alldeles utmärkt med tanke på hur viktigt det är med skapande i ekonomin och inte minst när man tänker på hur illa sett det var med företagande och rikedom när jag växte upp i 70- och 80-talets Sverige. Detta för dock som med allt annat i grunden bra också med sig en avigsida- en otrolig naivitet. 

Denna gör hos väldigt många människor i dagens Sverige att det i grunden goda- att beundra, uppmuntra och berömma skapandet av företag- jobb (rätt larvigt argument eftersom man aldrig drar bort förlorade jobb hos konkurrenter), tillväxt, fantastiska lösningar osv tränger i folks medvetande bort betydligt mindre bra saker som egentligen borde vara uppenbara för oss alla- bedrägeri, skattefusk, oetiska metoder, stöld från små aktieägare osv som verkligen inte är regel i majoriteten av tillväxtföretagen men samtliga förekommer i en del av dem. Någon som uppenbarligen bara är ute efter snabba cash eller den som inte investerar sina egna pengar i bolaget är knappast värd att kallas entreprenör, i alltför många fall är de i själva verket bedragare.

Åter andra tar en i mitt tycke extrem ståndpunkt- om man är entreprenör så är man redan från början höjd över kritik "eftersom han..." (fyll i lämpliga stordåd) eller ska helt enkelt ha en gräddfil i livet och inte behöva följa de lagar och regler som vanliga dödliga står under (se bara vissa åsikter om Max Hanssons bygglov på Gotland).

Inget svenskt företag respektive företagare är mer beundrat än IKEA och Ingvar Kamprad. Jag själv har så länge svalt myten om IKEAs förträfflighet och den store entreprenören och reflexmässigt försvarat dem från alla anklagelser i alla år. En del har varit larv- t.ex. anklagelserna om att vara nazist för att han som växt upp i en tysk familj som förlorat mycket efter Första världskriget och, surprise!, där farmor och pappa såg Hitler som lösningen på Tysklands problem även kan blev influerad av detta som tonåring. FÖR 70 ÅR SEDAN, HERREGUD!!! Annat har rört köp från låglöneländer, vilket oftast kritiseras av fån som inte förstår att låglönekonkurrens är vägen till välstånd i dessa länder, vilket förstås inte försvarar oetiskt beteende, men det jag har hört har väl mest handlat om låga, lagliga löner och liknande.

Men jag har också gång på gång stört mig på annan, högst berättigad skulle det visa sig, kritik rörande etik, skatteplanering, hyckleri och andra dagsaktuella saker. Mer eller mindre allt kändes som bisaker när det fantastiska IKEA och Den store entreprenören anklagades. Jag får väl trösta mig med att jag var i gott och stort sällskap- IKEA avgudas av miljoner och åter miljoner människor.

Nu har jag dock öppnat ögonen, inte minst efter att ha läst IKEA på väg mot framtiden som är en betydligt mer balanserad bok än Bertil Torekulls propagandaverk som kom för 10 år sedan.

Ingen kan ta ifrån Kamprad hans fantastiska skapelse eller IKEA det faktum att de har för alltid förändrat den bransch de verkar i, men det gör det inte mindre sant att IKEA är ett djupt amoraliskt företag som utan att alls behöva det, utan i rent vinstmaximerande syfte, beter sig otroligt hänsynslöst mot sina leverantörer, gör allt för att undvika att betala skatt i de länder där deras vinster skapas och Kamprad har sedan decennier ljugit sig blå om att han givit bort företaget och att hans familj inte kan få någon utdelning från det. Bara det faktum att hela IKEAs ledning visste om att politiska fångar i Östtyskland tvingades tillverka åt IKEA och inte gjorde någonting åt det under alla år som det pågick borde säga ett och annat om moralen i företaget.

Ingenting av detta är enbart ett problem med IKEA, men IKEA har alltid gjort allt för att framstå som det goda företaget som enbart gör gott och föregår med gott exempel. Detta liksom Kamprads lögner är det som är så motbjudande, låtsas en sak och sedan i själva verket göra någonting helt annat. Man är inte Det goda företaget om man bygger upp en bisarr företagskonstruktion enbart i syfte att 1) undvika att bidra med skatt i de länder man verkar och 2) att slussa hundratals miljarder till familjen Kamprad samt struntar fullständigt i att följa basala affärsetiska regler när man kan tjäna en slant på att bryta mot dem!

Ingen utom en kommunist skulle väl missunna Ingvar Kamprad rikedom och hans familj del av vinsterna i företaget, men det är hycklandet om vem man är och hur det egentligen gått till samt den nästan sjukliga girigheten som får mig att må illa. 

Kamprad har målat upp bilden av sig själv som ointresserad av pengar (han är uppenbarligen nästan sjukligt intresserad av pengar), bor enkelt ("i bonnabyn" som han säger om det väldigt exklusiva område han huvudsakligen bott i i Schweiz, han äger många fler ställen) och, viktigast, sagt att han har skänkt bort IKEA och varken han eller hans familj har kunnat få någonting från det. 

Sanningen är förstås helt annorlunda- han skänkte varken bort konceptet eller varumärket- båda har alla IKEA-varuhus fått betala åtskilliga procent på omsättningen för att använda, pengar som slussats omkring i världen tills de landat i familjekontrolerade stiftelser i Holland och Lichtenstein, dvs i familjens ficka. IKEA skall dessutom använda IKANO som idag ägs av hans söner för sin finansiering och försäkring av alla transporter m.m. m.m.

Jämför familjerna Kamprad och Persson (H&M). Perssons har aldrig hycklat om sin förmögenhet, Stefan Persson är Sveriges störste skattebetalare som årligen levererar nästan en miljard (!!!) till statskassan, de har inte ägnat sig åt några extrema konstruktioner för att undgå skatt, deras aktie har varit noterad i 40 år och gjort massor av aktieägare, inte minst lojala anställda, till miljonärer. En detalj som inte är så relevant i sammanhanget men kanske säger en del är att familjen Persson skött generationsväxlingen utmärkt, medan Ingvar Kamprad med familj har misslyckats kapitalt. 

Eftersom jag har jobbat 16 år inom inköp nu var jag väldigt intresserad av vad som egentligen låg bakom IKEAs grundmurade rykte om att vara hårda mot leverantörer. I mitt första jobb hade jag fått lite försmak då vi levererade till IKEA men då såg jag ingenting stötande, bara en ganska extrem vilja att sänka priserna år för år och att man lurade mina säljande kolleger att tro att man verkligen skulle minska antalet leverantörer från tre till två, vilket man naturligtvis aldrig gjorde eftersom det hade minskat konkurrensen.

"IKEA på väg mot framtiden" ger åtskilliga hårresande exempel på hur detta påstått familjevänliga jätteföretag medvetet driver små familjeföretag i konkurs för att det blir billigare än att att betala vad man är skyldig. BM Impex reste stommarna till två IKEA-varuhus och tvingades stå stand-by i månader pga IKEAs förseningar, vilka man lovat att ersätta företaget för, men istället för att betala hotade IKEA med stämningar, hittade på egna extrakostnader som man fakturerade Impex, hotade att sluta betala helt om inte Impex slutförde arbetet utan att få extrakostnaderna och tilläggen reglerade och slutligen vägrade man med hänvisning till sina egna "krav" att betala någonting extra. BM Impex påföljande konkurs sparade inte IKEA lite pengar som inte tillhörde dem, ruinerade ägarfamiljen och drev två av Impex underleverantörer med i fallet.

IKEA har enligt många vittnesmål regelmässigt betett sig på liknande sätt i byggprojekt även om det inte alltid slutat i konkurs-  vägrat att betala vad man varit skyldig om man inte får en helt omotiverad rabatt på slutfakturan väl medvetna om att en desperat byggfirma kan svälja rätt mycket för att få en slutbetalning och inte har någon möjlighet att gå till domstol mot en jätte.

Karlit Group var leverantör av garderobsdörrar som hade investerat stort för att kunna nå IKEAs volymkrav på 100 000 st. Efter 40 000 levererats stoppade IKEA helt avtalsvidrigt leveranserna och vägrade att kompensera företaget för den mycket lägre volymen samt hotade med att permanent stoppa samarbetet. Resultatet? Konkurs för Karlit och en sparad slant för IKEA som hittat en billigare leverantör.

IKEA har enligt uppgift först tvingat leverantörer i konkurs och sedan glatt köpt upp varulagret ur konkursboet. Billigt och bra för den som saknar alla skrupler.

Att kalla denna typ av regelmässigt och utstuderat svineri för "att vara hård mot leverantörer" är som att kalla Hell's Angels en motorcykelklubb. Detta är gangstermetoder och förtjänar bara förakt. Om IKEA hade varit en liten firma som slogs för överlevnad kunde man förstås tolerera mer men IKEA är ett av världens rikaste företag och det finns ingen som helst ursäkt för att blåsa sina oändligt mycket mindre samarbetspartners för att de inte har resurser att stämma IKEA. Hade vi som i många europeiska länder haft skydd mot sådant här hade IKEA aldrig kunna bete sig på detta sätt, men vi har som bekant en annan, merkantilistisk, tradition vilket IKEA utnyttjar på detta groteska sätt.

På den ständigt återkommande frågan varför IKEA aldrig börsnoterades har Kamprad alltid påstått att IKEAs utpräglat långsiktiga strategi inte hade kunnat genomföras om han ställts till svars på den årliga stämman för t.ex. den mycket svåra satsningen i Ryssland och annat som tar många år tills de bär frukt. Han har också menat att 70-talets höga arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter omöjliggjorde ägarskiften inom familjer med mycket stora företag. Man behöver inte gå längre än till H&M och familjen Persson för att inse att detta är ett rent påhitt- Kamprad hade kunnat börsnotera IKEA, sälja B-aktier vilka hade givit en enorm förmögenhet, behållit makten till 100 % med sina A-aktier och sedan sakta men säkert överlåta dessa på sina söner och betala alla skatter med sitt berg av pengar.

Sanningen är naturligtvis att han ville slippa redovisa vad man håller på med i någon som helst detalj- inte minst skattesmitandet men också arrangemanget där sönernas IKANO m.fl. familjeägda företag måste användas istället för att tjänsterna handlas upp som hade skett i ett aktiebolag. Kamprad har med dagens konstruktion inte bara sluppit betala skatt utan även tillgång till pengarna- de procent som betalas till stiftelser och bolag i skatteparadis som han och sönerna när som helst kan ta över. Att man ännu inte tagit de över 100 miljarderna betyder inte att de inte är deras.

IKEA hade kunnat vara ett av börsens stora företag och massor av förmögenheter hade skapats à la H&M, inte minst för massor av lojala IKEA-medarbetare som med även ett blygsamt sparande, understött av företaget eller inte, hade kunnat få del i den ofantliga rikedom som deras livslånga arbete givit möjlighet till. Jag menar verkligen inte att IKEA vore skyldiga att göra detta, men det hade ändå varit bra för väldigt många människor, idag har ingen mer än en förvisso oerhört hårt arbetande och begåvad men också väldigt gniden företagsbyggare och hans tre söner (efter att ha anlitat amerikanska stjärnadvokater för att få pappa att uppfylla sina löften... man häpnar!) fått någonting, vilket utan tvekan var meningen från början.

Varför är då IKEA om man frågar folk så omtyckt som företag? Tja, vi har kunnat tjäna pengar på att handla där. Man tycker om den som tjänar pengar åt en, tycker illa om dem som ständigt vill ha ens pengar (elbolag, banker, mobiloperatörer m.fl.) och ser elegant åt andra hållet om man får höra hur dessa låga priser möjliggjorts. Den som får köpa "billigt" glömmer ända tills han kommer hem hur mycket jobb det är att montera IKEA-möbler. De timmar (!) det tar räknas liksom inte, som när folk lägger halva dagen på att ta sig till Skavsta för att sedan behandlas som ohyra och landa på en billig flygplats några timmar ifrån målet dit man bara kan ta sig med den enda busslinjen som tar 30 euro för att köra en dit. Enkel resa.

Man tycker IKEA har fin design men vet inte om alternativt struntar i att den alltsomoftast är stulen från andra (1, 2, 3, 4, 5), mycket mindre företag och designers. Inte är det väl någon som tänker på de möbelföretag som först fått sina möbler kopierade och sedan gått under när de inte alls kan matcha de priser som IKEA slår till med.

För mig är dock beundran nu för alltid bytt mot avsmak.


P.S.

Egentligen förstod jag nog hur illa det var i IKEA redan 2007 då jag köpte våra första barnskydd till lådor och skåp- den modell jag köpte hade en funktion som höll fast dörren/lådan om ett barn dragit upp den så att barnet inte fick fingrarna i kläm om den slog igen. När jag skulle köpa fler några månader senare hade den bytts ut mot en med lite mindre plaståtgång som var något billigare men inte skyddade barnens fingrar. Vilket friskt företag låter sin snålhet ta sådana uttryck? Hur rimmar det med att vara barnfamiljernas bästa vän?