måndag 9 januari 2012

Lärdomar från förra decenniet

.
Jag tänkte att jag kunde skriva lite om hur jag blivit så benhårt övertygad om hur man lyckas med aktier. Min hårda övertygelse kommer av att det är väldigt uppenbart för mig att jag först trots att jag i flera fall visste bättre begick misstag, t.o.m. en del klassiska, för att sedan lyckas mycket bra efter att jag kompromisslöst använt mig av mina dyrköpta lärdomar de senaste fyra-fem åren. Det är en sak att känna till en regel, men något helt annat att lära sig att under alla omständigheter följa den.

Som jag har skrivit tidigare gjorde jag mitt första aktieköp redan hösten 1986 (64 Electrolux B-fria) och därefter ett antal ganska bra köp, framförallt min dubblering av E-luxinnehavet till lågpris vid raset 1987, men även statliga utförsäljningar m.m., varefter jag dumt nog konsumerade upp mina aktier under en lång och rolig studietid i fram till andra halvan av 90-talet.

När jag fick inkomst borde jag väl ha börjat investera igen, men det var först efter att ha skakat på huvudet åt vad jag då trodde var en permanent oseriös utveckling av aktiemarknaden i slutet av 90-talet följt av en långsam och mycket långvarig nedgång i början av decenniet som jag 2002 kom tillbaka.

Ericsson föll handlöst under en period på rädslan för konkurs. Min analys var att om Ericsson bara lyckades med sin nyemission, vilket kändes väldigt troligt med tanke på företagets ägarspridning bland stora institutioner, så skulle man lyckas vända utvecklingen. Neddragningarna (det s.k. stålbadet som media talat om i ett par år) var ju redan gjorda och bara rädslan för konkurs dog ut så skulle aktien snabbt repa sig.

I brist på andra medel tog jag pengarna jag gjort på att köpa och sälja en Volvo V40 jag kom över billigt, men egentligen skulle använda till renovering av min lägenhet och köpte Ericsson på drygt 4 kr efter avskiljningen inför nyemissionen. Jag var inte van vid snabba fall och blev skrämd när jag blev ett av "ögonvittnena" till aktiens lika plötsliga som handlösa fall på en dålig nyhet med en krona ned till 3 kr (följt på en omedelbar uppgång till 3,30) men sedan bar det bara uppåt men eftersom jag måste renovera fick jag lov att sälja med en liten förlust (tröstade mig med att jag i alla fall slapp oron för mina pengar, isses!!).

Den uppenbara lärdomen som jag förstås egentligen redan kände till i teorin var: köp aldrig aktier för pengar du inte kan avvara och sitt still i båten när vågorna går. Den andra jag lärde mig var att mitt antagande stämde att även i grunde mycket bra företag kan dömas ut av en panisk marknad och är man bara kall så kan man göra otroliga vinster. Detta fick stor betydelse för mina storsatsningar 2008 och 2009.

Sedan dröjde det till 2004 tills jag äntligen återkom efter att ha gjort vinst på att sälja den lägenheten, dvs pengar som jag kunde avvara. Det var inga stora summor och detta var grunden till problemen jag hade- små summor (kanske 5-10 000 per köp) resulterade i chansningar (Vostok Nafta, spelrelaterat och olja). Det blev för många köp och negativt resultat.

Lärdomen var förstås att alla investeringar måste vara noga genomtänkta, så få som möjligt och aldrig bara på känsla eller rekommendationer.

Lite desillusionerad började jag t.o.m. bryta mot den regel jag mycket väl kände till- värde ligger i intjäningsförmågan och inte i aktieutvecklingen och, vilket jag skäms för idag, jag tog hem vinster alldeles för tidigt i Vostok m.fl. energi- och spelbolag.

Lärdomen är den minst sagt självklara att man aldrig ska köpa på annat än värde och absolut inte låta girighet styra säljandet av aktier. Man säljer när en aktie är övervärderad, inte när den sigit snabbt under en period eller för att ta hem vinster.

Jag började dock lära mig det jag egentligen visste redan 1987, dvs att man ska köpa aktier på lågpris i förhållande till företagets intjänandeförmåga, men två misstag återstod. Påeggad av kolleger och alla skriverier i pressen, inte minst vad ledningen sade, köpte jag PA Reslources för ganska mycket pengar. PARE var för högt värderad 2005 för att man skulle kunna stiga så värst mycket högre även vid en mycket fin utveckling, vilket jag och alla andra fick erfara.

Lärdomen var att aldirg köpa förhoppningsbolag på annat än marginalen av portföljvärdet och att aldrig tro på en skrytsam ledning. Mycket värdefulla insikter skulle det visa sig.

Mer stolt är jag över att jag över att jag tidigt började komma på vartåt det barkade och började sälja av på 58 kr och sedan hade bara en fjärdedel kvar när jag dumpade allt på 25 kr och började skriva ned företaget och främst ledningen här på bloggen. Vad jag borde ha gjort då var att blanka aktien så säker som jag var på dess snara undergång, men det är ju lätt att vara efterklok.

Mitt sista misstag (hittills...) var när jag 2006 köpte ganska mycket Micro Systemation som jag fortfarande har kvar 25 % av innehavet i. MSAB är ett bra företag och jag läste på massor om dem och såg deras enorma potential om de lyckades att bli standarden inom "mobile forensics" eftersom det var uppenbart både hur snabbt mobilmarknaden växte och hur viktigt deras system skulle bli när brottslingar m.fl. använder telefoner när de begår brott.

Lärdomen här var egentligen inte ny, men behövde tydligen präntas in för att jag skulle förstå den: köp inga företag, oavsett hur bra, som är hypade över sin troliga förmåga att leverera. Hade jag köpt ett år tidigare hade jag alltid varit nöjd, men när jag började köpa på 17 kr var der försent. Ledningen var långt ifrån världsklass och jag underskattade dessutom rejält deras investeringsbehov. Jag hade dessutom även här lyssnat för mycket på deras skrytsamme VD.

Vid tiden för både PARE och MSAB hade jag dock börjat applicera mina lärdomar och satsade på stabila företag med goda utsikter. Boliden, SSAB och Nordea var några av innehaven. Jag köpte mycket färre aktier och slutade titta på något annat än fundamenta.

När sedan krisen 2008 kom såg jag mitt tillfälle och väntade ut en som mest 90-procentig nedgång i Boliden för att öka rejält i detta utmärkta företag. Jag valde Swedbank för att den hade bäst potential och gjorde min största vinst någonsin. Jag intresserade mig för H&M och såsmåningom Apple medan intressanta chansningar som Obducat och Diamyd fick förbli just chansningar hur lockande det än kändes att öka i Diamyd i takt med att den steg till skyarna. Den senaste krisen har varit väldigt lönsam eftersom jag kunnat öka i mina stora innehav till lågpris vilket har börjat ge resultat.

Den sista lärdomen är nog ändå att i princip inte alls satsa på förhoppningsbolag. Jag slösade inte så mycket pengar på dessa företag, men väl en massa tid på att sätta mig in i komplicerade branscher och tekniker där jag som ekonom inte har någon edge mot andra, snarare tvärtom.

Naturligtvis räcker det inte med att följa regler för att investera lyckat, man måste analysera bättre än marknaden också. Helt klart är dock att även om man hittar vinnarna men bryter mot grundläggande regler så misslyckas man ändå. Anledningen dom sagt till att jag är så kategorisk i mina kommentarer om sånt här är att jag sett att det lönar sig mycket bra. Min portfölj består just nu till 97 % av mina fyra största innehav och jag har sedan 2009 slagit index (2008 då jag gick sämre än index, tror det var -60 % mot -50 % för index, 2006-07 var jag i regel något över index, men kollade aldrig vid årsskiftet).

'


3 kommentarer:

  1. Låter som min egen resa. Vi har mycket gemensamt även om vi inte har samma syn på allt och våra strategier skiljer sig lite åt. En kanonbra blogg, hoppas du fortsätter!

    /Plutusson

    SvaraRadera
  2. Tack! Skriv gärna vad som skiljer oss åt.

    SvaraRadera
  3. Mycket läsvärt inlägg! Tack!

    SvaraRadera