Vad kan vi lära av Peter Lynch?

Peter Lynch ledde Magellan-fonden på Fidelity från 1977 till 1990 och lyckades öka värdet med mer än 29 % per år i snitt, mer än dubbelt vad marknaden gav under perioden. Totalt blev det en tjugoniodubbling av kapitalet och ett rekord som har stått sig sedan dess. Vad kan vi lära oss av honom?

Peter Lynch teknik sammanfattade han i "Invest in what you know!" med detta menade han inte att man ska köpa aktier i alla företag och branscher som man har god kännedom om, utan att man ska använda de kunskaper man har genom arbete, fritid, intressen o.s.v. så att man hittar attraktivt värderade företag som den stora massan ännu inte har upptäckt. Han var dock noga med att påpeka att enbart det faktum att man känner en branch eller ett företag inte var ett skäl att investera i det, utan man ska använda sina kunskaper för att hitta de företag som för tillfället är undervärderade.

Som fondförvaltare var han förstås tvungen att investera i fler bolag och fokuserad investering var inte hans grej. Som mest hade fonden 1500 bolag men då var förstås de allra flesta mycket små positioner och i flera fall var hans innehav de maximalt tillåtna 5 % av fondkapitalet.

Peter Lynch var en tidig förespråkare för att investerarna ska ta kontakt med intressanta företag direkt och försöka få så mycket information som möjligt. Om det är nödvändigt uppmanar han investerarna att överdriva sitt nuvarnade aktieinnehav för att få tala med rätt person. En fråga som han alltid såg till att ställa till den han talade med på företaget var "Vilket företag är er värsta konkurrent?" Även om han inte blev intresserad av företaget han var på besök hos brukade svaret på hans fråga ofta leda honom till bättre och därmed intressantare företag.

Om Lynchs strategi var otypisk för fundamentalanalysen i antalet aktier han ägde så var den desto mer typisk i det att han omsorgsfullt värderade företagens framtida intjäningsförmåga och var utpräglat långsiktig i sitt investerande. Han brukar säga att år tre och fyra efter att han hade köpt en aktie vanligen är de mest lönsamma. Som alla fundamentalanalytiker är Lynch en stark motståndare till att sälja aktier för att de har stigit (men ännu inte nått sin fulla potential) samt att behålla företag som inte utvecklas som han hade hoppats. "Att sälja aktier som går bra men behålla dem som går dåligt är som att klippa av blomknopparna och vattna ogräset." är ett av hans mest berömda citat.

Vem som helst kan dra stor nytt av Lynchs strategier (mer utförligt beskrivna i hans böcker "One up on Wall Street" och "Beating the Street"). Alla har ingående kunskaper i någon eller några sektorer och om man lär sig hur man värderar företag kan man enkelt dra nytta av sina "insiderkunskaper".

Peter Lynchs favoritbransch var detaljhandeln. Han tillbringade hela dagar med att vandra omkring i stora köpcentra och helt enkelt försöka hitta de butiker (och därmed butikskedjor) som verkade ha flest kunder. Till sin hjälp tog han gärna sin fru och sina tre tonårsdöttrar som hade bättre koll på kvinnors och ungdomars köpvanor, dvs de riktigt stora grupperna av konsumenter (medelålders män som han själv är betydligt mindre konsumenter än tonårsflickor).

Lynch var banbrytande i sitt sökande efter någorlunda etablerade, men fortfarande ganska små kedjor av butiker, restauranger och hotell. Hans teknik var bäst lämpad för USA med sin enorma marknad där kedjor i flera år kan växa och växa men fortfarande bara omfatta en liten del av hela landet. Detta betyder dock inte att den går att använda för svenska investerare helt enkelt eftersom den fungerar så väl.

Försök att hitta företag, inom vilken bransch som helst som du har goda kunskaper om, naturligtvis inte bara inom Lynchs favoritbranscher, som

• har en god affärsidé (en produkt eller tjänst som löser ett behov eller problem som många har)
• har en stark balansräkning (dvs resurser att fortsätta produktutveckling och expansion- inget företag med god soliditet har hittills gått i konkurs)
• verkar på en marknad med få eller inga konkurrenter (med konkurrenter räknas inte bara företag med "samma" produkt, utan även företag som har andra lösningar på samma problem)
• bedöms kunna expandera till nya geografiska områden (helst hela Europa eller t.o.m. hela världen) eller till fler kundsegment
• håller i slantarna (bort går företag som "slösar" sina pengar på aktieutdelningar, återköp av aktier eller flotta kontor och bonusar under uppbyggnadsskedet- pengarna skall gå till att erövra världen, inte till kortsiktiga vinster för ägare eller anställda)

Ett intressant svenskt företga ur ett lynchperspektiv är utan tvekan Obducat som med sin banbrytande NIL-teknik för att stämpla fram mönster i "nanoformat" har etablerat sig på den ännu lilla men potentiellt enorma marknaden för led-teknik (tv-apparater, projektorer o.s.v.) och den ännu större potentiella marknaden för nya applikationer av denna teknik.

Obducat uppfyller samtliga krav ovan förutom balansräkningen som är hårt ansträngd av att man fortfarande går med förlust. Men om (BIG if...) detta vänder är potentialen enorm.