torsdag 9 april 2015

Diversifiering är inte lösningen


För några veckor sedan kraschade småspararfavoriten Vardias aktie eftersom man sköt upp rapporten och aktien handelsstoppades i flera dagar samt man meddelade väldigt oväntat att en nyemission skulle bli nödvändig. Orsakerna till problemen har andra beskrivit ingående och jag tänker inte gå in på dessa.

Väldigt talande för hur de flesta resonerar kring risker är dock att alla kommentarer om vilka lärdomar som finns att dra handlar om att "man måste diversifiera bättre". I princip ingen skriver att man ska undvika högriskbolag och inte låta sig dras med när massan är i rörelse för att ett förhoppningsbolag visar en fin trend. Framförallt inte om man inte är väldigt kunnig om bolaget och dess risker, inklusive förstås de inneboende riskerna i företag med negativt kassaflöde (se tisdagens inlägg).

Jag betvivlar starkt att den stora massan av de tydligen tusentals småsparare som investerat i Vardia hade några ingående kunskaper i företaget eller försäkringsbranschen och kunde göra rimliga riskkalkyler. Jag säger alltså liksom tidigare inte att alla förhoppningsbolag är fel att investera i, utan att kunskapskravet är oerhört stort om man ska göra det och samtidigt ha oddsen på sin sida.


Det är valet att investera i dessa bolag som är risken, inte att man satsat X % i aktien. Större investering ökar förstås fallhöjden, men problemet kvarstår. Den som investerar i H&M slipper risken att företaget skulle meddela en halvtimme innan rapporten släpps att revisorn kommit med påpekanden som gör att man måste göra en nyemission. Risken för detta är exakt noll. Dessutom är det så att om ett väletablerat företag med lång historik skulle på något sätt få kritik av sin revisor så faller aktien inte handlöst eftersom det grundläggande förtroendet finns där.

Diversifiering är som indexfonder (den extrema diversifieringen)- något som anses fint och ska inte ifrågasättas. Ju mer desto bättre. Det kloka och ansvarsfulla beteendet.

Problemet är bara att detta inte stämmer. Diversifiering är inget skydd annat mot ens egen okunnighet som Warren Buffett så klokt har sagt. Ett skydd mot att bli utplånad när man investerar i saker som man inte behärskar eller av andra skäl inte kan bedöma risken i.


Visst är det säkrare att investera små summor än stora i högriskbolag som kanske eller kanske inte kommer att slå igenom på marknaden. Det är dock ingen lösning. Det är som att installera rökdetektorer i sovrummet eftersom man vet att man brukar somna när man röker i sängen (ni som inte var gamla nog att se varningarna i "Anslagstavlan" i TV på 70-talet tycker nog detta exempel är konstigt). Man har inte löst problemet m.a.o.

Jag förordar inte att man ska lägga alla sina pengar i ett företag om man inte sitter med 100 % insyn i det, men att investera i 15-20 olika företag för att "sprida risken" är helt galet. Femton tokriskföretag kan ett efter ett falla handlöst om man har otur. Det finns heller inte en chans att hålla så många företag och "allt" som händer i dem i huvudet om man inte är ett geni. De flesta av oss är inte det.


Eftersom de allra flesta av oss saknar denna nästintill hundraprocentiga insyn i företagen vi investerar i och de branscher som de verkar i så behöver vi sprida våra investeringar en aning. Om man investerar i flera branscher och därmed minskar branschrisken behöver man dock inte mer än några få aktier. Fyra, fem, sex aktier är utmärkt för den duktige investeraren.

Dessa företag har man då tid att följa mycket ingående i media, läsa alla rapporter, delta vid stämman och därmed, om vi förutsätter att man kan dra kloka och rationella slutsatser av vad man lär sig, få en portfölj med mycket låg risk. Denna portfölj har, även om man inte lyckas köpa på dippar och tvärtom, mycket goda möjligheter att slå index som ofrånkomligen innehåller ett antal mindre bra bolag.

Det finns så många floskler som radas upp om varför man ska diversifiera så mycket som möjligt att jag inte kan ta upp alla här. Min favorit* är dock "Men även Buffett diversifierar ju...". Vad man menar med detta är att Berkshire äger en massa företag och aktier och inte bara en.  Berkshire är ett jättebolag med huvudsaklig inriktning på försäkring och kan förstås inte investera i bara en aktie, pengarna de har från "floaten" och de enorma kassaflödena från aktieutdelningarna räcker till att regelbundet köpa mycket stora företag (med i sin tur starka kassaflöden) varför man gör just detta.

Buffett själv har däremot ung. 99 % av sin förmögenhet i ett företag- Berkshire Hathaway.

*) För bra exempel på dessa typiska missförstånd och okunnighet om just Berkshire behöver vi inte gå längre än den katalog av okunniga påståenden om företaget som veckans Sparpodden (avs. 81) bjöd på.

9 kommentarer:

  1. Inte en kommentar på ett så läsvärt inlägg?
    Trodde Vardia skulle röra upp lite känslor...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns talande nog en tydlig korrelation mellan hur många och spännande företag man skriver/tipsar om och hur många läsare/kommentarer man får. Min inriktning på bloggen är m.a.o. inte den som ger flest besök.

      Radera
  2. Haha, tänkte faktiskt som Halle. Tycker det är ett fint inlägg och håller i stort med, även om det finns undantag: när det gäller net-nets eller andra deep value investeringar, eller investeringar i riktigt unga start-ups, kan diversifiering vara ett nyttigt verktyg.

    För egen del håller jag helt med, och min investering i Vardia ändrade inte min syn på diversifiering alls (även om jag tänkte mycket på det, och i känslofyllda ögonblick ångrade jag såklart min allokering). Jag anser helt enkelt att jag gjorde rätt, givet min strategi och informationen som fanns tillgänglig vid investeringstillfället.

    SvaraRadera
  3. http://www.aei.org/wp-content/uploads/2014/01/sp5001.jpg

    Finns ingen garanti i stora bolag. jmf Enron mfl...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Risken finns alltid därav att man köper med säkerhetsmarginal för att minimera densamma. Fall som Enron uppdagas inte lika ofta som Vardia.

      Radera
    2. Emil: nej naturligtvis ingen garanti men risken för total katastrof är mkt mindre i stora och väletablerade bolag vilket avspeglar sig i att det är mkt färre skandaler i de stora bolagen (menar sådana dom äventyrar bolaget inte t.ex. bjöd med frun på resa etc.).

      Radera
    3. Total katastrof visst, men som grafen i länken antyder så går vi mot kortare livslängder även på de stora bolagen. Detta gör att volatiliteten på bolagen kommer öka och därmed även risken. Inte total genomklappning, men bra nära... Om vi nu pratar fundamenta ;)

      Radera
  4. Gällande diversifiering håller jag med till 100 %.

    Gällande Vardia är bolaget i sociala medier nu helt utdömt (trots att bolaget finns kvar och säljer försäkringar som nästan inget annat bolag i Norden) och intresset har nästan helt dött vilket jag märker på Twitter och blogg. Spekulanterna har gett sig av.

    Med min tidshorisont för en investering i bolaget ser jag nuvarande problem som ett tillfälligt problem som visserligen är större än vad jag hade kunnat ana men bortsett från spekulationer om ditt och datt från missnöjda småsparare eller raljanta förståsigpåare är det verkliga problemet nu att det saknas kapital, som istället finns garanterat i en nyemission. Så trots allt snack är det bara att vänta några år och se och ta problemen med ro, så gott som det går. Kanske kör man i diket redan i morgon för att den garanterade nyemissionen inte godtas av myndighet eller så reder man ut problemen. Den som lever får se men det sista jag kommer leverera är tvärsäkra uttalanden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tog Vardia bara för att det är ett aktuellt exempel på just detta kraftigt ras pga nytt problem följt av kommentaren "diversifiera mera". Det jag skulle vara mest orolig för i det bolaget är de små marginaler i kapitalet som du skrev om nyligen. En stor riktad nyemission skulle ju begrava de redan plågade småaktieägarna.

      Radera