Going ballistic...

Jag har tidigare skrivit vad jag tycker om Fingerprint Cards (lovande företag som är alldeles för hypat) och ska inte orda mer om det här. Aktien har nu stigit på ett sätt så marknadens värdering har ökat med 2,3 miljarder i fredags, tre miljarder igår. Aktien verkar vara på väg till Pluto.

För den som såhär från utsidan tittar på detta blir det alltmer uppenbart att detta nu är en bubbla av klassiskt snitt. Jag tycker inte om att det ordet missbrukas, t.ex. för bostadspriser som har stigit mycket, en bubbla är när priset idag är helt irrationellt i förhållande till kända fakta idag. Priset kan absolut en vacker dag vara korrekt, men det finns ingenting idag som gör det rätt. Priset har så att säga lämnat verkligheten och givit sig ut i en ballistisk bana. pga att alla vill vara med på tåget till himmelen.

Det är mycket talande när man läser kommentarerna på Börssnack och andra forum att varje nytt kursrekord försvaras med vad som förväntas hända nästa år och nästnästa. Dessa prognoser och spekulationer förvandlas till sanningar av skribenter som i många fall uppenbarligen inte känner till skillnaden på bruttomarginal och rörelsemarginal samt inte verkar förstå att företag måste börja betala skatt på vinsterna när siffrorna har blivit svarta. En jättesumma kommer garanterat att tjänas på nuvarande business, nya, möjliga användningsområden kommer att ge ytterligare fantastiska vinster och konkurrensen är om inte obefintlig så i varje fall ofarlig.

Man skulle kunna diskutera det faktum att en värdering på 30 miljarder (30 000 000 000...) måste försvaras med ung. tre miljarder i uthållig årsvinst för att motiveras för ett för teknikbolag typiskt PE 10, men ingen skulle lyssna.

Vad de som så religiöst tror på detta företag dock uppenbarligen missar är att det snart inte spelar någon roll om Fingerprint kommer att i framtiden tjäna bra med pengar (vilket jag inte säger är omöjligt alls!) genom att fortsätta vinna affärer och hålla sina konkurrenter borta. En ballistisk aktiekurs fortsätter inte hur högt som helst. Till sist vågar större ägare inte sitta still längre och börjar skynda mot utgången och nedåt går det i regel fortare, mycket fortare faktiskt, än när det stiger.

Det finns många företag som med tiden lyckas göra fina vinster, men deras aktiekurs som en gång stod rakt upp har då för länge sedan sjunkit ned till den nivå som är typisk när marknaden vill se verkliga kassaflöden under en längre tid för att värdera upp aktien. Företag vars aktie har stigit ballistiskt växer aldrig in i sin aktiekurs under ordnade former, kursen slaktas och sedan får företaget visa vad det går för på riktigt. Sen kan det förstås gå mycket bra för både företag och aktieägare, men den tiden kan vara många år senare.

Risken ökar nu hela tiden för att det ska sluta i en supernova. Enda anledningen att jag inte har blankat någonting (ännu...) är att det kan fortsätta en bra bit till. När kursen väl är irrationell så är det ju ingen skillnad på 30 eller 50 eller 100 miljarder egentligen. 

The line separating investment and speculation, which is never bright and clear, becomes blurred still further when most market participants have recently enjoyed triumphs. Nothing sedates rationality like large doses of effortless money. After a heady experience of that kind, normally sensible people drift into behavior akin to that of Cinderella at the ball. They know that overstaying the festivities — that is, continuing to speculate in companies that have gigantic valuations relative to the cash they are likely to generate in the future — will eventually bring on pumpkins and mice. But they nevertheless hate to miss a single minute of what is one helluva party. Therefore, the giddy participants all plan to leave just seconds before midnight. There’s a problem, though: They are dancing in a room in which the clocks have no hands.

Warren Buffett