torsdag 23 november 2017

Höga kusten tur och retur


Jag startade en morgon nyligen en resa norrut med bil. Jag hade ställt in kartappen på en liten by vid namn Dala några mil inåt landet från Härnösand för att besöka Hernö Gin. Bolaget, som jag skrivit om tidigare, är en mycket liten svensk ginproducent som har vunnit stora framgångar i tävlingar över hela världen.

Från Uppsala med 35 mil E4 framför mig kände jag ett visst motstånd för min resa när jag startade. Inte minst eftersom jag ännu inte hade bytt till vinterdäck och temperaturen låg runt nollan. E4:an slutar dessutom vara motorväg norr om Gävle...

Efter tre timmar plus ett snabbstopp på Sibylla i Sundsvall började jag närma mig Härnösand och det var dags att ta av mot Dala. Det var fortfarande ett par mil kvar enligt appen och varje gång jag vek av från den tidigare vägen blev den nya bara smalare och smalare och till sist, när jag nästan börjat tvivla på appens tillförlitlighet, kör jag de sista hundra meterna på en smal grusväg och är plötsligt framme vid mitt mål. Äntligen står framför mig den röda lada med stora vita bokstäver som jag känner igen från Hernös mycket aktiva Instagram. Förutom ladan med texten finns destilleriet på kanske 100 kvm invid vägen och grundarens Jon Hillgrens bostadshus.  På träden glittrar frosten i novembersolen och det är absolut tyst runt omkring mig.



Tystnaden bryts efter några minuter när Johan Wester, som är CIO och har varit med bolaget nästan sedan start anländer i bil för vårt möte. Han har precis varit inne i Härnösand och deltagit i lanseringen av Generalsnus nya produkt som är smaksatt med Hernö. Han har stort skägg och utstrålar en smittsam entusiasm. Det är Johan och Jon som destillerar och smaksätter Hernös olika gin.

Johan tar mig genom den 20 kvadratmeter ursprungliga del av lokalen där den första kopparpannan ännu står och där man i ett par år efter grundandet 2011 på något  sätt lyckades tränga in hela företagets verksamhet. Sedan nyemissionen 2014 har man utökat lokalerna betydligt med inte minst lager och ett anständigt kontor samt ett mycket fint besökscenter. Besöksverksamheten är idag en utmärkt kanal för att skapa ”word of mouth” och ökar hela tiden trots att man måste boka i förväg, betala en vacker slant och vara del av en grupp för att få komma dit. Centret ska dock flyttas till en ny nedre byggnad man planerar att bygga för att förbättra för produktionen som idag bedrivs i den nya stora vackra kopparpannan, fyra gånger den första pannans kapacitet, inne i centret.




 Johan berättar att man destillerar 440 liter 75-procentig gin per gång med pannan. Det ger 1600 flaskor. Hälften av produktionen går idag på export som även om man nyligen kommit med i Systembolagets standardsortiment, förstås är den snabbast växande delen. Förutom stadigt ökande försäljningen i EU har man nyligen haft stor framgång i Australien där försäljningen tog fart direkt från start tack vare mycket gott gensvar från kunderna hos en varuhuskedja man slutit avtal med för ett år sedan. Trots tillväxten de senaste åren är man ännu bara sex heltidsanställda och två som går på timmar. 



Hernös gin är en blandning av flera olika kryddor, de flesta importerade men vissa lokala. Alla organiska förstås. Den mest framträdande förutom de obligatoriska enbären är koriander. Därtill kommer bl.a. älgört, kanel, vanilj, lingon (som Hernö var först med men nu har blivit kopierad), svartpeppar och citronskal.

De fyra standardprodukter är den blåa etikettens London Dry Gin (40,5 %) som fr.o.m. december alltså kommer att finnas i alla systembutiker i landet. Denna har en starkare variant (57 %) som är deras ”Navy Strength” med svart etikett. Därtill har man en klassisk ”Old Tom” (43 %) som är en sötare gin kryddad med lokalt producerad honung (vit etikett) och slutligen deras unika ”Juniper cask gin” (47 %) med gul etikett som man som man även den var först i världen med lagring på enbärsfat och blivit kopierade. 

De tre sistnämnda kan man köpa förutom på lokal genom Systembolagets beställningssortiment. Varje höst ger man dessutom ut en svartvinbärskryddad gin i begränsad upplaga via Systembolaget, en med Sloe Gin, med slånbärs- och lingonsmak och en specialversion med lokala kryddor ”High Coast Terroir Gin” som liksom svartvinbärsvarianten säljer slut på nolltid när den släpps för bokning via Systemet.



 Även om verksamheten sakta men säkert byggs ut så sker fortfarande allting för hand. Förutom förstås det ädla hantverk som skapar ginen så både tappar och etiketterar man varje flaska för hand. Än idag skriver Jons mor batch- och flasknummer på alla de flaskor man producerar. 

Överhuvudtaget andas allting jag ser kvalitet och detta inte bara tack vare småskaligheten utan även den enorma fokuseringen på detaljerna. Hernös flaskor är snygga, deras formspråk är seriöst och genomtänkt. Så långt man kan komma ifrån alla tramsiga försök till svensk, nystartad spritproduktion vars enda syfte är att komma in på systemet med en billig produkt som aldrig skulle sälja globalt. Eller snarare aldrig skulle sälja utanför den egna kommungränsen. 

Hernö är "high end" rakt igenom vilket visar sig allra bäst i den mjuka och behagliga smak som deras olika gin har. Det visar sig som sagt även i de tävlingar man har vunnit. Med början 2013 med ”Gin Grand Master”, en pokal man nu har tagit hem tre gånger, har man nu vunnit alla viktiga tävlingar, t.ex. World’s Best Gin and Tonic och Gin Producer of the Year. De flesta av dem gång på gång.



 Just smaken blir aktuell senare på eftermiddagen när jag sitter med och lyssnar när en whiskyklubb från Västkusten har sin sedan länge inbokade provsmakning. De sex herrarna är lite äldre än mig och möts när de anländer in av var sin GT gjord precis som den man vunnit med i flera år, Hernös standardgin och Fevertree-tonic. 

De är alla mycket intresserade och kunniga, vilket blir väldigt tydligt under den efterföljande frågestunden som drar ut en timme längre än planerat. Höjdpunkten är dock förstås själva provsmakningen där fyra varianter av Hernö provas blint med två väldigt vanliga stora ginmärken. Ingen utom jag som var med när Johan förberedde får veta att det finns något annat än Hernö i glasen. När Johan till sist ber om omdömen och frågar om några av glasen sticker ut år något håll är alla sex ense om att glas två och fyra framför dem inte håller samma klass som de andra fyra.





 Dessa två glas är förstås de som innehåller de två andra märkena, märken som jag gladeligen druckit många gånger men som de betalande testpersonerna inte hade några problem att rata när de ställts vid Hernös varianter. Det är förstås detta som gör att Hernö vinner priser i tävlingar baserade på blindtester. Kanske är det inte konstigare än att hembakat i princip alltid slår ut fabriksbakat. Eller för att ta en egen erfarenhet- att hembryggt öl smakar bättre än de stora bryggeriernas alster. De stora drakarna producerar 500 till 1000 gånger mer än Hernö så föga förvånande blir det mer McDonalds över de stora märkenas gin.

Det känns tilltalande som aktieägare att Hernö  inte överger sin småskalighet även om man växer. Man skyndar långsamt och vet att man är ingenting mer än den upplevelse man ger kunden. Ingen i utlandet köper svensk gin för att den är svensk utan trots att den är svensk. När jag pratar med de besökande herrarna efteråt lägger jag fram min åsikt att Hernö är allt som Mackmyra inte är. 

Medan Mackmyra grundats med en massa kapital från nyemissioner, kapital från diverse intresseorganisationer och en inte så lite hög svansföring från stockholmskillarna som trodde sig kunna konkurrera med världens whiskytillverkare är Hernö litet och lågmält sina stora framgångar till trots. De gör nyemissioner inte för att de måste utan för att de förutom kapital till nya anläggningar vill få in nya ägare som hjälper till att sprida märket. Trots sin passion för whisky håller alla sex entusiaster med mig till fullo. ”Vi avskyr Mackmyra” säger en av dem förklarande. Great minds think alike!

Det är lätt att se framför sig en fortsatt fin utveckling för Hernö och förhoppningsvis en vacker dag etableras som ett av de uthålligt populära svenska spritmärkena. Detta inte minst då vi lever i en värld som alltmer premierar kvalitet och ekologiskt framför lågpris.

Hernö är dock inte noterat och det finns inga planer på att göra det varför det inte finns någon fungerande handel i aktien. Den som är intresserad av att casha in sin vinst kan höra av sig till mig.



5 kommentarer:

  1. Det är väldigt kul att få en inblick i en liten onoterad verksamhet. Det är ju såhär en riktig investerare arbetar!
    Kan du köpa in dig till 10% och få en plats i styrelsen också?:)

    Riktiga platsbesök och möten med grundare/ledning är ju riktigt fint att få till.
    Good job!

    SvaraRadera
  2. Vill bara påpeka att även Mackmyra har skördat lagrar i internationella blindtester.

    Hernö låter intressant, i vart fall som alternativ till det egna enbärsbrännvinet, snarare än som investering. De är i vart fall smarta nog att satsa på en spritsort som inte behöver lagras ett halvt decennium för att kunna säljas ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och det finns alldeles för många utmärkelser, men Hernö vinner nästan konsekvent de största utmärkelserna. Mackmyra trodde (jag har varit där) att man genom små fat kunde på tre år uppnå vad andra gör på tio år och annat tok. Sen har det en enorm betydelse som du säger att gin tillverkas snabbt medan whisky är typ det segaste som finns när man ska öka produktionen.

      Radera
  3. Själv tycker jag all gin smakar dåligt hembränt men ändå roligt att läsa om dessa små bolag på oväntade marknader. Hoppas de klarar att hålla i gång bolaget långsiktigt :)

    SvaraRadera