Diversifiering är inte lösningen

För några veckor sedan kraschade småspararfavoriten Vardias aktie eftersom man sköt upp rapporten och aktien handelsstoppades i flera dagar samt man meddelade väldigt oväntat att en nyemission skulle bli nödvändig. Orsakerna till problemen har andra beskrivit ingående och jag tänker inte gå in på dessa.

Väldigt talande för hur de flesta resonerar kring risker är dock att alla kommentarer om vilka lärdomar som finns att dra handlar om att "man måste diversifiera bättre". I princip ingen skriver att man ska undvika högriskbolag och inte låta sig dras med när massan är i rörelse för att ett förhoppningsbolag visar en fin trend. Framförallt inte om man inte är väldigt kunnig om bolaget och dess risker, inklusive förstås de inneboende riskerna i företag med negativt kassaflöde (se tisdagens inlägg).

Jag betvivlar starkt att den stora massan av de tydligen tusentals småsparare som investerat i Vardia hade några ingående kunskaper i företaget eller försäkringsbranschen och kunde göra rimliga riskkalkyler. Jag säger alltså liksom tidigare inte att alla förhoppningsbolag är fel att investera i, utan att kunskapskravet är oerhört stort om man ska göra det och samtidigt ha oddsen på sin sida.

Det är valet att investera i dessa bolag som är risken, inte att man satsat X % i aktien. Större investering ökar förstås fallhöjden, men problemet kvarstår. Den som investerar i H&M slipper risken att företaget skulle meddela en halvtimme innan rapporten släpps att revisorn kommit med påpekanden som gör att man måste göra en nyemission. Risken för detta är exakt noll. Dessutom är det så att om ett väletablerat företag med lång historik skulle på något sätt få kritik av sin revisor så faller aktien inte handlöst eftersom det grundläggande förtroendet finns där.

Diversifiering är som indexfonder (den extrema diversifieringen)- något som anses fint och ska inte ifrågasättas. Ju mer desto bättre. Det kloka och ansvarsfulla beteendet.

Problemet är bara att detta inte stämmer. Diversifiering är inget skydd annat mot ens egen okunnighet som Warren Buffett så klokt har sagt. Ett skydd mot att bli utplånad när man investerar i saker som man inte behärskar eller av andra skäl inte kan bedöma risken i.

Visst är det säkrare att investera små summor än stora i högriskbolag som kanske eller kanske inte kommer att slå igenom på marknaden. Det är dock ingen lösning. Det är som att installera rökdetektorer i sovrummet eftersom man vet att man brukar somna när man röker i sängen (ni som inte var gamla nog att se varningarna i "Anslagstavlan" i TV på 70-talet tycker nog detta exempel är konstigt). Man har inte löst problemet m.a.o.

Jag förordar inte att man ska lägga alla sina pengar i ett företag om man inte sitter med 100 % insyn i det, men att investera i 15-20 olika företag för att "sprida risken" är helt galet. Femton tokriskföretag kan ett efter ett falla handlöst om man har otur. Det finns heller inte en chans att hålla så många företag och "allt" som händer i dem i huvudet om man inte är ett geni. De flesta av oss är inte det.

Eftersom de allra flesta av oss saknar denna nästintill hundraprocentiga insyn i företagen vi investerar i och de branscher som de verkar i så behöver vi sprida våra investeringar en aning. Om man investerar i flera branscher och därmed minskar branschrisken behöver man dock inte mer än några få aktier. Fyra, fem, sex aktier är utmärkt för den duktige investeraren.

Dessa företag har man då tid att följa mycket ingående i media, läsa alla rapporter, delta vid stämman och därmed, om vi förutsätter att man kan dra kloka och rationella slutsatser av vad man lär sig, få en portfölj med mycket låg risk. Denna portfölj har, även om man inte lyckas köpa på dippar och tvärtom, mycket goda möjligheter att slå index som ofrånkomligen innehåller ett antal mindre bra bolag.

Det finns så många floskler som radas upp om varför man ska diversifiera så mycket som möjligt att jag inte kan ta upp alla här. Min favorit* är dock "Men även Buffett diversifierar ju...". Vad man menar med detta är att Berkshire äger en massa företag och aktier och inte bara en.  Berkshire är ett jättebolag med huvudsaklig inriktning på försäkring och kan förstås inte investera i bara en aktie, pengarna de har från "floaten" och de enorma kassaflödena från aktieutdelningarna räcker till att regelbundet köpa mycket stora företag (med i sin tur starka kassaflöden) varför man gör just detta.

Buffett själv har däremot ung. 99 % av sin förmögenhet i ett företag- Berkshire Hathaway.

*) För bra exempel på dessa typiska missförstånd och okunnighet om just Berkshire behöver vi inte gå längre än den katalog av okunniga påståenden om företaget som veckans Sparpodden (avs. 81) bjöd på.