Nedgångens anatomi

Efter mycket resande är jag tillbaka och kan äntligen skriva klart ett inlägg som jag började med för någon månad sedan.

Det finns nedgångar i aktiekurser som är högst motiverade ur ett fundamentalt perspektiv. Det finns också de som är omotiverade eller i vilket fall högst överdrivna. Till de senare hör alla de som drivs av det allt intensivare nyhetsflödet. Ett utmärkt exempel på detta är förstås Apples uppgång och högst överdrivna fall det senaste året. Ett annat är Swedbanks verkliga kris 2009 som överdrevs enormt i jakt på feta rubriker. Ett bra exempel på den likriktning som sker på analytikersidan är citaten om Bolidens framtidsutsikter i mitt allra första inlägg våren 2009.

Man brukar tala om att det finns ett kontrakt mellan media och publik. Detta går ut på att publiken litar på att media rapporterar sanningen efter bästa förmåga. Dessvärre fungerar det inte så och som alltid är det incitamentsstrukturen som ligger bakom detta. Med dagens höga tempo straffar det sig inte så mycket att komma med en "nyhet" eller snarare ett påstående som senare visar sig vara fel. Det är "klick" man är ute efter då det är de som ger intäkter. Folk glömmer så snabbt medan intäkter är för evigt.

Vad som alltså lönar sig enormt är att få uppmärksamhet för det man skriver. Journalisten (eller analytikern för många av dem arbetar under liknande incitamentsstruktur) får uppmärksamhet genom att sticka ut från mängden. Det ger anseende, "klick" och reklamintäkter för ens arbetsgivare. Alla nöjda? Inte läsaren eller investeraren som pumpas fulla med vad som i bästa fall är obekräftade rykten, lösa antaganden byggda på falska premisser eller alltsomoftast rena påhitt från "journalistens" sida. Marknaden reagerar därefter och resultatet är givet.

Vi har två motsatta krafter i rörelse;

- en som kräver likriktning, det är detta som gäller som sanning idag!
- en som gör att den som sticker ur mängden belönas, välförtjänt eller oförtjänt, med uppmärksamhet.

Eftersom alla läser det som skrivs påverkar detta kraftigt folks uppfattning om vad som är sanningen. Det gäller förstås för all journalistik, inte minst politisk, där opinionssiffror övertolkas och regeringen är antingen jättepopulär eller på fallrepet omvartannat hela tiden.

När detta sker inom ekonomijournalistiken så är det aktiekurser istället för opionionssiffror som påverkas. Detta sker å ena sidan genom att "alla" t.ex. skriver att det företag vars aktie är på uppgång generellt beskrivs i positiva termer tills det går sämre och aktien faller och först någon enstaka och därefter allt fler skriver att företaget är bortom all räddning.

Jag har identifiterat tre stadier som gås igenom ett efter ett när det börjat blåsa snålt för ett företag. Detta är förstås vansinnigt, men det ger oss värdeinvesterare som vågar gå emot massan när vi vet att vi har rätt möjlighet att tjäna enorma summor.

Även solen har fläckar. I detta stadium rapporteras i princip bara positiva nyheter om ett företag men det börjar tas med kritiska synpunkter- bra exempel när när Apple i början av förra hösten gick från klarhet till klarhet, alla väntade spänt på deras nya produkter, aktiekursen steg och steg, alla (!) analytiker hade köprekommendation på aktien, men i takt med att aktien började sjunka så började frågan "Vad kommer Apple med nu då?" dyka upp, inte sällan i ifrågasättande ordalag.

Ett annat bra exempel är Swedbank fram till ung. 2007. Deras expansion och vinster var mycket imponerande och alla skrev om VD:s och ordförandens strategi och framtidsplaner, men en och annan började tillföra frågetecken om utvecklingen verkligen var så bra som banken påstod och om inte de påstådda kreditriskerna i Baltikum skulle leda till stora avskrivningar såsmåningom.

Mina två exempel är mycket olika, Swedbank hade verkligen satt sig i klistret, medan Apple inte var särskilt högt värderat och i själva verket mycket lågt värderat sett till det senaste decenniets över sextioprocentiga årliga vinstökning, men det spelar ingen roll, rätt eller orätt är det media och analytiker som sätter tåget i rullning.

Analys: Swedbank jagar vinst i gamla öststater
Apple Will be the first one trillion dollar company in the world
Apple and investors looking for the next big thing

Snålblåst. Nu börjar allt fler journalister att påpeka fel och briser, det börjar väga över så att fler negativa artiklar än positiva skrivs. Många är fortfarande positiva men massan är i rörelse och alltfler ska vara med och klaga.

Övertygande rapport från Swedbank
The disappointing iPhone 5, is Apple falling behind the competition?
The iPad mini, has Apple lost its way?


Full storm. Nu är allting fel med företaget. Kritiken börjar för varje sansad bedömare bli riktigt larvig. Företagets konkurrenter slipper kritik och anses göra mer eller mindre allting rätt och de dödliga hot mot branschen som företaget anses komma att drabbas av kommer uppenbarligen inte att påverka konkurrenterna. 

För Swedbank 2009 betydde detta att deras kreditrisker i Baltikum överdrevs tills de omfattade i princip alla krediter de hade utestående. Den följande nedgången i aktien prisade in att långt mer (!) än alla utestående lån skulle förfalla värdelösa och de skulle heller inte kunna återta någonting av värde i de panter de hade för dessa lån. Riktigt bisarrt blev det när olika gränsen mellan verkligheten och olika stresstester som gjordes av myndigheter började suddas ut i rapporteringen och de beräkningar av extremfall snart nog beskrevs som "realistiskt" o.s.v.

Rapporteringen av Apples s.k. problem bortsåg helt från alla ljuspunkter och nya "sanningar" etablerades som innebar att Apple som gång på gång hade skapat nya marknader och hela tiden imiteras av alla sina konkurrenter nu hade slutat med all produktutveckling och tappat sin förmåga att skapa säljande produkter. Varje ras i aktiekursen följdes av nya rapporter om hur hopplöst "efter" Apple var mot de företag som skapade jättetelefoner med dålig skärm och massor av mer eller mindre meningslös mjukvara eller hårdvara. Att Apple fortsatte att ta ung. två tredjedelar av alla vinster i mobilsegmentet och än mer i de andra segment man verkade i var ingenting som andra än de verkliga anhängarna till Apple skrev om.

Skyll er själva nu, Swedbank
7 reasons Apple is more doomed than you think
Five ways Apple has lost its way
Solving Apple's innovation problem
Samsung innovating faster than Apple
Apple and the curious case of the missing moonshot


Här någonstans börjar det vända, oftast har aktiekursen nu börjat återhämta sig och några journalister och analytiker börjar sticka ut hakan och skriva påsitiva saker om företaget. Detta ger nu mycket större uppmärksamhet än att hålla sig till den officiella linjen. Aktiekursen stiger igen och samtliga tre stadier gås igenom fast åt andra hållet så till sist all rapportering är positiv om företaget i fråga.

Allting kan sedan förstås förstärkas av konkurrenterna som är mer än villiga att fylla på med reklamkampanjer baserade på de senaste ryktena eller missuppfattningarna.



Eller så är det bara något jag inbillar mig.

En viss ironi kan kanske finnas i att mediebevakningen av Samsung som varit precis den omvända mot Apples det senaste året nu plötsligt har vänt nedåt efter att journalisterna och analytikerna, hör och häpna, har börjat inse att det inte går att växa hur mycket som helst när en mycket stor del av ens tillväxt är i den del av marknaden som Apple inte verkar i (1, 2, 3). Så här lät det i media bara två veckor tidigare.

Samsung beskrevs helt okritiskt som världsbäst och för den påläste blev det riktigt roligt när Samsung skröt om sina siffror och media på fullaste allvar började rapportera att S4:an var den bästsäljande mobilen någonsin efter att Samsung sagt att man sålt 10 miljoner på en månad. iPhone 5 såldes i höstas i fem miljoner under de tre första dagarna. Håhåjaja...