▼
onsdag 31 mars 2010
"Invest in what you know"
Ett av Phil Fishers viktigaste budskap är att man ska investera enbart i vad man förstår sig på. Förutom att det låter logiskt och vettigt har denna princip anammats till 100 % av både Peter Lynch och Warren Buffett så det finns anledning att anta att det är ett bra råd.
Jag skulle påstå att detta är en av de viktigaste skillnaderna mellan investerare och de som spekulerar. Ingen investerar i aktier i företag och branscher utan att vara väl insatt i dem. Den glade spekulanten däremot har förstås ingenting alls emot att köpa aktier, terminer, optioner, certifikat eller vad som helst bara han tror att de kommer att stiga.
Hand i hand med denna princip går förstås sanningen att man inte köper en aktie utan en del av ett företag. Själv förstår jag helt enkelt inte varför detta inte är uppenbart för alla, men när man varje dag kan läsa massor av inlägg (faktiskt den stora majoriteten) på aktiechattarna om att "aktien samlar kraft just nu kraft för vidare klättring", "oljan har börjat testa 80 dollarsnivån" eller den verkligt sanna idiotin "Man ska inte gifta sig med en aktie" så börjar man undra ett och annat.
Samma personer som säkert kollar upp varenda funktion innan de köper en blu ray-spelare för några tusen riskerar gång på gång sexsiffriga belopp på känslan att en aktie ska stiga. Det har ingenting med investerande att göra, men desto mer med spel och kanske framförallt spelmissbruk.
tisdag 30 mars 2010
Diamyd fullvärderat idag
Diamyd skenar i vanlig ordning på vilka nyheter som helst och faller sen tillbaka när tumultet avstannat. Inget nytt under solen där inte. Förra veckans besked om att Diamyd-vaccinet fått särläkemedelsstatus var förstås mycket välkommet, men detta har Diamyd flera gånger kommunicerat att man räknar med. Hursomhelst är det förstås en mindre osäkerhetsfaktor och allt som kan påskynda den mycket långsamma processen tills man kan börja sälja är förstås bra.
Vad som inte alls har diskuterats, i alla fall så vitt jag vet, är den möjliga betydelsen för Diamyd att den amerikanska sjukvårdsreformen stadgar att vårdinrättningar ska få betalt av försäkringar i klump för varje tillstånd de behandlar, istället för som idag få betalt för all behandling som de lyckas utsätta en patient för. Det finns studier som visar på att minst en tredjedel av all vård som utförs i USA idag är helt onödig och i vissa fall tar livet av patienter. Läkare ordinerar PET-scans så fort någon har slagit sig, operationer utförs i massor av fall där de inte behövs, t.ex. för vanligt ryggont o.s.v. allt för att sjukhusen och läkarna ska tjäna pengar.
Eftersom diabetes 1 och LADA är mycket dyra behandlingar måste det rimligen vara bra för vaccintillverkare att denna reform ska genomföras. Om ett sjukhus får X dollar för att behandla ett barn som insjuknat så lär det ju söka efter billiga engångslösningar som gör att de tjänar pengar på att behandla patienten. En annan sida av samma mynt är förstås att försäkringsbolagen lär försöka få sjukhusen att behandla med vaccin för att slippa alla kommande kostnader för den annars livslånga sjukdomen.
Börsveckan sänkte i går sin tidigare rekommendation för Diamyd till neutral (från köp) eftersom den stigit så mycket senaste veckan. Som jag skrivit många gånger förut är det att döma av aktiechattsidorna väldigt vanligt att de som äger förhoppningsbolag glömmer den lilla sanningen att ingenting är säkert. Diamyd är nu ganska högt värderat med tanke på att det fortfarande inte har något godkänt läkemedel, vi inte vet vad en utlicensiering kan ge för intäkter eller vilken försäljning i övrigt som man kan få.
Jag tror som bekant att Diamyd kommer att lyckas och att sannolikheten är god att man kan bli en riktig kassako inom några år, men sannolikheten för detta är ändå långt under 100 %!
Det går inte att bara strunta i vissa fakta, t.ex. följande:
- Diamyd-vaccinet kanske inte blir godkänt
- Även om det blir godkänt så kan det om vi har otur dröja flera år (från idag) innan det finns på marknaden
- Försäljningen kan bli klart mindre än vad marknaden räknar med
måndag 29 mars 2010
SSAB för framtiden!
Eftersom jag ännu inte kan ägna mig åt affärer på heltid så missar jag alla stämmor, idag var det SSAB:s tur. Jag kommer osökt att tänka på John Rockefellers ord: "Om du måste arbeta hela dagarna kommer du inte att ha tid att bli rik!".
Denna uppenbara brist till trots så gläds jag att äga aktier efter att ha läst VD:s presentation. Jag tänker inte gå igenom hela här, utan bara ta upp ett par av många viktiga punkter. Intressantast är i precis som när man studerar Boliden Kinas (och övriga BRIC:s) betydelse. Mellan 1998 och 2008 ökade Kinas stålkonsumtion med nästan 15 %. Är det någon som tror att ökningen kommer att avstanna (tillfälliga dippar som 2009 undantagna)?
Inga egentliga nyheter, man lyckades dra i handbromsen i tid och man står väl rustad inför framtiden kan väl vara en bra sammanfattning.
Mest intressant tycker jag som letar efter talande exempel och ledtrådar till framtid lönsamhet är genomgången av hur mycket höghållfast stål en modern bil innehåller (sid. 13)... Hur var det nu...? Har de redan 0,8 bilar per invånare i Kina och Indien eller är det en bit kvar dit? Var det i Kina som antalet sålda bilar ökade med 125 % i januari (rullande 12 mån.)?
Världen rullar på fyra hjul och så kommer det att förbli under överskådlig tid, oavsett drivmedel. Dessa bilar och väldigt mycket annat byggs av stål. Ju mer avancerad en ekonomi blir, desto bättre stål kommer att behövas.
Det är där SSAB kommer in. Stålet behöver rostskyddas, det är där Bolidens zink kommer in.
Över till nånting helt annat som inte är så viktigt, men ändå lite irriterande när man läser många årsredovisningar. Varför måste allt i Sverige vara så otroligt korrekt hela tiden? Vad gör att ett företag med 82 % manlig arbetsstyrka måste ha en kvinnlig anställd längst fram bland arbetarna på bilden på förstasidan? Det är väl ingen som tror att man inte anställer kvinnor utan såna tillrättalagda och förmodligen föga representativa bilder?
fredag 26 mars 2010
Swedbanks stämma
Dessvärre hade jag inte möjlighet att närvara på Swedbanks stämma idag, men man kan ju få bra information via Swedbanks IR-sida som alltid innehåller det mesta man vill veta så det är ju ingen jätteförlust, men nästa år ska jag vara där.
Som med alla företag som går med förlust är det intressant att höra vad VD vågar säga om framtiden. Att vara ens det minsta överoptimistisk på en stämma straffar sig som bekant väldigt den dag man inte levererar. Michael Wolf har ju redan flaggat för att han tror att man går med vinst i år och detta upprepades på stämman: "Fortsätter den globala ekonomin att utvecklas utan några överraskningar räknar jag med svarta siffror för helåret 2010 för vår bankkoncern".
Precis som tidigare upprepas att Estland går bra och det är förstås av stor vikt när 40 % av den baltiska utlåningen finns där.
Det är förstås alltid svårt att dra långtgående slutsatser av ett anförande som till stor del innehåller allmänna fraser, men som jag skrivit tidigare är mitt tydliga intryck att man försökte samla så mycket elände som möjligt i bokslutet för 2009. Detta intryck har bara förstärkts av VD:s tal idag då han flera gånger talade om det "historiska" 2009.
Wolf skulle som sagt aldirg våga tala om plussiffror för 2010 utan att vara så säker som han någonsin kan vara att så kommer att ske. Om man därtill lägger att konjunkturen i Baltikum uppenbarligen utvecklas mycket bra just nu liksom Sverige går förvånandsvärt bra, se bara till de nedjusterade arbetslöshetsprognoserna, så tror jag att marknaden kommer att överraskas positivt av kvartalsrapporterna hela 2010.
Två år utan utdelning och ett troligt plusresultat på flera kronor per aktie bäddar för en utdelning nästa vår. Vi närmar oss ljuset i tunneln och den uppvärdering som kommer att ske så snart det blir synligt.
torsdag 25 mars 2010
Obducat?
Det finns tre skäl till mitt intresse för Obducat:
- Nanotekniken kommer på många olika sätt att bli framtidens teknik, förmodligen kommer namnet att försvinna med tiden när det börjar uppfattas som helt normalt att arbeta på den nivån med ämnen
- Obducats inriktning mot LED är minst sagt rätt i tiden och
- Obducat är ett moget och välskött bolag, inte något klassiskt förhoppnignsbolag som rimligen har lärt sig mycket under åren och vars ledning stretar på trots alla motgångar
Att det är svårt att analysera Obducat avskräcker hursomhelst inte mig, snarare tvärtom. Här får man gå en hel del på känn istället för att göra s.k. analyser med ett dussintal antaganden. Detta är en chansing, men till företagets fördel talar förutom ovanstående att man sakta men säkert verkar få allt fler ordrar från mycket väletablerade kunder, företag som även jag utan någon erfarenhet av branschen känner väl till, t.ex. Toshiba.
Dessutom finns det möjliga positiva överraskningar i framtiden i dessa order då de vanligen är okända till sin storlek pga sekretessavtal. Man har också stora förlustavdrag att utnyttja den dag man vänder resultatet och dessa är förstås precis lika värdefulla, krona för krona, som intäkter.
Det verkar som om styrelsens förslag att man ska förtidsinlösa sina konvertibler är bra för företaget. Om det är bra att teckna sina aktier är en annan femma förstås och som vanligt har nyheten om förslaget dragit ned kursen.
Jag tror dessutom att Obducat hade varit i en helt annan situation om inte finanskrisen hade kommit. Generellt har ju större investeringar minskat mycket mer än mindre sedan dess. Anledningen är uppenbar för alla oss som arbetar i stora företag- när det blir besparingar så kommer nya regler i företag ang. inköpsbeslut och allt som kostar över en viss summa måste godkännas allt högre upp i en organisation och med allt fler förbehåll. Till detta kommer förstås också att man gärna överhuvudtaget skjuter på allt som inte är nödvändigt, t.ex. expansioner till nya produtker/marknaden tills man får mer pengar.
Obducat är ingenting man satsar gården på, det är en chansing, men skulle företaget verkligen lyckas, och det finns det ju många insatta finansiärer som tror, så kan vinsten bli astronomisk. Detta kan förstås dröja många år och nyemissioner till dess. Dagens aktiekurs är som vanligt med företag som fått mindre bra publicitet (dock alltså ingen av den typ som avskräcker mig) under lång tid ingen bra måttstock på chanserna.
Dessutom är det väldigt imponerande med (bra) entreprenörer som aldrig ger sig utan bara kämpar på år ut och år in med sin idé, i alla fall om det är en bra idé. Eller som Theodore Roosevelt en gång sa:
It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, and comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows the great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who know neither victory nor defeat.
Hela talet finns här.
onsdag 24 mars 2010
Drakarna i nästet
Jag är en stor fan av BBC:s "Dragons' Den" (sänds nu på TV8) och har sett i princip alla avsnitt i alla sju säsonger. I somras gick första säsongen av SvT:s version, Draknästet. Upplägget är att entreprenörer för några minuter att "pitcha" sin affärsidé för fem erfarna och rika entreprenörer och ska försöka få dem att satsa sina egna pengar i företaget.
Kvalitén på både drakar och "lycksökare" är oftast klart högre i den brittiska versionen, vilket är naturligt i ett mycket större land. Bra TV-underhållning i båda fallen hursomhelst för den som är intresserad av företagande och dessutom, i alla fall i den engelska versionen, mycket lärorikt också eftersom drakarna lyfter fram många intressanta aspekter på vad som behövs för att de ska tro på affärsidén.
Kvällens avsnitt av Draknästet fick mig dock att undra hur en del människor har kunnat bli så rika. Två ganska unga kvinnor hade idén att sälja en tjänst (199 kr/år eller 1990 kr för livstid) som lovade att radera alla ens internetaabonnemang, -sidor, -bloggar o.s.v. i händelse att man skulle dö.
OK, jag inser också att behovet finns, men hur kan tre av de manliga drakarna bli intresserade av en sån pitch utan att ställa vissa mycket viktiga frågor (om det inte var för att flickorna var söta...:-)?
Vilka är era konkurrenter? Rätt svar: att man skriver ned detta på en lapp och lägger den i ett kuvert (gratis!)
Vilka "barriers of entry" finns det, dvs vad hindrar vem som helst att sno ert koncept idag och sälja tjänsten billigare? (Absolut ingenting!)
Vad får er att tro att unga människor med stort nätintresse och generellt stor misstro mot att lämna ut sina personuppgifter skulle göra det till ett nytt, litet företag?
Finns det andra företag idag som gör detta? (Ja, det gör det, jag läste om ett väletablerat amerikanskt företag som dessutom erbjuder en massa andra tjänster nyligen.)
Hur ska ni få reda på att någon har dött utan att personen måste meddela sig med jämna mellanrum?
Dessutom hade de ingen aning om hur de kommit fram till att de skulle kunna sälja för fyra miljoner i år och tjäna 700 000 kr på det. Isses! Vad de dock var inne på lite granna var en uppenbara svagheten att få unga som inte direkt ser sig som dödliga att lägga en massa pengar på detta.
Istället erbjöd de tre drakarna i olika konstellationer de begärda 500 000 kr för ett företag som ännu inte finns och inte säljer nånting idag. För att göra vansinnet ännu större var de inte beredda att ge bort mer än 20 % av aktierna (dvs en värdering på 2 500 000 kr för "företaget) så de tackade nej till erbjudandet om 25 %.
A fool and his money!
tisdag 23 mars 2010
Veckans Buffett
The basic idea of investing is to look at stocks as businesses, use market fluctuations to our advantage, and seek a margin of safety. That's what Benjamin Graham taught us. A hundred years from now they will still be cornerstones of investing.
Att förneka Ben Grahams betydelse för aktieanalys vore som att förneka Gutenbergs betydelse för boktryckarkonsten. Före Graham fanns det helt enkelt inget som hette aktieanalys- det var han som skapade den i en värld där man trodde att aktiekurser alltid var korrekta och vidare analys därför meningslös.
Trots Grahams enorma betydelse för Buffett så vore han inte den han är idag utan Phil Fishers lära om att företags ledning har enorm betydelse, så också att bara investera i saker man förstår och att begränsa sig till ett fåtal aktier. Inte heller får man glömma John Burr Williams inflytande- det var han som först formulerade vad värdet på ett företag (intristic value) var- summan av alla framtida kassaflöden diskonterat till nuvärde.
måndag 22 mars 2010
Baltisk gryning
Man brukar ju säga att inga nyheter är goda nyheter, men för Swedbank och framförallt de tidningar, framförallt DI, som brukar skriva om företaget är det snarare tvärtom- goda nyheter är inga nyheter. Trots att fundamenta förbättras så skrivs alltså ingenting om detta eller om vad det kan få för betydelse för Swedbank.
Eftersom Baltikum f.n. drar ned Swedbanks lönsamhet rejält p.g.a. kreditförlusterna ligger förstås nyckeln till vinst för Swedbankkoncernen i dagsläget i Baltikum. Om de baltiska ländernas ekonomier förbättras kommer förstås också kreditförlusterna att minska och såsmåningom återgå till normala nivåer, dvs i princip försumbara.
En bra termometer för den ekonomiska utvecklingen är förstås bostadsmarknaden eftersom man i prisutvecklingen kan man se både upp- och nedgångar i ekonomin. Den senaste tiden har Rigas (Lettland) typlägenheter haft denna månatliga prisförändring:
juli 2009: -2,8 %
aug -1,2 %
sep -0,2 % - botten nådd på 487 EUR/m2
okt +0,8 %
nov +2,9 %
dec +3,2 %
jan +4,6 %
feb +2,4 % - ny nivå: 558 EUR/m2
Vi har alltså en femtonprocentig höjning på bara åtta månader. Detta bör förstås ha stort direkt genomslag på kreditförlusterna dels eftersom förlusterna uppstår bl.a. genom prisfallen och dels genom att de många lägenheter, fastigheter och småhus som banken har övertagit kan säljas med lägre förlust än tidigare, vilket ger återföringar av tidigare bortskrivna fordringar.
De inhemska lettiska och estniska bankerna har också fått kraftigt förbättrade resultat enligt nedan:
Estland:
Q4 2009: - 4 614 MEEK
jan 2010: +183 MEEK
Lettland:
Q4 2009: -194 MLVL
jan 2010: -36 MLVL
Att saker och ting har förbättrats i snabb takt märks också på räntan. Räntan på lettiska nyemitterade 6-månaders statsskuldväxlar har sjunkit drastiskt, dvs marknaden litar numera på Lettland:
Den 4 november 2009 var den ofattbara 13,41 %
Den 2 dec: 10,66 %
Den 16 dec: 9,27 %
Den 6 jan: 6,67 %
Den 3 feb: 5,14 %
Den 24 feb: 3,42 %
Den 3 mar: 2,82 %
Den 17 mar: 1,83 %
För Swedbanks verksamhet i Estland har det förbättrade läget gjort att deras "över-natt"-depositränta har sjunkit från 2,95 % i november till idag 0,40 %.
Jag tycker dessa siffror talar sitt eget, mycket tydliga språk. Situationen i Baltikum har förbättrats radikalt. Detta betyder förstås inte att kreditförlusterna omedelbart återgår till normal nivå, men jag tror att det kommer att gå snabbare än marknaden tror idag. När det sker så kommer även återföringarna att ge ett extra tillskott till resultatet under kommande år i takt med att tillgångarna säljs av.
Som jag har sagt många gånger förut- den dag marknaden ser ljuset i tunneln för Swedbank kommer aktien att uppvärderas till nivåer liknande de tre andra storbankerna. Marknaden väntar aldrig på att någonting verkligen sker. Detta är f.ö. helt korrekt- det är ju de framtida vinsterna som vi betalar för när vi köper aktier, inte dagens.
fredag 19 mars 2010
Jaga björn...
Som jag skrivit tidigare tycker jag att BULL/BEAR-certifikaten är helt vansinniga. Rent psykologiskt inser jag varför traders vill satsa på just "Bear" (nåt annat förekommer knappt på chattsidorna). För den som har suttit och hoppats på uppgångar är det förstås förrädiskt lätt att tro att det är lättare att förutspå de (tidigare) lika vanliga som tråkiga börsfallen. Många, många av dem som skriver på Börssnack har bränt sig på Bear sedan i somras.
Följande utspelade sig på Börssnack i tisdags eftermiddag. "AdvTrading" köpte 40 000 st. "Xact Bear", dvs certifikat som stiger i värde när börsen sjunker, för nästan 1,3 miljoner kr. Konversationen är lite nedkortad. Jag har rödmarkerat text som jag tycker är lika talande som dråpliga.
[0] 40 000 BEAR i hamn.
AdvTrading 10-03-16 13:09:08
Nu är det bara och vänta så glatt på nedstället som är på ingång. Stoploss 30.45.
----------
XACT BEAR stod då i 30,80 kr
----------
[1] Karum 10-03-16 13:10:33
Lycka till! Ett nedställ är hett efterlängtat! Skittråkig börs som står helt stilla nu.
----------
[2] Nybörjare73 10-03-16 13:13:53
Jösses
----------
[3] elsueco 10-03-16 13:14:42
Lycka till ,den som vågar vinner ?
----------
[5] croman1 10-03-16 13:21:55
40 000 Bear är stor investering. Vad är orsaken att du satsar så mycket på bear...TA? magkänsla? eller annat
----------
[6] peakbredband 10-03-16 13:24:23
Med låtsaspengar kan man satsa hur mycket som helst...
----------
[10] AdvTrading 10-03-16 13:36:39
#5 Sant, med relativt tajt stoplossen är riskerna inte jättestora. Men efter denna kopiöst aggresiva uppgång vi har haft den senaste tiden så pekar allt på att det kommer en rekyl när som helst, och mag känslan säger nu.
#6 Nej då, inga låtsatspengar här inte. Hört talas om belåning?
----------
[12] ulra 10-03-16 16:18:49
#10 Det verkar som om din stoploss skall testas strax :-/
----------
Vid denna tidpunkt stod den i 30,50 kr
----------
[13] peakbredband 10-03-16 17:33:41
sålt?
--------
Det kom inga fler kommentarer från AdvTrading. Kanske inte så konstigt för index steg kraftigt på slutet och därmed sjönk XACT BEAR innan börsens stängning ned till 30,45, dvs hans stop loss hade löst ut och han hade förlorat ung. 15 000 kr
Rörlig ränta till tidens slut
Boräntorna slås nog bara av bopriserna som de mest överrapporterade nyheterna. Varje dag finns artiklar om detta i samtliga affärstidningar och -bilagor. Orsaken är förstås att både journalisterna och de som läser dessa tidningar till nästan 100 % har stora bolån.
Ständigt vädras åsikter om huruvida det är bättre att binda eller inte binda räntan. Det är bara dumheter- har du råd så ska du INTE binda räntan. Detta är en matematisk sanning och borde egentligen inte diskuteras, men här är grunderna för detta som jag ser det:
Alltså, om du har tillräckliga marginaler för att klara att boräntan ibland stiger till ung. 6 % (annars läser du nog inte den här bloggen) så ska du ha rörlig ränta. På hela lånet! Att binda sin ränta är precis samma sak som att betala en försäkring och ju längre du binder desto högre blir premien. Har man inga marginaler att tala om så måste man förstås ta den försäkringen. Det är som bekant dyrt att vara fattig. Men försäkringar kostar alltid mer än de smakar, annars skulle ingen sälja dem!
Jag har idag 1,35 % på mitt huslån (tremånadersränta sedan den helt rörliga togs bort). Den räntan har vi haft i ung. ett år nu och det är förstås historiskt lågt. Under några månader förra hösten vintern kom räntan upp till drygt 6 %, men i övrigt har vi haft mycket trevliga räntor i flera år. Om vi hade bundit räntan på fem år för ett år sedan hade vi bara under detta år haft mer än 3,15 % högre ränta och fått betala (efter skattereduktion på 30 %) 22 000 kr mer per miljon vi lånat. Denna period är inget undantar även om skillnaden historiskt sett är lägre- titta på vilket bolånediagram som helst. Tvåårsräntan är i princip alltid högre än den rörliga/tremånaders och femårsräntan är bara nån gång på tio år lägre.
Naturligtvis spelar det roll när man binder men över tiden är man torsk om man väljer bunden ränta, precis samma sak som om man försöker hoppa in och ut ur börsen- man kan lyckas några gånger, men på sikt har man inte en chans.
Bolånet är för de allra flesta som bor i eget hem den största kostnaden över tiden. Av detta skäl är det förstås extremt viktigt att denna kostnad blir så låg som möjligt. Forskning visade nyligen att den som under de senaste 20 åren hade valt fem års bindning av sin boränta betalade inte mindre än 46 % mer för sina lån under denna period. 46 %!!! Vilket vansinne!
Man talar om hur många barnfamiljer har svårt att få råd med vintersemester och annat roligt. Det ryms ganska många sälenresor i de där fyrtiosex procenten....
Precis samma kalkyl ligger bakom bindningar av el-priset och alla de försäkringar som hemelektronikbranschen säljer- kort sagt glöm dem också.
onsdag 17 mars 2010
Otålig, otåligare, diamydägare...
Diamyd steg idag mer än 5 % på egentligen inga nyheter alls i en intervju med VD Veckans Affärer. Förhandlignarna fortsättet och VD försöker tona ned förhoppningarna om att det blir en stor up front-betalning, vilket hon förstås har insett att marknaden förväntar sig när kursen har stigit så fort på kort tid.
Det är inte precis första gången som icke-nyheter får aktien att stiga och även om det säger en hel del om hur goda förutsättningar Diamyd har, vilket förstås också är grunden för mitt intresse de senaste tre åren, så säger de snabba uppgångarna och framförallt de efterföljande nedgångarna ännu mer om hur otålig marknaden är.
Om vi bortser från vaccinets potential så tycket jag att Diamyd-vaccinet karakteriseras av två ekonomiskt mycket viktiga faktorer: framtagandet av läkemedlet har varit mycket billigt jämfört med andra vaccin, men samtidigt och kanske till stor del p.g.a. detta har det tagit mycket lång tid att nå fram till där vi står idag.
Läs t.ex. och begrunda vad Diamyds styrelseordförande och eldsjäl Anders Essén Möller sade för drygt två år sedan på Realtid.se . Det är faktiskt inte så mycket som har förändrats sedan dess- man har visserligen säkrat finansieringen och avslutat fas 2-studierna framgångsrikt sedan dess samt påbörjat fas 3-studierna, men den amerikanska är långt ifrån fulltecknad ännu och där vet vi faktiskt fortfarande inte hur lång tid detta kommer att ta. En annan slående likhet med dagens situation är att man redan då förhandlade med flera parter för att se om man kunde få till licensavtal som man var nöjd med.
Viktigast är kanske att läsa att man då trodde att man skulle vara klar med fas 3-studierna redan hösten 2010, nu vet vi att det blir ung. ett år senare och därmed förskjuts ett ev. godkännande och försäljningsstart lika länge.
Naturligtvis spelar det långa tidsperspektivet ingen roll för oss som investerar i Diamyd till skillnad från alla spekulanter. Det är mycket bättre att man får ett bra avtal än ett snabbt avtal när man har finansieringen klar idag för ytterligare ett par års drift.
Avtalsförhandlingar tar tid och att hänga på VD:s läppar och krampaktigt försöka tolka vad hon säger till att nu är avtalet "snart" i hamn är meningslöst. Det gör dessutom att man får betala mer än nödvändigt för sina aktier.
Jag tror som jag skrivit tidigare att Diamyd kommer att handlas mycket billigare än den gör idag under det kommande året, inte för att jag inte tror på företaget, utan för att det finns väldigt mycket otåligt kapital i aktien idag. När så sker kommer jag att öka mitt innehav rejält.
tisdag 16 mars 2010
Veckans Buffett
Det finns ett nyord i finansengelskan som heter "Buffetting", typ "att buffettera" på svenska. Ordet kommer förstås av att Buffett har använt denna teknik inte utan vissa framgångar i förhandlingar. Nedan följer ett exempel från när han förhandlade med "Clayton Homes" styrelse om att köpa företaget.
Buffett: "$12.50 bid." ("bid" ska här översättas med "bjudet")
Clayton: "Well, Warren, the Board would consider something in the high teens, more like of $17 och $18 a share."
Buffett: "$12.50 bid."
(Board discussing...)
Clayton: "The Board would consider $15.
"Buffett: "$12.50 bid."
(Board discussing...)
Clayton: "We'd like $13.50.
"Buffett: "$12.50 bid."
(More discussion.)
Clayton: "OK, we'll take $12.50, on the condition that we get Berkshire stock!"
Buffett: "I'm sorry, but that's not possible. By the way, I don't participate in auctions. If you accept this bid you'll have to sign an exclusive that you won't entertain any other offers."
Föga förvånande såldes företaget för 12,50 per aktie.
måndag 15 mars 2010
SAS sista strid
Marknaden skickade upp SAS-aktien typ 10 % på beskedet att man kommit överens med facken om lönesänkningar, något som ägarna f.ö. krävt för att delta i den senaste nyemissionen. Detta beror förstås på att man räknar att konkursrisken har minskat och det har den förstås ju lägre kostnader man har, men i detta fall är det bara en förlängning av fristen.
Vad har då hänt sen senast jag skrev om SAS? Företaget har nu alltså säkrat sina fem miljarder från ägarna. Detta ger naturligtvis omedelbar hjälp till ett företag som går med förlust, men det är naturligtvis ingen långsiktig lösning. Detta inte minst eftersom denna möjlighet till nödhjälp nu rimligen måste vara uttömd. Som att hitta en luftficka i ett sjunkande fartyg m.a.o.
SAS har också minskat sina personalkostnader, vilket förstås är bra. Detta är dock endast 500 miljoner, jämfört med förlusten på tre miljarder förra året.
I övrigt återstår alla problem- höga löner, hemsk konkurrens, höga bränslepriser, den äldsta flygplansflottan o.s.v.. Det finns alltså ingen ljusning någonstans. Man må ha sålt tillgångar för ett antal miljarder och kan tydligen sälja lite till, men nu är de pengarna slut liksom som sagt nyemissionsmöjligheterna. Dessutom måste man nu köpa tjänster från de dotterbolag som man sålt, naturligtvis dyrare än man kan producera dem "in house".
Man får dock inte glömma att Lufthansa tidigare sägs ha krävt att man skulle få ordning på facken för att man skulle vara intresserad av att köpa företaget. Detta kan ju därmed vara en möjlighet nu, vilket i så fall är företagets enda realistiska räddning och det gör att man inte bör blanka aktien.
Jag tror dock inte att de gör det. Om Lufthansa bedömer att SAS håller på att gå omkull är det säkert smartare att bygga upp egna linjer, vilket man nu tydligen redan gör, och påskynda konkursen för att när den väl kommer ha möjlighet att ta över flyglinjer och kanske nåt mer ur konkursboet. Lufthansa är ju ett mycket stort bolag som knappast behöver en massa ny personal och infrastruktur. Vad man vill är säkert att vara ensam på en massa linjer som kan skicka skandinaver vidare efter en mellanlandning till en otrolig massa platser.
Försök att komma till Jerusalem eller Kapstaden med Ryan Air...
fredag 12 mars 2010
Börsens uppgång
Ett stort irritationsmoment just nu är förstås att börsen bara stiger och stiger sedan ett år och nu senast ihållande sedan ett par veckor. Detta är förstås goda nyheter för två grupper: de som med ålderns rätt (eller av annan anledning) nu håller på och minskar sina placeringar för att konsumera och för den lilla skara som daytradar som för ovanlighetens skull har lätt att tjäna pengar. (Det senare förstås bara om de håller sig i från bear-certifikat och annat tok som sedan i somras har runierat mången för samhället föga produktiv trader.)
För dem av oss som vill köpa aktier och öka vår förmögenhet på sikt är det förstås inte så lyckat. Men man får väl trösta sig med att om man hittar långsiktigt bra placeringar så kommer man att bli belönad, förmodligen rejält, med tiden.
Med undantag från aktier som har övervärderats bortom all sans tidigare så återkommer aktier efter ras alltid till sina tidigare toppkurser, naturligtvis under förutsättning att företaget fortsätter att långsiktigt öka sin vinst.
Panik utbryter, lågkonjunkturer kommer med jämna mellanrum och vissa branscher och företag blir av olika anledningar under perioder mindre populära men det ändrar inte ett grundläggande faktum: på lång sikt kommer alla aktier att värderas korrekt. Bra företags aktier kommer att värderas upp och göra sina aktieägare rika och dåliga ned. H&M och Algots var konkurrenter en gång i tiden...
Börser faller men kommer sedan tillbaka på en högre nivå än tidigare. Så är det och så kommer det alltid att vara.
torsdag 11 mars 2010
En bild säger mer än tusen ord...
En bild säger som bekant mer än tusen ord. Ibland säger de ännu mer om ett företag eller dess affärsidé.
Titta på detta diagram över Diamyd-vaccinets verkan efter 15 månader för olika grupper av patienter (uppdelade efter diagnosdatum), jämfört med placebo, dvs medvetet verkningslösa injektioner:
Även för en lekman verkar sannolikheten ganska stor för att man har en kommersiellt gångbar produkt.
Vid en första anblick verkar Diamyds verksamhet kanske svåranalyserad, vad är t.ex. sannolikheten för att vaccinet fungerar, vad kan man sälja licenser för, vad kan man tjäna genom att sälja direkt till kliniker, vad kostar ytterligare testning o.s.v. Jag tror som bekant på enkla analyser överallt där det är möjligt- vem som helst med normal begåvning kan efter att ha läst på ordentligt genom att använda sitt sunda förnuft och affärssinne inse den potential som det är att vara ensam om ett vaccin mot en allvarlig folksjukdom. Dessvärre verkar många förlora sig i spekulativa diskussioner om hur stor "up front-betalning" en utlicensiering skulle kunna ge direkt eller vad priset per behandling kommer att bli. Ingen som inte är insatt i förhandlingarna kan veta detta, de som arbetar i branschen kan ha en uppfattning men inte mer.
Även om up front-betalningen blir en besvikelse för de mest optimistiska, även om man inte lyckas nå X % av den potentiella marknaden de första 24 månaderna och även om man inte lyckas ta Y tusen dollar per behandling så ändrar det inte det enkla faktum att om detta vaccin fungerar så kommer det att bli en sedelpress för aktieägarna. Det är dessutom pengar som ska delas upp på endast 29 miljoner aktier. Så enkelt är det i detta ganska unika fall. Som om inte det räckte har man dessutom ett antal ytterligare produkter på gång.
Detta ändrar inte min uppfattning att aktien troligen sjunker i pris innan några avgörande nyheter kommer, vilket gör att jag väntar med att köpa fler aktier.
Aktiepris just nu: 114 kr
Mer om Diamyd här.
onsdag 10 mars 2010
Vem kan man lita på?
Jag vet att jag brukar gå på analytiker ganska hårt. Jag kanske borde förtydliga lite...
Nej, jag anser inte att alla professionella analytiker är dåliga. Jag anser däremot att ett förvånadsvärt stort antal, troligen mycket välbetalda, analytiker är mycket dåliga och deras s.k. råd bör man hålla sig ifrån (för några exempel från en analytikers tips om mina favoritaktier senaste året se här).
Man kan ha nytta av analytiker också, dels genom att de regelbundet skriver ned aktier som man är intresserad av att köpa och dels genom att de ibland lyfter fram företag man inte kände till. Tips är bra, oavsett om man väljer att följa dem m.a.o.
Den som litar på dem blint förlorar pengar, inte nödvändigtvis för att deras råd leder till att man går sämre än index, utan för att när man väl kan köpa aktien så har den ofta redan stigit 5-10 % på rekommendationen, i alla fall om det är ett litet eller medelstort bolag.
Här är ett färskt exempel på varför man inte ska tro alltför mycket på köp-/säljråd och s.k. målkurser (hur nu sådana definieras). Boliden-aktien har enligt följande väletablerade banker just nu (senaste månaden) denna framtid:
Nomura: 54 kr (höjning, rekommendation: minska)
Handelsbanken: 110 kr (sänkning, rek: köp)
S&P: 105 kr (sänkning, rek: behåll)
Deutsche Bank: 76 kr (sänkning, rek: sälj)
UBS: 100 kr (sänkning, rek: köp)
Nordea: 135 kr (höjning, rek: starkt köp)
Chevreux: 59 kr (höjning, rek: underperform)
Håhåjaja...
tisdag 9 mars 2010
Det är skillnad på risk och risk
Någon sa en gång: "Risk is just something you have when you don't know what you are doing". Även om det förstås finns mer filosofiska definitioner av risk och risken är en nödvändig ingrediens i alla affärsplaner så tycker jag ändå att det stämmer till stor del.
Framförallt stämmer det om man med "risk" menar att man ska bli helt utraderad och inte bara allmän osäkerhet. Risken att bli utraderad, hur liten den är, är helt enkelt någonting som man aldrig ska utsätta sig för som jag ser det.
Att ta kalkylerade risker däremot är nödvändigt- om någonting är säkert så betalas ju ingen premie för att man satsar pengar på det. Om man t.ex. vet att någonting kommer att vara värt en viss summa dag X så kommer ju priset att reflektera detta redan idag, vilket förstås gör det meningslöst att köpa det idag med förhoppning om att tjäna pengar. Vad vi gör när vi köper aktier är förstås att ta en kalkylerad risk- man anser t.ex. att Boliden borde vara värt 150 kr, men kostar 100 kr, vilket kan göra det till en lämplig investering om man tycker att risken för att den istället skulle falla ohjälpligt i pris exempelvis p.g.a. under lång tid låga metallpriser är mindre än "uppsidan". Oavsett om man i slutändan får rätt eller fel så kan detta vara en vettig investering (d.v.s. chanstagning) vid tidpunkten.
Jag tror att en stor del av anledningen till kollapsen 2008 liksom tidigare liknande "nära katastrofer" som när Long-Term Capital Management imploderade 1998 berodde på att man helt enkelt inte ansåg att det man bedömde som riktigt osannolikt kunde hända överhuvudtaget. LTCM räknade bara på hur sannolikt det vore att deras kapital skulle minska med 20 % (en på hundra ansåg man...), men räknade inte alls på en total kollaps. De som räknade på bostadsobligationernas utveckling räknade troligen på samma sätt- priset antas stiga med så eller så mycket, vad ger det oss för vinst och vad är sannolikheten för att vi går back på DENNA affär, inte vad är sannolikheten att allting börjar rasa och vi går back på ALLA affärer?
Det blir som om man spelade roulette och lade ut en marker på 35 av 37 spelfält och räknade med att kunna köra detta system en massa gånger med 1/35 vinst varje gång utan att kulan landade på något av de två "förbjudna" fälten som innebär en förlust av hela kapitalet.
Att det osannolika verkligen händer är förstås ett utmärkt skäl till att vara mycket försiktig med lån för aktieköp (se tidigare inlägg med räkneexempel här). Om man fullbelånar sig och sedan köper aktier, belånar dessa och köper nya, belånar dem o.s.v. så sitter man i precis samma situation som de banker som hade en dollar kapital och 20-30 dollar i lån. Det behövs bara en kraftig nedgång så är man utraderad. Sannolikheten för en sådan mitt i en högkonjunktur kanske är liten, men det händer ibland. Är förlusterna dessutom större än ens tillgångar är man förstås skuldsatt för tid och evighet.
En mycket intressant bok om riskens historia är "Against the Gods" av Peter Bernstein. Där kan man t.ex. läsa om hur antikens greker och romare, trots sina avancerade tankar om det mesta andra inte hade någon aning om vad sannolikhet är, varför deras sällskapsspel med tärning är helt obegripliga för oss, men också hela historien om risk och hur den prissätts.
fredag 5 mars 2010
Fredag är kul!
Följande konversation deltog jag i på Börssnack under fredagseftermiddagen eftersom jag (”Fundamentalism" nedan) verkligen inte hade nåt bättre för mig:
-------------------------------------------
SAS [0]
Vinnarskalle
aktiekurs står i ca 3 kr 6/4 då emissionskurs släpps.6 kr innan årets slut....men förmodligen infinner sig bud tidigare.
turken
--------------------------------------
SAS [1]
Fundamentalism
Ja, allt talar ju för SAS-
- lägre bränslepriser
- allt mindre konkurrens
- kompromissvilliga fackföreningar
- väl anpassade kostnader
- allt fler passagerare
- goda möjligheter att höja biljettpriserna
och, slutligen, snart en reglering av marknaden så att man återigen kan verka utan konkurrens i luften till och från Skandinavien!
-------------------------------------
SAS [4]
Vinnarskalle
1
Lilla vän.....vad u brer ut u..!
Min kommentar gällde ENDAST aktiekursen....inte vad som talar för lr emot !
turken
-----------------------------------
SAS [6]
Fundamentalism
#4
Och att företaget går allt sämre har förstås ingen inverkan på det framtida aktiepriset.
Tänka sig! Hade ingen aning om att det var så.
---------------------------------
Tja, vad ska man säga...?
Inga känslor! Någonsin!
Känslor och affärer går inte ihop! Det är som olja och vatten (eller kanske snarare olja och eld). Känslor kostar pengar, väldigt mycket pengar, om man tillåter dem att påverka ens affärer. Det är med rationellt, kallt och osentimentalt tänkande som man blir rik på affärer, i alla fall om man är rationellare än den andra sidan.
Först ett par förtydliganden: nej, jag talar inte om trading med all sin testosteronstinna hybris (f.ö. även det ett utmärkt sätt att bli av med sina pengar) och jag talar förstås inte heller om fusk och lagbrott i affärer (f.ö. ett utmärkt sätt att bli av med sitt anseende). Jag talar om affärer överhuvudtaget; begagnade bilar, bostäder, men framförallt aktier naturligtvis.
Vanliga exempel på irrationella, känslostyrda handlingar:
1) Man har köpt dyrt och aktien faller såsmåningom helt korrekt för att företaget går sämre än man förutsätt.
Felaktigt beteende: vägra inse att man gjort fel för det känns så tråkigt att ta förlusten och fåfängt sitta kvar i åratal i väntan på att aktien ska stiga.
Rätt beteende: sälj och köp någonting som du tror har bättre potential!
2) Alla analytiker skriver ned ett företag som du tror på och marknaden sänker aktien alldeles för mycket.
Fel: Bli rädd och följa strömmen.
Rätt: Att lita på sin egen analys även om priset är så lågt att du nästan mår illa av vad du gör!
3) Du började köpa aktien på en låg nivå och den stiger rejält men den är fortfarande helt klart undervärderad.
Fel: Att inte köpa fler aktier för att du tycker att du får betala så mycket för dem.
Rätt: Att köpa fler så länge rean pågår!
4) Du köpte en aktie för länge sedan och har behållit den av sentimentala skäl t.ex. för att du en gång jobbade på företaget alt. för att företaget ligger i din hemstad etc., trots att den inte längre är köpvärd
Sälj och köp nåt som har bättre potential!
5) Man vet att en aktie är ett bra köp men tycker inte om deras verksamhet av något skäl.
Om denna aktie är den man bedömer vara bäst just nu ska man köpa och sen sova gott om natten. Alla företag har sina dåliga sidor, t.ex. smutsar ned och förfular. Dessutom är saker ofta inte så enkla som de verkar- vapen kan användas till att mörda med och de kan användas till att försvara oskyldiga, alkohol skapar alkoholister men ger de allra flesta många trevliga sociala stunder.
Känslor är till för relationer och inredning, inte för affärer. När massan blir rädd ska vi köpa och när den har fått hybris ska vi sälja. Plånboken har inga känslor!
Heart of stone, mind of steel,
on the phone, do the deal!
torsdag 4 mars 2010
Boprisbubbla?
Det har talats mycket om "boprisbubblan" den senaste veckan. De som varnar för detta förutsätter förstås två saker: dels har priserna inte längre någon grund i verkligheten, dvs det har bildats en bubbla och dels är denna på väg att spricka på bubblors vis.
Om man nu ska dra slutsatsen att det är en bubbla så bör man kunna dra tydliga paralleller med verkliga, tidigare boprisbubblor. Exempelvis när kommersiella fastigheter handlades till fantasipriser i Sverige 1990, när mäklare slogs ute på gatan om kontrakten på planerade hus och lägenheter i Dubai eller när halva USA för några år sedan trodde att de kunde finansiera sin groteska överkonsumtion med sina hus ständiga värdeökning.
Ingenting sånt händer i Sverige idag. Vad man istället pekar på är att priserna har stigit mer än reallönerna. OK, det har de, men det är ingen definition på en bubbla, det är möjligen en förvarning om att priserna inte kommer att stiga i denna takt i framtiden. Det är dessutom högst troligt som jag ser det att folk i takt med att de fått höjda reallöner, vilket verkligen varit fallet de senaste 10 åren, väljer att lägga en större del av sin disponibla inkomst på boende. Detta kan i alla fall under en period förklara varför priserna har stigit snabbare än reallönerna.
För att göra en analogi med aktiemarknaden- en bubbla är när ett företag som ska sälja leksaker över Internet som förlorar en miljard i månaden är tio gånger högre värderat än en leksakskedja som har en stabil omsättning och fin vinst sedan länge. En bubbla på aktiemarknaden är inte när vissa aktier har stigit mer än deras vinstökning motiverar.
Det är förstås möjligt att priserna på vissa objekt kommer att sjunka de närmaste åren, men att tala om 20-procentiga sättningar så snart räntan höjs som om det vore någon vetenskap i ett sånt påstående är bara larv. Svenska banker är (i alla fall på den svenska marknaden) mycket försiktiga med att ge ut lån och så har det varit i många år. Man ska ha mycket kvar efter att altl är betalt för att få låna, framförallt om man fått låna ens i närheten av 100 %. Svenska banker driver inte heller in husen direkt utan arbetar med dem som t.ex. förlorat jobben och låter dem slippa amortera o.s.v. tillsvidare.
Även om vissa priser har drivits upp lite väl i t.ex. Stockholm så är vi faktiskt på väg mot bättre tider. Alla utom någon enstaka galning vet att räntorna kommer att stiga på sikt och, viktigast, det vet bankerna också när de beviljar lån.
onsdag 3 mars 2010
Tidens värde
Vad är tiden värd?
OK, lite konstig fråga, tiden är ju nästintill ovärderlig, framförallt för den som inte har så mycket tid kvar. Kristendomen ansåg en gång att man inte fick ta betalt för tiden, dvs ta ut ränta, eftersom tiden tillhörde Gud. Det var väl en av de regler som inte fungerade så bra i praktiken eftersom incitamentet att låna ut pengar inte blev så stort och då stagnerar som bekant ekonomin.
Hursomhelst... När man investerar är tiden allt. Helt oavsett vilken investering (eller ren spekulation) man gör så är tiden en faktor. De har alla ett gemensamt: man avstår från pengar/konsumtion idag för att vid en senare tidpunkt få tillbaka mer (eller mindre) pengar.
För att lyckas med investeringar är det som jag ser det nödvändigt att s.a.s. vara vän med tiden, dvs ha tålamod. Har du det så kan du tjäna hur mycket pengar som helst, har du inte tålamod så är du stekt, se bara på TA-tomtarna på chattsidorna. Då är det bara att sätta in pengarna på banken till 0,25 % ränta så att man inte utsätts för någon läskig osäkerhet eller väntan på att få tillbaka pengarna.
Nästan alla vet väl att man inte får riskera pengar som man behöver till annat. Trots det gör uppenbarligen många det. Renoveringspengar investeras när börsen går upp och då är det förmodligen inte så lätt att sitta still i båten om börsen börjar falla och de säljer med förlust. I det läget har alltså tiden kostat pengar istället för att generera pengar.
Med bra placeringsval, självförtroende och tålamod går det bra. Börsen vänder upp igen, det har den alltid gjort tidigare och det kommer den alltid att göra i framtiden. Eller som många har konstaterat "The most money I have made sitting on my ass!"
Precis så enkelt är det.
tisdag 2 mars 2010
Ett tidigt vårtecken
Eländet bara fortsätter utanför fönstret men nu kan jag repportera det första vårtecknet- Berkshire Hathaways bokslut och, viktigast, VD:s "Letter to shareholders" har kommit.
På Berkshires hemsida kan den intresserade hitta alla VD-brev och bokslut som kommit i företagets osannolika historia. En historia som kanske bäst sammanfattas med A-aktiens utveckling från 7 dollar 1965 till idag runt 120 000 dollar (ingen split har genomförts).
Många brukar citera aktieutvecklingen men Buffett lägger i år till en jämförelse med det egna kapitalets utveckling under samma period som är mycket intressant ur ett value investment-perspektiv. Det egna kapitalet har under samma period gått från 19 dollar per aktie till 85 487 dollar. Detta ger 20,3 % per år (434 057 % totalt). Aktien har däremot stigit med 22 % per år. Denna skillnad på 1,7 % per år ger enormt utslag över tiden- den sammanlagda ptocentuella uppgången blir inte mindre än 801 516 % (att jämföra med 434 057 % ovan).
Varför är då detta intressant? Jo, eftersom det lyfter fram betydelsen av att köpa inte bara en mycket bra aktie, utan också att köpa när den handlas billigt. Berkshire handlades som sagt på 7 dollar när det egna kapitalet låg på 19 dollar. På sikt började inte bara det enga kapitalet att stiga enormt, utan aktien började förstås också handlas över det egna kapitalet.
Det finns mycket annat matnyttigt i både brevet och i bokslutet (se framförallt rubriken "Owners manual"), men jag skulle vilja lyfta fram följande apropå allt som sägs om staters hjälp till banker, eller framförallt vad som sägs om dess påstådda hjälp till bankernas aktieägare. Mitt i prick som vanligt:
It has not been shareholders who have botched the operations of some of our country’s largest financial institutions. Yet they have borne the burden, with 90% or more of the value of their holdings wiped out in most cases of failure. Collectively, they have lost more than $500 billion in just the four largest financial fiascos of the last two years. To say these owners have been “bailed-out” is to make a mockery of the term.
The CEOs and directors of the failed companies, however, have largely gone unscathed. Their fortunes may have been diminished by the disasters they oversaw, but they still live in grand style. It is the behavior of these CEOs and directors that needs to be changed: If their institutions and the country are harmed by their recklessness, they should pay a heavy price – one not reimbursable by the companies they’ve damaged nor by insurance. CEOs and, in many cases, directors have long benefitted from oversized financial carrots; some meaningful sticks now need to be part of their employment picture as well.
måndag 1 mars 2010
Månadsrapport 1 mars 2010
Det är den första i månaden igen och dags för en inte särskilt omtumlande månadsrapport.
Inga transaktioner har gjorts under månaden. Värdet har som alltid pendlat friskt, men huvudsakligen nedåt eftersom framförallt Boliden tappade rejält i pris efter Q4-rapporten, dock inte tillräckligt mycket för att jag skulle köpa mer då Diamyds pris just nu är det mest attraktiva bland de aktier som jag funderar på att köpa alt. öka i (Diamyd, H&M, Nokia och Swedbank). Även Swedbank och Diamyd har sjunkit något i pris.
Månadens kraftigaste uppgång är MSAB som helt korrekt steg på en bra rapport och meddelandet om extrautdelning på 35 öre utöver de 65 öre i "vanlig" utdelning från runt 14 kr till idag över 16 kr. Jag ser inte MSAB som något av de mest inressanta aktierna för ökning i portföljen, inte bara för att den inte är lika undervärderad som t.ex. Diamyd, utan även för att ledningen och företaget ibland mycket oväntat överraskar negativt samt att jag redan äger ganska många aktier. Skulle det kommer någon mycket dålig nyhet och aktien som vanligt överreagera kraftigt så skulle det vara möjligt att jag köpte fler.
Innehaven just nu (jag bortser i fördelningen från likvida medel, ung. 4 %):
Boliden 33 %
Diamyd 5 %
MSAB 7 %
Obducat 1,3 %
SSAB 8 %
Swedbank pref 46 %
Portföljvärdet är något lägre än för en månad sedan.
Innehaven just nu (jag bortser i fördelningen från likvida medel, ung. 4 %):
Boliden 33 %
Diamyd 5 %
MSAB 7 %
Obducat 1,3 %
SSAB 8 %
Swedbank pref 46 %
Portföljvärdet är något lägre än för en månad sedan.
Som vanligt är det mer intressant att titta på de senaste 12 månaderna. Den som tycker att det är konstigt att denna siffra sjunkit så mycket när portföljvärdet bara är måttligt ned i år får tänka på att förra året steg flera av mina innehav kraftigt i början av året, framförallt Boliden, varför detta nu börjar ge utslag i tolvmånadersgrafen. Å andra sidan vore det ju lite naivt att hoppas på att upprepa fjolårets uppgång på långt över 200 % när marknaden inte är alls lika undervärderad idag som under första halvan av 2009.
Eftersom jag idag har dåligt med kontanter och bara kan tillföra i förhållande till portföljvärdet mycket begränsade medel varje månad har jag förstås funderat på att låna pengar även om jag egentligen är motståndare till det. Jag har idag ett mycket stort belåningsvärde så jag skulle om det blev ett riktigt bra tillfälle i framförallt Diamyd, men även de andra intressanta företagen, se ovan, så skulle det vara en möjlighet.
Detta skulle då bara ske kombinerat med en kontantinsättning som täcker en del av köpet/köpen och bara i en sådan omfattning att det inte ens med en nedgång som den 2007-08 skulle kunna äventyra portföljen den minsta. Dessutom skulle jag förstås därefter försöka betala igen lånet så fort jag kan med insättningar och utdelningar. Vi får se...