Gårdagens rapport från LVMH var samma fina läsning som vi aktieägare har vant oss vid. Följd som alltid av VD:s försiktiga optimism och varnande för att dåliga tider kan följa de goda. Bernard Arnault är en fantastiks företagsledare och så långt man kan komma från många andra patriarker över familjestyrda koncerner, ingen nämnd, ingen glömd...
Det kanske bästa med rapportern var att samtliga segment visade styrka även om den vanliga problematiken med att man nått kapacitetstaket för Hennessys cognacsproduktion. För att förstå LVMH:s storlek kan nämnas att Hennessy kontrollerar halva cognacsproduktionen i Frankrike, dvs i världen. Detta påminner mig osökt om Hernö Gins styrka- gin produceras snabbt och man kan enkelt öka produktionen när stora order plötsligt kommer in. För cognac är det föstås lite annorlunda.
Att kunderna köper för mycket är dock ett mindre allvarligt problem och det mesta andra var inte bara bra utan lysande. Fashion and Leather Goods, dvs Louis Vuitton ökade omsättningen med 21 % och vinsten, båda helt organiskt, med 27 %. Detta tack vare samarbeten med bl.a. Jeff Koons och inte minst en fantastisk förmåga att skapa nytt och spännande.
Den som tycker om caset- att sälja högt eftertraktansvärda produkter till människor med god till mycket god ekonomi borde sätta av en lämplig summa för LVMH och sedan lämna aktierna ifred och återinvestera den ständigt höjda utdelningen (denna gång med 25 %) under minst tio år. Jag vet att jag inte kommer att sälja en enda aktie om det inte inträffar något väldigt oväntat i bolaget.
Hej Magnus, du har fått mig att börja snegla på LVMH. Inte för att jag är sugen på deras väskor eller ens deras dricka utan för att den stora massan (den lite rikare delen) där ute älskar att köpa deras grejer och i sådana företag vill jag äga aktier. LVMH är på väg att bli mitt första utländska innehav. Tack för inspiration.
SvaraRadera