"Fashion powerhouse"

Ingen som följer mig på Twitter (@Lou_Mannheim) kan gärna ha missat mitt nya intresse för världens största modehus- Moët Hennessy-Louis Vuitton, eller LVMH i dagligt tal, om ofta omnämns i engelskspråkig media som världens främsta "fashion powerhouse". 

Jag tänker inte gå in i detalj i detta enormt omfångsrika företag med över 70 dotterbolag inom mode, vin och sprit, parfym och kosmetika, klockor och smycken, varuhus m.m. Här finns deras egen beskrivning av verksamheten. Väldigt kortfattat kan man säga att detta konglomerat äger några av världens främsta varumärken och skapades i 1987 när Louis Vuitton (bildat 1859) köpte den lika legendariska champagnetillverkaren Moët & Chandon, vilken i sin tur redan ägde konjakstillverkaren Hennessy.

Företaget har sedan använt en stor del av sitt kassaflöde till att köpa upp mängder av andra, väldigt prestigefulla märken, varav de allra flesta drivs vidare mycket autonomt under gruppens paraply. På sätt och vis påminner det lite om Berkshire Hathaway- allteftersom lägger de under sig det ena fina företaget efter det andra. Företagsstrukturen är rätt komplicerat med flera stora ägare och visst korsägande. 

Verksamheten går väldigt bra, man växer stadigt och vinsten ökar. Veckans helårsrapport (man rapporterar halvårsvis) var en styrkedemonstration även om man fått draghjälp av eurons fall. Omsättningen ökade med 20 % (räknat på gruppens andel av resultatet, viss verksamhet samägs med utomstående) och vinsten steg med fina 16 % räknat på existerande verksamhet året innan. Kanske mest övertygande var att det fria kassaflödet ökade med smått otroliga 30 %. Alla siffror räknar bort försäljningen av aktier i Hèrmes som man sålde 2014 vilket förstås drog upp resultatet. PE ligger strax över 21, vilket är i linje med branschen, men lägre än snittet för aktien.

Försäljningen av klockor ledde till att man fick lagerbrister och framgångarna inom Champagne-segmentet har gjort att man nu måste öka produktionen för att kunna fortsätta öka omsättningen, ett problem som kanske inte är det värsta som kan inträffa. "Fashion and Leather goods" är det största segmentet med bl.a. Louis Vuitton och levererar 3,5 av 6,5 miljarder euro i vinst senaste året och har en röreslemarginal på avundsvärda 28 %. Avkastningen är beskedliga 2,3 %, som det brukar vara i stabila växande företag. Samtliga affärssegment övertygade i senaste rapporten


Det hemska Kina...

LVMH:s aktiekurs har det senaste året gång på gång tagit stryk pga oron för Kina, där man liksom många andra företag har ökat försäljningen rejält under många, många år i takt med att andelen välbeställda kineser har ökat. Från toppar över 175 euro har man fallit ned ända till 130 och nu efter allmän återhämtning trots börsoron och inte minst senaste veckans fina rapport är den åter över 150 euro.

LVMH kopplas förstås ofta ihop med Kina eftersom tillväxten har varit så god där. Kina är dock inte mer än en fjärdedel, mindre än USA och Europa. En långvarigt nedgång i Kina skulle kännas för LVMH men världen är mycket större än så. En investering är inte att man tror att Kina inte har några problem och allt kommer att tuffa på osv, utan, om man ska se det hela ur ett kinesiskt perspektiv vilket så många gör, Kina kommer att lyckas skapa en enorm medelklass (typ en halv miljard) av vilka de översta delarna kommer att handla utländska lyxartiklar.

Varför LVMH?


En investering i LVMH är ett "bet" på att andelen rika och välbeställda människor i världen kommer att fortsätta att öka under de kommande decennierna och dessa människor, samt nivån under dem i välstånd, kommer att fortsätta att köpa och drömma om dessa utpräglade "aspirational brands". Feelgood kommer fortsatt att stå högt i kurs och det är precis det som LVMH säljer mycket framgångsrikt. Företaget andas samma kvalitet som dess produkter och man känner tydligt hur ledningen besitter samma otroliga detaljkunskap om världen och inte minst Kina som finns hos Starbucks ledning.


De allra flesta av gruppens dotterbolag, inte minst kronjuvelen Louis Vuitton, min absoluta favorit, har en fantastisk "pricing power". Man vet att man har produkter som väldigt många vill köpa och man höjer helt sonika priserna år efter år långt över inflationen. Många av produkterna i gruppen har det lite absurda förhållandet till kunderna att de måste vara "tillräckligt" dyra. Skulle man sälja billigare skulle man förlora glansen.

Det säger sig självt att varumärken som funnits i decennier och flera fall hundratals år (det äldsta är från 1500-talet) har en inneboende vallgrav som man inte kan ta sig över. De fantastiska champagnehusen Veuve Clicquot och Dom Pérignon, dessertvinet Chateau d'Yquiem, modeshusen som Bulgari och Louis Vuitton, parfymhuset Givernchy osv hotas inte av nya aktörer, inte det minsta. De har i de flesta fall redan överlevt världskrig och revolutioner och bara blivit bättre och mer omtyckta med tiden. Det är så långt från den övriga världen med ständig utslagning av gammal teknik och processer som man kan komma. Om hundra år kommer människor fortfarande att köpa Vuitton-väskor och dricka Moët & Chandon. Det är inte mycket annat man kan vara så säker på vad gäller företags produkterbjudanden.

Jag har nu börjat köpa och kommer att öka när utdelningarna kommer (liksom i Disney) och den som är intresserad bör läsa på själv samt, naturligtvis, inse att detta inte är någon säker snabbdubblare. Detta är en aktie som man kan och troligen bör äga i decennier. Fashion never goes out of style!