Starbucks julkvartal

Starbucks rapporterade igår sitt senaste kvartal och siffrorna är som vanligt oerhört starka. Naturligtvis började genast "the numbers game" i alla amerikanska mediekanaler där alla siffror skulle jämföras med vad våra kära analytiker i snitt hade trott att företaget skulle leverera. Håhåjaja.

Det blev i vilket fall en ögonöppnare för mig i hur detta fungerar när det blev tydligt att antalet "beats" bland omsättning, vinst, jämförbarförsäljning, marginal för att nämna de viktigaste är det som styr kommentarerna i vår larviga finansiella nyhetscykel. Snabbt och enkel ska analysen vara! Som om en lägre vinst men högre försäljning skulle vara lika bra som en lägre försäljning men högre vinst (vilket var fallet). Det är ju i själva verket mycket bättre att kunna öka vinsten trots att försäljningen inte var så stor som man trott, men man får väl anta att bruttomarginal bara är en av alla "metrics", inte det minsta viktigare än någon annan, som en analys ska göras på.

Hur en vuxen människa kan tala om en "disappointing sales" samtidigt som företagets vinst trots det är mycket högre än vad man trott är precis lika befängt som när man skriver ned Apple för att deras otroligt lönsamma försäljning inte växer lika snabbt som det helt olönsamma segmentet.

Nå, nog om intellektuella tillkortakommanden. En mycket jämn och bra försäljningsökning i jämförbara butiker som var över 5 % på alla marknaden för första gången samt en fantastisk (+24 %) ökning av laddningarna på Starbucks Card är väldigt, väldigt lovande för framtiden. Det viktigaste som jag ser det är dock hur enormt lönsamt man fortsätter att växa. I vanlig ordning ökade vinsten mer (25 %) än försäljningen (12 %) helt utan några störande engångseffekter.

Starbucks har en mycket stor del av världen att fortsätta att växa i och lyckas t.o.m. öka sin närvaro på de mest penetrerade marknaderna, främst förstås USA, med samma lönsamhet som tidigare. Kina, Indien och flera andra stora marknader kommer att att växa enormt i takt med att deras befolkningar, precis som blev fallet i Japan, upptäcker att det inte bara är te som är gott att dricka. Om man tänker på att kineserna bara förbrukar 25 gram kaffe per år (svensken 8 kg), så får man en uppfattning om hur mycket växtmån det finns.