iPad vs. teknikskrot

Varje vecka fylls media av skickligt insmugna "artiklar" om än den ena, än den andra "surfplattan" som någon av alla dessa mobil- och PC-tillverkare hastat ut på marknaden. Bakom samtliga alster ligger naturligtvis jättelika utvecklingskostnader och fokusering hos företagets globala säljstyrka som resulterar i en plastig iPad-ripoff med ryckigt system och skriande brist på program och spel som man försöker pracka på marknaden med säljargmentet att den är kompatibel (inte sällan en lätt överdrift) med Flash.

Tillåt mig som har arbetat på HP att göra en vild gissning om hur detta har gått till på de flesta "multinationals" som nu fyller återförsäljarna med blivande teknikskrot. VD och övrig koncernledning såg 2010 till sin förskräckelse hur Apple inte bara lyckades göra en snygg och avancerad tablet, utan den blir till råga på allt en av branschens mest lyckade produktlanseringar någonsin och med all sannolikhet en ny, stor produktkategori.

Här får man inte missa tåget! De sätter omedelbart till enorma resurser för att göra sin egen version på rekordtid. Deadline är hopplös från början så man tvingas skarva lite här och var. (Blackberrys Playbooks avsaknad av både e-mail och kalender är väl det mest extrema exemplet, men HP:s dunkla skärm och sega rörelser kommer inte långt efter liksom Samsungs feta jättetelefon från i höstas som snabbt lades ned.) Tillverkningskostnaden överstiger snabbt budget och Apples motsvarande kostnader eftersom Apple tjänar på att man använder sitt eget system genom optimering av processorkraft, strömförbrukning o.s.v. samt för att Apple har de lägsta inköpspriserna. Detta medför att priset ut till kund blir högt från början men marginalen ändå dålig.

Denna nu mycket dyra produkt ser förmodligen ut som en iPad framifrån men är inte alls lika smäcker och snygg. Recensenterna berömmer det faktum att den är kompatibel med flash, har USB-kontakt och något mer, men öser sedan kritik över den uppenbart halvfärdiga produkten (ett exempel) som kostar mer än motsvarande iPad och saknar både det ena och det andra.

När lanseringen närmar sig går budskapet ut med full kraft till säljstyrkan: plattan är fokus nummer 1 och alla era återförsäljande kunder ska sälja den. Samtliga tiotusentals återförsäljare av t.ex. Samsungs produkter går förstås till att börja med på att ta in den produkt som tillverkningsföretagets marknadsavdelning nu storsatsar på att göra reklam för i tron att de kommer att flyga ut ur affärerna. Redan första dagen blir sanningen uppenbar: konsumenterna är inte alls intresserade av att betala lika mycket eller mer än en iPad för produkten och försäljningen ut till kund blir bara en bråkdel av leveransen till återförsäljaren. Resultatet blir det självklara: produkten antingen läggs ned eller säljs under en tid med rabatt för att sedan dras in och i värsta fall försöker man med en ny version. Återförsäljarna tappar intresset.
Detta är förmodligen den största och mest organiserade kapitalförstöring vi har sett i branschen sedan filmen ET gjordes som Atari-spel. Alla bränner pengar samtidigt som Apple nu säljer 40 miljoner i årstakt och tjänar massor på det, både direkt och sedan genom all efterförsäljning, främst apparna.

Som jag skrivit förut har Apple redan vunnit detta slag. Den som köper en platta måste ha nytta av den, det är inte som en telefon som både är nödvändig för alla idag och oavsett hur rolig eller tråkig den är ändå fyller funktionen som telefon. En platta som inte är rolig och nyttig har ingen funktion förutom möjligen som serveringsfat. Grunden till denna funktionalitet är inte de tekniska specifikationerna och inte mer än delvis operativsystemet. Det är apparna, både de som följer mer, men framförallt alla de man kan köpa till.

App Store har idag över 100 000 appar som är optimerade för iPad, för androidplattor är motsvarande färre än 200! En jämförelse blir bara löjlig på dessa nivåer. Medan iOS idag är världens största spelplattform haltar Android fram på titlar som gjorts om från iOS efter de gjort succé där, men ofta blir resultatet inte så bra eftersom Android är en så differentierad plattform där upplösning, knappar o.s.v. skiljer sig åt mellan tillverkarna.

Det är svårt att hitta någon bra statistik över tablet-marknaden eftersom så många av tillverkarna till skillnad från Apple inte offentliggör sina försäljningssiffror och att gå på deras producerade antal är helt felaktigt eftersom de som sagt har lyckats piska ut massor till återförsäljarna men sen inte sålt dem. Att ett antal tillverkare har lyckats få ut hundratusentals exemplar (i Samsungs fall miljoner) och sålt en del av dessa ska alltså jämföras med Apples försäljning av alla nästan 10 miljoner man lyckades tillverka i andra kvartalet. Man äger marknaden!

Långt viktigare än exakt vilken procent av slutförsäljningen man har är förstås var vinsterna hamnar. Här är fördelningen exakt 100 % hos Apple och ingenting annat än förluster hos samtliga andra. Visst kan detta förändras om någon lyckas sälja i volym över tiden för i alla fall någon Android-platta borde ju lyckas med detta en vacker dag, men just nu tickar tiden på och kostnaderna med den. Man kan inte fortsätta hur länge som helst utan att tjäna pengar, i alla fall inte om man har aktieägare som kräver resultat. Förr eller senare drar man sig ur och byter fokus.

Att idag totalt dominera i en mycket lovande, kraftigt växande produktkategori är förstås oerhört betydelsefullt för vilket företag som helst. För Apples del är det dock bara ett av flera mycket stadiga ben man står på idag.