Steve Eisman

Steve Eisman är en av de få personer som upptäckte kardinalfelet i värderingen av alla bostadsobligationer på marknaden under åren fram till kreditkrisen. Han hade kommit in i aktiemäkleriet genom sina föräldrar som båda arbetade på Opperhiemer Securities i New York, bytte senare arbetsgivare, men skrev ständigt något så ovanligt som ärliga analyser av företag, något som en analytiker på Wall Street där man knappt kan finna säljrekommendationer absolut inte förväntas göra. I värsta fall ska man vara neutral, annars förlorar analytikerns firma pengar när nedskrivna företag inte vill göra affärer med dem.

Eisman brydde sig föga och skrev ned allting som han inte tyckte om och fick vanligtvis rätt.

En av historierna som går om honom är att han som enkel analytiker en dag gick ned på irmans "trading floor" bland alla kaxiaga traders och bad om allas uppmärksamhet varefter han förkunnade "The following eight stocks are all going to zero!", varefter han räknade upp åtta företag som snart därefter samtliga gick i konkurs.

Det är bland det bästa jag har hört. Det är så legender skapas.

Från 2005 och framåt tog han enorma positioner mot obligationerna genom att teckna försäkringar som tack vare kreditvärderingshusens idiotiska bedömningar var alldeles för billiga i förhållande till det elände man försäkrade, t.ex. 0,5 % årlig premie för obligationens värde. Eftersom han inte brydde sig alls om vad folk tyckte om honom chockade han sina två medarbetare genom att ständigt säga han rakt ut till VD:ar för de största bankerna att de inte hade en aning om vad de talade om eller att deras obligationer var värdelösa.

När man ställer ut en försäkring tar man förstås samma risk som nom man köper varan som försäkras- man förlorar dess värde om den blir värdelös. Om man däremot tecknar en försäkring mot att en obligation ska förlora sitt värde, måste man inte äga obligationen, man kan köpa en CDO ändå och betala en årlig premie och därmed helt enkelt slå vad mot obligationen.

När alla dessa hundratals miljarder dollar i obligationer blev värdelösa när en andel, ofta räckte det med några procent, av låntagarna till de underliggande lånen inte kunde betala, så löste försäkringen ut och Eisman och c:o tjänade 100-200 gånger den summa de betalade per år för försäkringen, dvs hundratals miljoner dollar.