2000-talet ett dålig börsdecennium?

Nytt decennium är på väg och då ska folk alltid börja summera det som varit. Den senaste tiden har det därför florerat massor av artiklar i pressen om hur börsdecenniet har varit.

Alla meddelar att det har varit helt värdelöst, vilket är enkelt att påstå när man tittar på indexutvecklingen från måndagen den 3 januari 2000 till idag. Den dagen stängde stockholmsbörsens huvudindex på 328 och igår stängde det på 298. Detta inkluderar dock inte utdelningar. Med dessa blir det dock ändå bara +25 % på 10 år, dvs 2,3 % per år.

För den som inte tänker längre än näsan räcker är slutsatsen klar: Man förlorade pengar på att äga aktier under detta decennium jämfört med den riskfria räntan som, enligt DI igår, har givit 27 % på lika många år.

Men hur kan jag och så många andra ha tjänat så mycket under detta decennium?

Jo för att jämförelser under en godtyckligt vald period, t.ex. tio år eller ett år egentligen inte säger någonting.

Just denna tioårsjämföresle råkar av en slump bli mellan å ena sidan en glödhet börs upphettad under många år till fantastiska nivåer och en börs som håller på och återhämtar sig från den värsta nedgången sedan 1929. Den enda slutsats som kan dras i detta fall är att det är dumt att köpa när börsen står väldigt, väldigt högt i förhållande till fundamenta och dumt att sälja idag vid omvända förhållanden.

Vid millennieskiftet var börsen som sagt tokhög pga både den långa uppgången och framförallt IT-bubblans inverkan. Index steg sedan mycket snabbt ända upp till 414 den 6 mars, ett rekord som stod sig ända till sommaren 2007, för att sedan rasa rejält under ända till den 12 mars 2003 då den var nere på 131, dvs ett ras på 68 % från topp till botten.

Slutsatsen att det inte har lönat sig att äga aktier under 2000-talet är alltså helt galen. Det enda slutsats man kan dra är att man förlorar stort på att följa massan. Att köpa Telia eller Ericsson när alla andra gjorde det blev en fruktansvärt dålig affär. Jag vet folk som förlorade miljoner på att köpa Ericsson när den bara steg och steg, dvs en katastrof för dessa tokar som belånade sina bostäder för att hoppa på rallyt.

Om man nödvändigtvis ska jämföra mellan situationen för exakt 10 år sedan och idag så kan man säga att börsindex är oförändrat men att idag hålls denna nivå för en börs som återhämtar sig, år 2000 krävdes det en börs som var rejält upphaussad för denna indexnivå.  I detta syns den stadiga uppgången för börsen över tiden och därmed varför den är en mycket bättre sparform, även för indexfondägare, än banken.

För oss som är försiktiga när alla andra är giriga men vågar köpa (rätt) aktier när alla andra stoppar in sina stackars kvarvarande slantar på banken är börsen den största värdeskapare som finns för ens privatekonomi.