'
Marknaden styr som bekant inte världen i rätt riktning alla gånger. Idag har jag försökt hitta höstgödsel (kvävefritt gödsel som är bra inför vintern) på tre trädgårdsvaruhus utan framgång. Anledningen till att jag ens måste försöka hitta min gödsel på dessa jätteföretag (Bauhaus, Blomsterlandet och Plantagen) är att den lilla firman med den kunniga personalen och det högspecilaliserade sortimentet nyligen gick i konkurs. De hade både kunskap och de saker man behöver till sin trädgård så där fick jag min höstgödsel varje år.
No more!!!
Jag vet att det är världens gång- större och större varuhus med låga priser slår ut småhandlarna. Men jag tycker inte om det! Bauhaus m.fl. försöker ha allt men resultatet blir ofta att de inte har någonting. Så fort man försöker få tag på nåt som inte är en jättestor produkt är det antingen slut eller (vanligare) finns inte i sortimentet.
Samma sak på alla tre varuhusen- en ung och käck person talar om sortimentet i jag-form (som i "nej det har jag inte") och ger en ett negativt besked. Problemet är att man har alldeles för mycket grejer och de som arbetar där saknar uppenbarligen ofta det verkliga intresset för vad man håller på med.
Kvar blir jättevaruhus med en massa grejer men inget djup alls i sortimentet och personal som oftast vet mycket mindre än en intresserad privatperson (två av tre jag talade med var jag tvungen att förklara vad höstgödsel är... HALLÅ!!!).
Varför får man förresten alltid höra "Finns det inte i hyllan så är det slut!" när man frågar om någonting kanske finns på lagret? Är det verkligen alltid slut? Är det inte bara så att personen inte vill springa iväg och kolla och ärligt talat inte bryr sig om huruvida kunden går missnöjd därifrån?
Samma sak är det inom elektronikbranschen- man ska ha allt i samma hus och när man vill ha en optisk kabel som jag ville nyligen så finns det inte. Vaför då? Jo för att stället är fyllt med kaffebryggare, dammsugare och t.o.m. godis.
Jag minns 70-talets radiohandlare (så kallades de fortfarande på den tiden) med liten butik, men en ägare som själv mötte kunderna och hade alla ekonomiska incitament att 1) kunna allt om sina produkter och 2) se till att allting som kunden rimligen kan tänkas efterfråga inom radio, TV och stereo fanns i lager.
Ja, de var dyrare och man var tvungen att gå till fler ställen när man skulle handla olika saker, men de visste i alla fall varför de höll på med. Den piercade tjejen på Plantagen idag visste inte det.
Trösten är förstås att allting går i vågor. Stora med ganska dåliga varuhus skapar missnöjda kunder, vilket tillsammans med allt högre disponibla inkomster skapar möjligheter för intresserade entreprenörer att starta specialiserade affärer. Idag behövs de mer än någonsin.
'
Det allra värsta är när en klämkäck försäljare låtsas veta vad man snackar om när de inte har en susning om produkterna.
SvaraRadera