▼
torsdag 27 oktober 2016
Apples värdering
Det är troligen uppenbart för den som har följt Apple noga de senaste åren att "berättelsen" har förändrats radikalt. Från att vara ett ifrågasatt tillväxtbolag till att marknaden har börjat ses som en ganska säker placering. Säker såtillvida att den gamla historien om att "Om Apple inte snabbt får ut en ersättare till iPhone så..." inte längre har lika många abonnenter (se dock dagens SvD för ett exempel) och alltfler verkar se dem som vad de enligt mig är- en vinstmaskin av betydligt högre kvalitet än konkurrenterna som kommer att fortsätta trycka pengar.
Än har förstås denna berättelse övertygat alla, men i takt med att iPhone nu förstås bättre, framförallt dess prenumerationsliknande intäkter när det är de som tar kunder av de andra samt, viktigast, även om kundernas genomsnittliga uppgraderingstakt förlängts något så uppgraderar verkligen nästan alla kunder sina iPhones (liksom iPads och Mac, men med betydligt längre intervall).
Det blir alltså alltmer uppenbart att Samsung och de övriga inte kommer att ta Apple kunder ifrån dem och att även om tillväxten har avstannat rejält så betyder detta inte att folk slutar att köpa, eller för den delen att byta fån Android. Hur man kunde tro det till att börja med är bara ytterligare ett exempel på att många inte förstås Apples vallgrav (moat).
Ytterligare bränsle på brasan kommer förstås från Services-segmentet (iTunes, App Store, Apple Pay, Music osv) som nu är deras största efter iPhone och växer just nu med 24 % per år. Detta är verkligen de prenumerationsintäkter som marknaden tycker så mycket om. Dessutom med astronomisk marginal, långt bättre än t.o.m. iPhone. Apple ökar stadigt på de tjänster som erbjuds och detta gör att folk köper allt mer samt, även köper hårdvaran och ännu mer tjänster osv.
Apple aktien är notoriskt svår att förutsäga men om denna "berättelse" håller i sig så tror jag att aktien både kommer att fortsätta vara mindre volatil än tidigare, och kommer att stiga på sikt. Med ett PE på runt 13 medan marknaden ligger över 20 finns det mycket att ta av den dag marknaden verkligen slutar oroa sig för Apple förmåga. Jag har sagt det förr (som i Börspodden för ett år sedan, avsnitt 112) men jag tror Apple kommer att gå till 200 dollar med tiden.
onsdag 26 oktober 2016
Apples rapport
Av allt att döma är det slut på Apples "dåliga" rapporter för den här gången i och med att man igår rapporterade helt klart godkända siffror i förhållande till marknadens förväntningar. Än viktigare är att man guidade en måttlig tillväxt "return to growth" som man sade på analytikertelefonkonferensen, för julkvartalet.
iPhone-försäljningen var ned några procent mot förra året men det beror i vanlig ordning på att 6S inte sålde lika bra som iPhone 6 gjorde på sin tid, vilket ju också är den ena stora anledningen till att man bokföringsåret 2016 (okt.sept) hade sjunkande intäkter för första gången sedan 2002. (Den andra anledningen är den svaga försäljningen öht i Kina.)
De riktigt goda nyheterna är förstås att iPhone 7, och inte minst 7 Plus, säljer oerhört bra samt att Services (garantier, App Store, iTunes, Apple Music, Apple Pay osv) ökar i accelererande takt. Hade man bara kunnat producera snabbare och, dessutom, inte behövt minska "channel inventory" vilka redan rapporterats som sålda (dvs man minskar lagret ute hos leverantörerna och de som är på väg till leverantörerna) så hade försäljningen ökat mot förra året tror jag.
Med nya Mac som ska presenteras denna vecka, avtagande minskningstakt för iPad och ett fantastiskt momentum för iPhone kommer julkvartalet troligen att överraska positivt, framförallt om man lyckas producera tillräckligt med iPhones. Marknaden kommer troligen att uppskatta detta.
Den andra stora "nyheten" är alltså Services enorma tillväxt, +24 % i kvartalet. Det är nu med råge det största segmentet efter iPhone även om det förstås är mycket mindre. Om det bara är en sak man ska veta om detta är att Apple själva sagt att dess marginal är 50 procentenheter högre än Apples genomsnittliga (runt 38 %). Detta gör alltså att det är till allra största delen ren vinst man säljer. Detta är möjligt genom att man endast rapporterar sin egen del av iTunes (osv) försäljning, dvs Apples provision på 30 %, som försäljning.
Apple Pay är ännu en liten del av Services men man sade att det ökade med 500 % under kvartalet och det är förstås siffror som talar sitt eget språk. Det lanseras just nu i Japan och kommer snart till Spanien.
Överhuvudtaget ser alltså det mesta nu betydligt ljusare ut för Apple även om Kina är fortsatt svagt och Mac inte riktigt hänger med, precis som all annan PC-försäljning.
För oss i Sverige har förstås dollar-kursen givit en enorm skjuts för aktien. All time high i SEK ligger på ung. 1115 kr, vilket var i februari 2015 då dollarn låg på 8,42. Med dagens kurs på 118 dollar respektive över 8,90 ligger vi över 1050 kr, vilket är 5 % från ATH. Aktiens ATH är förstås inget man ska fästa sig vid men man bör ju ha lite koll på dollarn när man fattar sina beslut om köp och sälj av amerikanska aktier.
Jag sålde 10 % av mitt innehav igår och kommer att fortsätta att vikta ned något mer om uppgången fortsätter för aktien och dollarn, kanske 25 % av innehavet totalt, men räknar med att Apple kommer att vara mitt tredje största innehav efter Kopparbergs och Handelsbanken även i fortsättningen. Så länge Apple går bra vill säga, vilket jag tror de kommer att göra under många år än.
onsdag 12 oktober 2016
Växa, leva, dö
Det sägs att eken växer i 300 år, står still i 300 år och dör i 300 år. Lite som det är med skogens jättar är det med industrins giganter- de växer sig stora genom att konkurrera ut sina branschkolleger, dominerar under sin storhetstid sin bransch och verkar stå stadiga och ohotade i ensamt majestät i skogen/på börsen.
Problemet är att inga träd växer till himmelen och vi blir alla förblindade av deras ståtlighet och märker inte alls de första tecknen på svårigheter, kanske inte heller de nästföljande även om aktiekursen har börjat att dala i takt med alltför många rapportbesvikelser.
Till sist börjar dock skogen att vakna och skriverierna blir allt elakare, tålamodet tryter även hos institutionella placerare som varit mer eller mindre tvungna att äga aktien och den obönhörliga resan nedåt börjar.
VI har sett dem så många gånger, men i de flesta fall är det enklast att se klart i backspegeln- Hewlett Packard, General Electric, Pan American, General Motors, Microsoft för att nämna några amerikanska exempel.
Nu ser vi tror jag samma sak hos det svenska näringslivets två jättar: Ericsson, som återigen gjorde marknaden grymt besviken i morse, och H&M, juvelen på Stockholmsbörsen som växte sig starkt från slutet av 40-talet och 30 år framåt för att sedan 80-talet bli en världssensation som gjort massor av människor rika. Inte minst ägarfamiljen...
Jag skrev om Ericsson i ett av mina första inlägg våren 2009 och innehållsmässigt skulle jag nog inte ändra på någonting idag. Ericsson hade inte fler världar att erövra, man hade en enormt imponerande historia och man kommer förstås att finnas kvar i många decennier än, men någon bra placering var det inte då och är troligen inte heller idag.
H&M har jag berört i två tidigare inlägg i höst (1, 2) då det äntligen har gått upp för mig att detta företag inte mår så bra som jag trott. Handeln flyttar alltmer ut på nätet medan H&M:s styrka förstås ligger i deras stadigt växande butiksnät. Näthandel är dyrt när man säljer billiga produkter som kostar rätt mycket att skicka ut och hantera sett mot pris/plagg och pris/kg.
När de dessutom har varit groteskt sena på bollen (först i höst ska man t.ex. starta onlineförsäljning i Kanada, allvarligt...) och även om man förstås skryter om tillväxten online så är allt detta saker man borde ha gjort för 10-15 år sedan.
Allt detta är klassiskt hos äldre, stora företag. Man sitter bekvämt i fåtöljen och låter företaget styras av dem som gjort lysande karriär i den gamla affärsmodellen alltmedan världen förändrades utanför fönstret. Det är precis detta som Steve Jobs var rädd för- att företagskulturer som på t.ex. Microsoft skulle göra Apple slött och kvar i gamla produkter som PC:n, men sedan också iPoden som var den stora kassakon i början av 00-talet. Han lät istället nya produkter döda de gamla varför Apple idag, istället för en gammal dinosaurie som IBM, är världen största och mest beundrade företag.
H&M och Ericsson är inte på väg bort. De kommer att finnas kvar länge än, men de kommer troligen inte att överprestera börsen från detta år och framåt. De kommer att överraska positivt i rapporter ibland men jag tror som sagt att deras glansdagar dessvärre ligger i det förflutna.
Jag ägde tidigare ganska mycket H&M även om det aldrig var ett av mina största innehav, men har i år sålt 95 %. Varför äga ett företag så utsatt för konkurrens och så fast i sina gamla strukturer och med stadigt sjunkande marginal när jag istället kan äga t.ex. LVMH som rapporterade igår? Med sina lysande marginaler, starka organiska tillväxt (medan H&M har slutat att rapportera existerande butiker) och lönsamma förvärvsstrategi? Mer om LVMH kommer snart.
tisdag 11 oktober 2016
Fingerprint Redux
Senaste gången jag skrev om Fingerprint Cards var den 5 november i fjol. Då det har gått snart ett år kunde det vara på sin plats att göra en liten återblick. Detta gör man som bekant med risken att anfallas av de genier som tycker det är en drömsysselsättning efter att man har tjänat i vissa fall niosiffrigt på en aktie att sitta dagarna långa vid datorn och kasta skit på dem som har en annan uppfattning om ens favoritaktie.
I mitt förra inlägg skrev jag bl.a:
De allra flesta aktieägare man läser på forum tror att om bara Fingerprint uppfyller sina prognoser så kommer aktiekursen inte bara att hållas uppe utan fortsätta stiga till himmelen. Så fungerar det inte på marknaden. Fingerprint måste fortsätta att övertyga en nervös marknad att man kommer att explodera uppåt i intäkter och vinster de närmaste åren. Annars kommer de korsiktiga, vilket här säkert är långt över hälften av aktieägarna, att hoppa på nästa tåg. Riktigt snabbt kan det gå om kursen börjar falla och det blir trångt vid utgången.
Jag skulle inte ta i aktien med en tång och det är inte för att jag på något sätt skulle veta att Fingerprint inte kommer att lyckas, utan för att riskerna på dessa (450-500 kr) nivåer är så enormt mycket större än chansen att man ska tjäna stora pengar som aktieägare på längre sikt. Marknadens gäspning efter rapporten, istället för den rusning som så många trodde på under timmen innan, säger väldigt mycket om hur mycket som är inräknat i denna kurs. Det behövs alltså troligen regelbundet goda nyheter i närtid för att aktien ska kunna hålla ställningarna.
Aktien stod då i 93,30 och står just nu i 94,70. Ingen utdelning har lämnats under året men aktier har återköpts så börsvärdet är i praktiken oförändrat. Den som har ägt aktien under året har förstås haft chansen att ta del av en möjlig (stor eller liten) uppvärdering- som högst stod den i drygt 130 kr och vissa sålde förstås vid denna topp, andra köpte. Chansen till en uppvärdering i en så volatil aktie, även en tillfällig till betydligt högre nivå bara på ryktenoch förhoppningar ska inte förnekas samtidigt som man också bör tänka på att aktien ett tag stod under 75 kr.
Dock, och detta var förstås mitt budskap i det gamla inlägget, för att ett företag med så kort vinsthistorik och enormt snabb uppvärdering under 2015 som FING skulle fortsätta sin resa och fördubblas igen (och kanske igen) vid en värdering på 30 miljarder skulle det INTE bara krävas att man uppfyllde sina prognoser. Detta kan låta självklart för oss som har hållit på med aktier länge men för alltför många FING-ägare var det inte alls så- bara man klarade av sina prognoser under de kommande månaderna så jävlar anamma!
Precis som jag trodde så krävdes det förutom uppfyllda prognoser i själva verket en strid ström av positiva nyheter bara för att hålla kursen kring 100 kr (500 kr före split).
Den som är så ny på aktier som många FING-ägare uppenbarligen är kanske tycker att de har suttit med en lottsedel där de hela tiden, utan risk, haft chansen att tjäna en massa pengar det senaste året känner inte till den andra sidan av myntet. Vid denna kurs är FING:s värdering inte det minsta säker- man har absolut inte någon lång historik av stadiga vinster på dessa nivåer, trogna kunder som man kan lita på eller "lågt PE"! Närsomhelst hade det kunnat komma en riktigt dålig nyhet för Fingerprint- en större prognosmiss, en förlorad storkund, en ny mycket stark konkurrent gör entré. Aktien hade mycket väl kunnat stå i 50 kr idag.
Att FING har haft jättelika framgångar de senaste två åren står helt klart, men detta vet marknaden och det är inte sakfrågan när man vill bedöma risken/reward i en placering. Marknaden ger inte mycket för gamla framgångar- se bara på Apple. En aktie värderas på framtiden. Därför handlar allting idag om att Fingerprint måste fortsätta att leverera. Klarar man att hålla ungefär dagens vinst så är kursen rimlig om man förutsätter en utdelning i framtiden, men skulle man börja missa prognoserna så kommer det att sluta i förskräckelse för dem som köpt "sent".
Jag är absolut ingen expert på denna teknik, men jag kan inköp. Alla vi som jobbat med inköp i industrin vet att 1) high tech-komponenter faller snabbt i pris om man inte längre kan leverera relevanta prestandahöjningar som kunden är villig att betala extra för samt 2) alla företag ser till att så snabbt det går skaffa dubbla (eller fler) uppsättningar leverantörer (även här är förstås Apple ett bra exempel som alltid har flera alternativ för komponenter). Good enough är ofta just det när en teknik börjar mogna (se bara på Intels problem).
Dessa multipla leverantörer spelar man sedan mer eller mindre utstuderat ut mot varandra och allokerar ordrar till den billigaste och säkraste leverantören i mycket högre grad än de övriga (som förstås även de fyller en funktion som reserv). Så fungerar det, att blunda för det är att sticka huvudet i sanden.
Android-telefonerna faller stadigt i pris och enda sättet att tjäna någonting för tillverkarna är att sänka kostnaderna snabbare än försäljningspriset sjunker. Många pekar förstås på nya användningområden för denna teknik men glömmer att Fingerprint står där de står idag efter mycket lång väntan och för att Apple plötsligt tog det avförande steget och introducerade läsare i iPhone. Utan detta hade fingeravtrycksigenkänning absolut inte blivit standard i den övre halvan av smartphonesegmentet.
Vi kan alltså inte på något sätt vara säkra på att nya applikationer, t.ex. "plastkort" kommer att bli nästa stora genombrott. Vad är det som säger att bankerna kommer att vilja byta en redan mycket säker teknik och tvingas betala mångdubbelt för alla kort man ger ut till kunden? Vad är det som säger att plastkortens dagar inte är räknade och vi kommer att betala och låsa upp m.m. med mobilen istället? Apple Pay växer oerhört snabbt idag. Vad är det som säger att nästa stora användningsområde i själva verket inte ligger fem-tio år fram i tiden?
Kanske kan FING hålla konkurrenterna på avstånd och priserna uppe länge till mot alla odds och kanske kommer nästa applikation redan inom ett par år, men det vet vi inte idag. Denna osäkerhet tycker marknaden inte om. Om den trodde på fortsatta vinstökningar för FING så hade aktien stått stadigt över 150 kr idag och PE legat över 20 på förra årets vinst.
Jag tror det är rimligt att anta att Fingerprint kommer att fortsätta vara ett ledande företag i sin bransch, men med mer konkurrens och troligen med lägre hållbar vinst. De kommer inte att försvinna förstås om de inte köps upp (högst reell möjlighet, vilket förstås är en chans till vinst för nya ägare) men de kommer absolut inte att infria "sektens" vilda drömmar om en (typ) femdubbling mot idag. Risken för negativa nyheter och tvära kursfall är stor och övertron bland många, många (inte alls alla) ägare är mycket tydlig. En halvering är mycket mer sannolik än en fördubbling tror jag.
Inga träd växer till himmelen, om man inte lyckas få monopol på någonting mycket eftertraktat (se Google, Amazon, Facebook och liknande).
onsdag 5 oktober 2016
Fortsatt uppvärdering av storbankerna?
Jag har nu ganska länge väntat på att
bankerna ska uppvärderas då deras vinster och direktavkastning är extremt hög i
förhållande till den ränta vi har haft de senaste (nu ganska många) åren. Skam den som ger sig!
Annorlunda uttryckt: den dag marknaden
uppfattar de svenska storbankernas vinster och generösa utdelningar som nästan
säkra så kan de inte direktavkasta 5-6 % (Nordea ännu mer) när räntorna ligger
runt noll. Än så länge ser marknaden uppenbarligen inte så på saken och man kan
undra varför.
Jag tänkte gå igenom de orosmoment som jag uppfattar har varit de största anledningarna till att bankerna har hållits tillbaka:
Först ut är finanskrisen... Bankerna har sedan finanskrisen avkrävts
en mycket stor riskpremie eftersom marknadsaktörerna skrämdes från vettet av
vad som hände då med kreditförlusterna och därmed vinsterna samt att
konkursrisken kom att uppfattas högst reell för institutioner som
ratinginstituten hade givit högsta eller nästan högsta betyg. Detta har förstås
tyngt bankaktierna, men i takt med att tiden går och kapitalreserverna har
ökats väldigt mycket har rimligen denna oro minskat rejält. Den ska dock inte räknas bort helt! Vi ser nu har mycket stryk Deutsche har fått trots att den är mycket välkapitaliserad med en enorm likviditetsreserv och många tyckare har nämnt Lehman-kraschen trots att situationen då var helt annorlunda, men marknaden har alltså inte hämtat sig helt ännu från vad som hände för åtta år sedan.
Därefter har vi, smått ironiskt, de allt lägre räntorna: De fyra storbankernas intjäning är tack
vare oligopolsituationen och både företags och de flesta privatpersoners
tröghet att byta bank mycket stabil. Oron de senaste åren har utan tvekan varit
att de sjunkande räntorna ska erodera bort en stor del av ränteskillnaden
mellan in- och utlåning och därmed förstås allvarligt minska en mycket viktig
inkomstkälla. Bankerna har dock visat med all tydlighet att man kan hålla
väldigt fina, t.o.m. ökande marginaler trots lägre räntenivå så denna oro måste
rimligen vara mycket lägre idag.
Den sista stora anledningen till låg
värdering av storbankerna i förhållande till vinsterna och avkastningen är den
eviga oron för höjda kapitalkrav. Dessa har som sagt höjts gång på gång
men oklarheterna vad gäller Finansinspektionens (och EU-kommissionens) krav har
minskat stadigt och SHB och Nordea fick igår veta det kommande årets krav,
varför molnen nu har skingrats en hel del.
Mer relevant vad gäller regelrelaterade risker för intjäningen är idag är utan tvekan osäkerheten kring den internationella Basel-kommitténs förslag om ändrade
och för svenska banker betydligt högre riskvikter för t.ex. bolån, företagslån
m.m. Dessa avses utjämna skillnaderna mellan lån till olika företag och på
olika bostadsmarknader, vilka förstås kan anses vara högst motiverade av att
det finns stora skillnader däremellan (tydligen något som USA
trycker på om). Här har osäkerheten dessvärre inte alls minskat.
EU-kommissionen har stora invändningar mot dessa
förslag och kommer garanterat inte att acceptera dem då de skulle slå oerhört
hårt mot europeiska banker. Här finns det dessvärre ännu en stor osäkerhet och
det kommer troligen att dröja tills vi vet mer.
Sammantaget kan jag dock inte se att
svenska banker, Europas bäst kapitaliserade banker vilka som sagt har en
oerhört säker intjäning skall ha en så låg värdering i förhållande till sin
intjäning idag. Visst finns det som sagt fortsatt osäkerhetsfaktorer och visst
måste man sätta en riskpremie på denna typ av vekrsamhet också men det är helt
orimligt att man ska får nästan helt säkra 5 % och uppåt för bankaktier när man
får nollränta för helt säker insättning. Än mer absurt blir det när dessa
banker idag får låna av oerhört billigt av samma marknad som inte värderar upp
dem snabbare.
Jag tror alltså på fortsatt uppgång allt
annat lika. Om det inte blir någon stor kris i Deutsche bank eller liknande
måste rimligen en fortsatt uppgång vara i det närmaste given tills
direktavkastningen i vilket fall kommer ned mot 3,5 % som andra storföretag
idag. På sikt kan förstås bankerna komma att uppvärderas betydligt mer om
räntan fortsätter att vara i närheten av dagens nivå medan bankernas vinster
tuffar på.
söndag 2 oktober 2016
Pleased to meet you, hope you guessed my name...
USA befinner sig nu i samma situation som Storbritannien gjorde i slutet av Andra världskriget- man är fortfarande, och framförallt ser sig medborgarna i landet, som den stora dominerande makten i världen, men tiden håller obönhörligt på att springa ikapp dem. Churchill, som hade fötts in i det största imperium världen har skådat (beklagar, Alexander) fick mycket motvilligt se hur hans land gradvis tappade inflytande och makt efter sin största triumf. På samma sätt var USA den omstridda dominanten efter Kalla krigets slut men i takt med att Kina har rest sig och Islam efter 400 års frånvaro på den stora scenen återigen i stor grad har blivit en aggressiv politisk och militär rörelse kan USA inte alls påverka utvecklingen som tidigare.
Detta vill förstås många i USA inte kännas vid- man vill vara ekonomiskt och militärt starkast. Inte bara starkast utan den som bestämmer i världen. In på scenen träder en tämligen medioker kändisentreprenör med storhetsvansinne och helt okontrollerat humör- Donald Trump. Hans budskap är att USA ska börja vinna igen och alla andra får rätta sig därefter.
Hade jag inte sedan jag var liten varit mycket intresserad av storpolitik och heller inte läst hans böcker en gång i tiden (och följt honom lite roat det senaste årtiondet) så hade jag kanske inte varit lika övertygad om vilken fruktansvärd fara för världsekonomin och, faktiskt, hela vår världsordning han är. Detta betyder alltså inte att det är givet att om han vinner så slutar allt i katastrof utan att risken är påtaglig för en mycket otrevlig utveckling.
Vissa förändringar är gradvisa, som t.ex. Kinas uppgång, vissa däremot sker väldigt snabbt och omkullkastar gamla sanningar, som t.ex. Berlinmurens/Östblockets fall. USA har i över tvåhundra år varit en otroligt stabil demokrati där lagen har styrt. Presidenten har mycket stor makt, framförallt över utrikespolitiken och försvaret. Eftersom krig inte längre förklaras så har i praktiken Kongressen inte mycket makt över vilka militära operatoiner en president hittar på. Denna makt har lett till att man har valt stabila presidenter, stollarna bland kandidaterna har rensats ut tidigt i primärvalen.
Den stabila amerikanska staten är också garanten för den världsordning vi har idag- man kan klaga hur mycket som helst på USA:s attityd, men utan dem är vi helt utelämnade åt Putin & c:o.
Olika presidenter har haft väldigt olika åsikt om skatter, men tron på frihandeln, respekten för grundlagen och maktdelningssystemet i landet har varit en självklarhet, liksom NATO, acceptens av den fria pressen och återhållsamhet i utövandet av den exekutiva makten. Ingenting av detta har Trump visat någon som helst respekt för, varför han är oerhört farlig. Till råga på detta är han dessutom en bondfångartyp som på allvar har drivit ett bluffuniversitet och i årtionden har visat sig väldigt opålitlig i affärer.
Än värre blir det av att han uppenbarligen inte kan kontrollera sitt humör, är svår narcissist, är genuint okunnig om världen i stort och enligt samstämmiga uppgifter avskyr att få uttömmande föredragningar av kunniga eftersom han anser sig själv veta bäst. Han skjuter från hösten med andra ord.
Detta är saker som skulle göra en bra Netflix-serie men är fullständigt livsfarliga i en värld där nyheter sprids med ljusets hastighet över världen och den amerikanska presidentens ord får enorm betydelse, faktiskt bara nyanserna i vad han säger kan vara skillnaden mellan liv och död på andra siden jorden. Kommer USA att ingripa eller kommer man att stå vid sidan i en plötsligt uppkommen konflikt? Tveksamhet eller oklara budskap ger diktatorer luft under vingarna.
Om möjligt än värre är förstås risken för idiotiska militära upptåg. Med tanke på Trumps otroliga snarstuckenhet och omvittnade hämndlystnad efter minsta oförrätt är det inte det minsta osannolikt att han skulle låta bombplanen flyga för att han blivit förolämpad av någon.
Även om Trump förstås inte är helt spritt språngande så finns även en viss risk för att han skulle gå helt bananas. Liten men den finns där. Det finns ingenting mellan den amerikanska presidenten och kärnvapnen förutom ordervägran från militären. Presidenten har koderna och behöver inte inhämta något godkännande för en attack. Det enda skyddet är som sagt modiga officerare som vägrar lyda order, men det känns inte särskilt troligt i en lydnadskultur som den militära.
Trump blir dock sannolikt inte vald- Clinton har en helt annan valmaskin bakom sig och jag vill ändå tro att den stora gruppen som ännu inte har bestämt sig är tillräckligt mogen uppgiften att inte välja en så fullständigt olämplig person till president. Risken finns emellertid och även om han inte startar något krig så kan hans presidentskap innebära nästan vad som helst- en försvagning av NATO, minskad frihandel, ökad rysk aggression osv osv.
Inte ens en vid en förlust för Trump är dock utan risker, framförallt för USA- han har miljoner fanatiska anhängare som mer eller mindre alla är vapenägare och idioten har gång på gång sagt till sina åhörare att han bara kan förlora om motståndarna fuskar. USA har förstås en väldigt stark ordningsmakt och politiskt våld har hittills varit sällsynt i USA:s moderna historia om man undantar mord/mordförsök på ett antal presidenter. Som stämningen är just nu tror jag inte det är det minsta osannolikt att i alla fall en del anhängare inte kommer att acceptera resultatet och använda sin inbillade rätt att med vapen omkullkasta en "diktator".
Vi får se, det är spännande tider vi lever i, men den som tror att det "förmodligen blir som förut" om Trump skulle vinna valet är en önsketänkare. Vi har aldrig tidigare stått inför en sån här situation och som Lenin sa en gång: Vissa decennier sker lika mycket som under en vecka och vissa veckor sker lika mycket som under ett decennium.