Apple Watch och Apple TV

Apples utvecklarkonferens nyligen (finns att ladda ned som film på Itunes och deras websida) var som vanligt mycket mer intressant än många produktintroduktioner som de gör då den visar vilken inriktning företaget har. Det var t.ex. här som man 2011 presenterade iCloud, vilket togs emot med en gäspning och att aktien handlades ned till 64 dollar (dåvarande aktien 320 dollar). iCloud var förstås en enormt viktig satsning som idag är helt nödvändig för många av de av Apples tjänster som tas för givna av konsumenterna.

Jag tänker inte gå in på alla nyheter utan bara konstatera att Apple fortsätter sitt arbete med att förse oss med lagom stora skärmar till alla aktiviteter vi ägnar oss åt och att man kommer att prioritera tjänster, deras näst största och utan tvekan just nu mest lovande segment, ännu mer. Troligen inte bara för att dessa är väldigt lönsamma utan för att ju mer populära de blir desto mer värdefula blir också deras hårdvaruplattformar då dessa ju krävs för att använda tjänsterna.

Mest intressant i övrigt är att man har lyssnat på den kritik som förekommit framförallt mot Apple Watch, men även på Apple TV, och de nya versionerna av operativsystemen kommer att lösa flera av dessa problem. Framförallt är det att Apple Watchs appar kommer att ladda mycket snabbare då de mest använda kommer att ligga redo i bakgrunden. Detta är ett stort problem med Apple Watch och har nästan gjort ren appanvändning (till skillnad från notifications från mobilens appar) omöjlig hittills. Även Appel TV förbättras t.ex. genom att man ska kunna styra den och t.ex. lägga in text från sin iPhone.

Apple TV var ganska mycket "work in progress", men det är som vanligt för Apple. Man utvecklar tills man är tillräckligt säker på att användarna inte kommer att bli direkt arga på den och sedan tar man in feedbacken från dem och förbättrar produkten radikalt de första versionerna.

Det är troligen bara att följa utvecklingen för iPod, iPhone och iPad för att förstå vartåt det barkar med Apple TV; en tunnare och mer sofistikerad produkt tills den har blivit så tunn att fysiken börjar säga stopp. Detta är förstås en mycket bra utveckling för Apple Watch då den första versionen om inte tung så i varje fall är rätt tjock och smått klumpig. En på sikt hälften så tjock klocka skulle vara mycket smidigare att använda och tillsammans med bättre batteri etablera den bättre som ett alternativ till både andra smarta klockor och analoga ur.

Vi har helt klart bara sett början på dessa båda produkter och framföraltl Apple Watch tror jag kommer att på några års sikt att kännas som en nästan själklar del av Apples ekosystem.

Kopparbergs och GBP

När det stormar på havet ser man vilka som är nya i besättningen. Att döma av aktieintresserades diskussioner om Kopparbergs på Twitter och andra forum i helgen var det ingen hejd på vilka vinstfall och kursreaktioner som skulle följa på Brexit-omröstningen. Inte många rätt någonstans där jag tittade i varje fall.

Pundet är viktigt för Kopparbergs och en längre svacka i kursen mot kronan är förstås dålig för resultatet. VD skrev i senaste årsredovisningen att en procents lägre kurs för pundet (och EUR, men det måste vara klart mindre påverkan då försäljningen i UK är så stor) mot kronan sänker årsresultatet (räknat på 2015 års vinst och omsättning förstås) med nio miljoner kronor. Paniken är kanske förståelig när pundet (förstås) faller efter ett galet folkomröstningsresultat och ledarna i Storbritannien inte har någon plan för vad som ska hända nu men...

Pundet har "bara" fallit runt 5 % mot kronan, detta är med mycket stor marginal inom de årliga förändringarna de senaste fem åren (kanske 15 % upp och ned). Det är ju också just initialt och kan mycket väl vara en överreaktion. Ingenting säger alltså att detta skulle vara en permanent försvagning mot kronan.

Skulle vi räkna lite ovetenskapligt på en "permanent" försvagning på 5 % sänker detta alltså ett oförändrat resultat på dryga 230 miljoner kr förra året med maximalt(!) 45 miljoner. Ungefär hälften av de dryga 90 miljoner som vinsten ökade under 2015. Men valutor är som sagt aldrig permanenta så det går inte att se detta som en permanent försämring av intjäningsförmågan. Lägg sedan till att Kopparbergs har meddelat att de har börjat terminssäkra kursen, osäkert hur mycket, men ett visst stöd kommer av detta. Skulle dessutom EUR fortsätta vara stark mot kronan så reduceras förstås valutaeffekterna ytterligare.

Kopparbergs är ett tillväxtföretag som är MYCKET mer påverkat av hur deras nyintroduktioner, nu framförallt förstås Fruit Lager i Storbritannien, lyckas och hur vädret är i Europa på sommaren än svängningar i valutan. Man ska inte räkna bort valutans påverkan på resultatet på något sätt då man förstås är känslig för valutor som exportföretag och en långvarig försvagning av pundet skulle få kännbara konsekvenser för Kopparbergs men valutan är det enda resultatet av folkomröstningen! Det finns inte en chans i helvete att det kommer att införas tullar mellan UK och övriga EU (skriver medvetet "övriga EU" eftersom jag inte tror på ett formellt utträde) eller någonting annat som skulle kunna påverka Kopparbergs expansion i landet.

Jag köper idag på alla överreaktioner, eller som Kopparbergs säger...

iPhone som den nya Mac?

Det känns inte helt osannolikt nu när det börjar bli klart att nya iPhone inte har så stora skillnader från den nuvarande att det kan vara Apples mål att sluta med numreringar, precis som är fallet för Mac, och istället helt enkelt marknadsföra tre storlekar av iPhone (4, 4,7 och 5,5 tum). Numreringarna kan förstås vara försäljnignsdrivande och därför behållas men det känns ganska troligt att man vill bli av med förväntan på vartannat år och istället börja uppdatera denna enormt populära produkt mer löpande.

Alla uppgifter talar om att det kommer en mycket stor förändring nästa år med OLED-skärm och troligen i linje med Jony Ives planer sedan länge med en iPhone som ser ut som en glassiva uppifrån, dvs utan traditionell hemknapp och infästning i chassit på framsidan. Detta kommer helt enkelt när det är tekniskt möjligt att massproducera och inte när marknaden förväntar sig en "stor uppdatering".


Som jag skrev förut är jag lite orolig för att en mindre uppdatering kan påverka försäljningen negativt, men Apple-aktien är ju redan rejält nedpressad och många kommer att uppgradera när deras kontrakt går ut hursomhelst så man kanske inte ska oroa sig för mycket. Het klart finns det andra fördelar att hämta om helt enkelt försöker få iPhone att tuffa på som Mac, dvs stabilt och förhoppningsvis sakta ökande försäljning de kommande åren. Marknaden har redan prisat in en fallande försäljning över tiden dock.

Det är ingen tvekan för mig att marknaden skulle ta en stabil försäljning och intjäning från iPhone mycket positivt och höja PE. Hade Apple istället för så enormt varierande försäljning idag haft en historia av 10-15 % tillväxt per år de senaste fem åren hade PE snarare varit 25 än 10 idag allt annat lika. Marknaden vill ha förutsägbarhet, inte regelbundna överraskningar.

Eftersom inget träd växer till himmelen och det inte verkar finnas några nya marknader som genast kan ge tillväxt idag så vore detta scenario väldigt lockande tycker jag. Detta betyder inte att jag på något sätt överger min uppfattning om att iPhone om tio år, dvs 19 år sedan lanseringen, fortfarande kommer att vara en oerhört lönsam och populär produkt.

Den som tror att allt förändras hela tiden och ingenting är stabilt inom teknik ska ta sig en titt på Mac, nu över 30 år på marknaden.

En ny "Apple moonshot"?

Apple är ett företag vars verksamhet kännetecknas av en rad "moonshot projects", dvs sådana där man satsar för allt vad man är värd på någonting som är svårt men om det lyckas ger enorma resultat. Macintosh, deras första laptop, iPad, iPhone (förstås), Apple Pay och på sitt sätt även Apple Watch och iPad (vilken dock förstås på många sätt var en vidareutveckling av iPhone) är sådana projekt. I takt med att Apples finansiella muskler stärkts är förstås den relativa insatsen mindre idag.

Dessvärre missas detta av många då marknaden snabbt kopierar Apples produkt och några år senare är det inte längre någonting spektakulärt med iPod och iPhone. För att förstå behöver man leta sig tillbaka i minnet eller på annat sätt till den tid så Apple lanserade t.ex. iPod. För 15 år sedan var mp3-spelarna bara skräp- de hade ett minimalt flashminne som höll kanske 20 låtar och ett uselt användargränssnitt. Tillverkarna höll inte med någon digital musikaffär förstås utan det handlade mest om att lägga in nedladdade mp3-filer via dator på de små spelarna.

På den tiden var Apple ett väldigt litet företag jämfört med idag och man hade precis börjat visa svarta siffror igen. Man satsade enorma summor sett till företagets dåvarande storlek och kassa på en idé som Steve Jobs hade- 1000 låtar i din ficka. En oerhört ambitiös tanke år 2000 och en som fick enormt mycket kritik, inte minst bland Apples trogna användare, då det ansågs vansinne att gå in på en helt annan marknad än "PC" och dessutom en marknad som omsatte väldigt lite pengar. Ett par versioner senare och ingen skrattade längre. Förutom Apple på väg till banken.

Historien upprepade sig sedan med iPhone som var ett enda stort "bet the company-projekt" som bokstavligen kom att förändra världen. Vi som hade haft diverse värdelösa mobiler i många år innan iPhone kan säkert oftast förstå bättre än yngre hur revolutionerande den var, men det räcker egentligen med att se produktintroduktionen inför tekniknördar och teknikjournalister 2007 och lyssna på publikens reaktioner på att ha kartor, (fungerande) websidor, mejl osv i ett så litet och lättnavigerat format för att förstå hur revolutionerande redan den första versionen var.

Jag har funderat länge på vad "Project Titan", dvs Apples elbilsinitiativ egentligen är. Det enda rimliga som jag ser är att det är ännu ett moonshot och inte "bara" en elbil. Frågan är bara hur ambitiöst det är. Det är som sagt så Apple arbetar- de kommer med en lösning som ingen riktigt hade frågat efter och sedan tar man alla vinsterna med tiden. Men vad är det då? Den mest intressanta ledtråden är kanske deras nya investering i kinesiska "ride sharing-företaget" Didi.

Tänk om, och här är betoningen utan tvekan på "om", Apples mål är att förändra persontransporterna i grunden. Tänk om man tänker ta ett jättekliv och genom sin enorma, tämligen välbeställda, användarbas tänker erbjuda en app-styrd transportlösning baserad på helt förarlösa fordon... En flotta i större städer som kommer när man kallar på dem och tar en dit man vill åka, betalt via Apple Pay (via iTunes-kontona).

Tänk om de kunde erbjuda sina användare känslan av ett tillfälligt eget fordon utan någon chaufför man måste interagera med precis när man behöver det. Vi köper ju som bekant inte en bil utan en lösning för att närsomhelst kunna ta oss och vårt bagage från A till B. Tänk om vi kunde få den tjänsten utan någon som helst investering, utan trassel och konstiga förare med åsikter, bara genom att klicka i appen, få besked om när fordonet anländer, bekräfta på en skärm i fordonet att man är redo att åka och verkligen vill åka till en viss plats för ett visst pris och sedan komma dit, säkert och bekvämt.

Om detta är tekniskt möjligt och lagligt om några år så vore det förstås helt revolutionerande och skulle på rätt platser, säkert inte minst i kinesiska storstäder, kunna förändra väldigt mycket. Och Apple skulle tjäna enorma summor på det. Självfallet behöver de heller inte äga hela kedjan- de kan stå för hårdvaran och andra företag, ensamma eller tillsammans med andra, finansiera, äga och sköta fordonen. Även apparna skulle säkert kunna utvecklas av andra. Kanske är det bara i Kina man kan hoppas på att fordon utan någon som sitter i förarsätet skulle kunna bli lagliga inom rimlig tid. Utan tvekan är detta framtiden för bilen men frågan är som alltid hur lång tid det kan ta. Att sitta och "köra" bilen ständigt beredd att ingripa är ju inte det minsta revolutionerande och finns ju redan vid parkering för massor av bilar samt för Tesla även i andra situationer. Det är förstås bekvämt men ingenting som ändrar hur vi använder fordonen och vad vi kan göra medan vi åker.

Jag är inte säker på att detta är Apples mål eller deras enda mål med Titan. Jag menar bara att detta är den nivå som Apple brukar sikta på, vilket gör det ganska sannolikt, i varje fall på sikt. Kanske släpper man först en elbil, sedan gör man den självkörande med uppdateringar och därefter en autonom transportlösning de ser framför sig snarare än att komma med något så ambitiöst på en gång. Kanske väntar man på sedvanligt vis tills alla bitar fallit på plats och lanserar allting med buller och bång. Kanske, vem vet? Bara Apple.


Men jag tycker det är konstigt att ingen verkar se denna möjlighet framför sig. Jag hittar den i vilket fall inte på nätet idag och i vilket fall inte i de stora publikationerna. Alla verkar stanna vid att de vill skapa autonoma fordon och inte dra ut det hela till att Apple i själva verket vill erbjuda något långt mer ambitiöst.

Bostadspolitik med betoningen på "politik"

När jag växte upp var det politikerna som skulle lösa allt, dessvärre har denna villfarelse inte helt försvunnit än. Då var inflationen det stora problemet. Ett högst verkligt problem som ledde till en casinoekonomi med jättehöga räntor, urgröpta besparingar och allt slutade i en jättekrasch i början av 90-talet.

Hur försökte då svenska politiker bekämpa detta monster? Jo, med prisstopp (det är sant!), devalveringar och mer av det gamla vanliga i Sverige- regler, onskränkt facklig makt att strejka sig till oerhörda löneökningar, fortsatt motstånd mot EG/EU och groteska marginalskatter.

När inflationen till sist knäcktes var det tack vare ökad frihandel, EU-inträdet, stopp för löneökningar högre än vad den exportberoende industrin klarade av för sina anställda, skattesänkningar, minskade bidrag osv. Man angrep alltså problemet till sist- vi kunde inte vara en liten egen marknad med höga tullar, skatter och bidrag utan måste vara en del av en större marknad.

Allt detta hade man kunnat åstadkomma långt tidigare om man bara hade haft rätt personer med tillräckligt mod att angripa de sjuka system som fanns istället för att införa stopplagar och regler hit och dit som bara var ett plåster och inte en medicin. Vi har som jag sagt många gånger förut inte en boprisbubbla i Sverige (de som påstår detta kommer dock aldrig att ge sig verkar det som), priserna är helt försvarbara sett till inkomster efter skatt osv, och, viktigast, kostanden för att bo har inte ökat i Sverige. Den har i själva verket sjunkit för dem som äger sin bostad (exemplet är senast tillgängliga statistik). Men om vi ändrar ekvationen radikalt så kan det bli riktigt tokigt. Bopriserna skulle kunna mattas av om man byggde mer men de kan falla okontrollerat om man hittar på nya ogenomtänkta regler.


Idag tror man fortfarande att man kan lösa problemet med skenande bostadspriser och lån genom att införa nya regler. Det är helt galet från början till slut. Det FÖRSÄMRAR marknadens funktioner och självreglering precis när den borde FÖRBÄTTRAS.

Så här får man inte längre bygga i Sverige, för alla kan ju inte bo så...

Naturligtvis kan man sänka bopriserna med nya lagar och regler- det är ju bara att bestämma att man inte får låna mer än X kr så kan man inte göra det. På modern svenska heter detta "skuldkvotstak" och skulle kunna innebära döden för bostadspriserna om det infördes i en sträng variant som diverse tomtar i Riksbanken föreslår.

Det behöver inte ens räknas på detta- om man bestämmer att folk t.ex. får låna max sex gånger sin nettolön som det talats om från Finansinspektionen så kan dagens priser inte hålla- ett välavlönat par med t.ex. 50 000 kr kvar efter skatt skulle enbart kunna låna 3,6 miljoner kr! Deras lånekostnad vid 1,5 % ränta och nuvarande avdrag skulle vara 37 800 kr, dvs drygt 6 % av deras nettolön. Hur ofattbart galet är inte det? Inte lika sjukt som när vår absurda riksbank föreslagit att man bara ska få låna fyra gånger nettolönen dock.

Detta betyder INTE att jag förutsätter att räntan kommer att vara så låg som den är idag för all evighet, men även med kraftigt höjd ränta skulle en så låg belåning vara en väldigt låg kostnad och det känns verkligen inte sannolikt att räntan kommer att gå upp till historiska nivåer i en världsekonomi utan inflation och större drag (se här för mer om detta). Det kan inte vara så att våra livs största köp och vår viktigaste kostnad inte ska kännas i plånboken. Det är naturligt att boende kostar då ingenting är viktigare och folk alltid kommer att försöka bo så bra som de kan. Att skapa en konstgjort lägre lånenivå och därmed prisnivå skulle sluta i katastrof om vi har otur och garanterat leda till en massa blankolån och andra lösningar. Politiker tror att de har makten över ekonomin så varje generation politiker måste lära sig den hårda vägen att så inte är fallet.


Om man nu är så säker på att marknadsräntorna kommer att stiga "snart" så får man gärna förklara för mig varför den svenska tioårsräntan (alltså när svenska staten lånar pengar på tio års löptid) så stadigt faller. Visst påverkas denna av många faktorer men den är ju en mycket god indikation om hur marknaden bedömer att räntan kommer att utvecklas de närmaste decenniet.

Detta är inte seriösa förslag det är ohämmad extremism. Som att man tror att lån är någonting farligt som man inte alls ska ha. Lån är inte bara inte farliga så långe de inte överdrivs, de är liksom alla krediter totalt nödvändiga för att ett modernt samhälle ska kunna fungera. Man måste låna pengar tidigt i livet för att kunna komma igång. Antingen gör man det själv eller så måste föräldrarna förse en med pengarna. Enkel matematik.

Bostadslånen har ökat av flera skäl, t.ex. under lång tid kraftigt fallande räntor, sänkta skatter och höjda löner samtidigt som lånen har varit avdragsgilla oavsett om de varit för att finansiera en bostad, men den helt överskuggande anledningen till prisuppgången är tillgång och efterfrågan. Det finns en medvetenhet om att det har byggts för lite i Sverige under decennier samt även byggs betydligt dyrare i Sverige än t.ex. Finland och nu när vi har en enorm befolkningsökning så har läget blivit akut.

I Sverige måste det byggas radikalt mycket mer, på ställen där det inte byggs idag och reglerna måste förändras radikalt- det är ofattbart att man kan fördröja byggprojekt utan något vettigt skäl i 10 år och att miljömupperi alltid ska ges företräde samt groteskt överdrivna och generella tillgänglighetsnormer som gör att ingen längre, som tidigare var vanligt i framförallt universitetsorter, kan bygga om tidigare förråd och källare i bostadsrättshus till bostäder.

I andra länder fungerar det inte alls som här- i Tyskland får man bygglov automatiskt om huset ser ut som husen omkring. I Sverige klarade åtta år av alliansregering att införa Attefallshus och en urvattnad förändring av strandskyddet. I vilket land med tusentals(!) mil strand (hav, sjö och åar) hindrar man människor att bygga vid vattnet? Patetiskt! Lika patetiskt är "rundabordssamtal" med "parterna" som, liksom alltid är fallet i Sverige, inte leder till några vettiga lösningar.


Problemet i Sverige, inte minst i Storstockholm, liknar mycket det i San Fransisco. Inte så att Stockholm är lika hett som SF, men reglerna där är mycket rigida för byggnation samtidigt som en stor del av hyresbeståndet är reglerat. Politikerna har lagt sig i alldeles för mycket samtidigt som inflyttningen har varit mycket stor under många år. Priserna har fullständigt exploderat och personer i offentliga tjänster har ofta inte längre råd att bo i staden de arbetar i utan måste pendla in. Är det en bubbla? Nej, det är marknadens reaktion på utbudsbegränsningar när efterfrågan ökar.

Skalfördelarnas magi

En av mina favoritfilmer är "Heat" (1996). I slutet av filmen erbjuder en polis frun till en av bankrånarna möjligheten att rädda sig själv undan fängelse för medhjälp och sin lille son undan fosterhem genom att hjälpa polisen att gripa hennes man. Efter att ha dragit förutsättningarna för henne konstaterar han kallt "I don't have to sell this to you. This shit, it sells itself."



En investering i Kopparbergs idag liknar detta tycker jag. Det säljer sig självt. Det är helt uppenbart att Kopparbergs inte bara växer extremt lönsamt, de gör det med säkerhet och vad som liknar nästan matematisk precision. Priset för detta företag som just ökade vinsten med 50 %, vilket snarare är typiskt än extremt även om detta är det svagaste kvartalet och därför inte alls lika intressant som sommaren förstås, är PE 25 på förra årets vinst. Aktiens utveckling de senaste två eller tio åren är helt ointressant, företaget besitter kvaliteter som är värda betydligt mer än så.


Det mest iögonfallande med Kopparbergs utveckling är inte den stadiga omsättningsökningen. Det känns ganska rimligt att drycker har en jämnare försäljning än mer trendkänsliga produkter som teknik och mode, och jämnheten i tillväxten känns för mig som att efterfrågan är mycket god och allt handlar om hur snabbt man bygger ut försäljningsnätverket och lanserar nya produkter på befintlig marknad. Detta gör man enligt VD i ganska långsam takt. Jag skulle därför tro att denna är mer eller mindre helt korrelerad till försäljningsökningen, dvs ung. 10 % per år.


Det iögonfallande är däremot att man så säkert, år efter år, ökar vinsten mycket snabbare än omsättningen. Man anger som skäl valutasituationen (men detta har man anfört år efter år och så stadig har inte valutautvecklingen varit denna tid) och att man som jag skrev i förra inlägget, styr produktionen mot alltmer cider med högre marginal än öl (vilket troligen är hållbart med tanke på hur populärt cider är och att tillväxten huvudsakligen sker i utlandet) men jag tror också att vi har att göra med stora skalfördelar här. Detta är typiskt för bolag som nått en viss storlek, t.ex. Starbucks, H&M och Apple för att nämna egna innehav, och nu har kapacitet att växa alltmer lönsamt när fasta kostnader slås ut på fler enheter och produktionskapaciteten är uppbyggd. Inget trolleri med detta, utan helt enkelt så som det ska vara.

Magin är snarare hur stadigt och nästan utan undantag man lyckas öka vinsten så väldigt mycket mer än omsättningen i många år (Starbucks t.ex. ökar den typiskt "bara" dubbelt så mycket som intäkterna). Sedan 2007 (nio år) har detta varit fallet alla år utom två, dels när vinsten föga förvånande rasade (-41 %) 2008 och dels 2012 (+2 %) när man hade i två år gjort mycket stora investeringar men framförallt under "övrig extern kostnad" hade en mycket hög kostnad, vilken inte redovisades tillfredsställande i bokslutet. Övriga år har omsättningen som sagt ökat med typ 10 % medan vinstökningen har varit 35 %, 86 %, 90 %, 65 %, 30 %, 55 % och 54 %. Samtidigt har räntabiliteten på eget kapital de senaste fyra åren varit 42 %, 46 %, 56 % och nu senast ofattbara 61 %. Man kan alltså ana en trend...


I princip alla analytiker verkar stämma in i att detta inte kan hålla i sig och visst, räknar man riktigt lång sikt, är det förstås omöjligt som allt annat men säg att det håller i sig i "bara" fem år till. Det känns mer troligt än osannolikt givet styrkan i varumärket och den titanstarka historiken. Med fem års tillväxt som de senaste fem åren skulle Kopparbergs vinst år 2021 vara 1,74 miljarder, vilket ger en vinst per aktie på 84 kr (PE 3,3 på dagens kurs). Knappast någon omöjlighet men även om vinstökningen vore hälften av vad den har varit 2010-15 skulle vinsten (förstås) vara 42 kr och utdelningen sannolikt långt över 20 kr (YoC 10 % på dagens kurs).  


Dessvärre verkar vissa analytiker enbart titta på på siffrorna. Bolag är inte deras bokslut och rapporter, dessa är bara ögonblicksbilder med begränsat innehåll. Företag är organismer och sådana är extremt komplicerade och väldigt olika sinsemellan. Många går under mer eller mindre snabbt medan vissa blir H&M och Disney. Väldigt mycket av den styrka ett företag har syns inte i vare sig resultat- eller balansräkningen. Det finns ingen post för hur bra VD eller övrig personal är, varumärket lyser också med sin frånvaro och ingenstans framgår det heller hur mycket man kan växa med nuvarande anläggningstillgångar (om man inte tar upp detta t.ex. i VD-brevet- glöm det från Kopparbergs). När jag en gång i tiden arbetade på HP kändes det så tydligt att detta var ett företag på dekis. Innovationskraften var förlorad och man försökte tjäna pengar på gamla produkter som skrivartoner och PC och digitalfoto skulle bli den nya storsäljaren... Jämför det med hur det måste ha känts att arbeta på Apple 2001-06. Samtidigt handlades HP aktien upp av en oförstående marknad.

Det är ofta oerhört dyrt och komplicerat att genomföra stora produktionsökningar eller bara att ersätta befintlig utrustning och t.ex. datorsystem. Företag som tack vare ledningens skicklighet och tack vare att den verksamhet man bedriver inte är så komplicerad i sig, klarar av produktionshöjningar utan exploderande kostnader eller störningar i den existerande produktionen är väldigt mycket mer lönsamma än de andra. Dessutom lever de betydligt längre. Det är dessa företag man måste hitta, köpa och behålla så länge de fortsätter att leverera. Att använda ordet "dyrt" så fort ett företag har ett PE högre än ett gammalt verkstadsbolag är att helt missa träden för att skogen står i vägen.


This shit sells itself.

iPhone 2017, beat or bust?

Som jag har skrivit tidigare har Apple tydligen gjort vissa felbedömningar vad gäller iPhones försäljning och risken är att detta kan få vissa negativa effekter. Felbedömningar är här ett relativt begrepp som alltid när det gäller klassiska uttryck och Apple. Det Samsung och Nokia gjorde med sina produktionsorder för tvärdykande Galaxy S4 resp. Nokia Lumia (samt tidigare deras Symbian-vansinne) var något helt annat än Apple har presterat, men det finns en oroande trend.


Man överskattade uppenbarligen styrkan i Kina när man beräknade efterfrågan (dvs sina order till legotillverkarna, framförallt Foxconn) på iPhone 6S och 6S Plus. Detta var inga enorma misstag, men ändå tillräckligt för att göra marknaden besviken de två senaste kvartalen, inte minst när man måste korrigera ned lagret med två miljoner enheter detta kvartal. Några miljoner är förstås ingenting sett till deras försäljning detta år på över 200 miljoner sålda men marknaden fick panik.


Viss kompensation får man säkert av att iPhone SE blev en större succé än vad man trott men detta är en betydligt mindre produkt än iPhone 6 och 6S förstås och framförallt en mycket bra basmodell som säkert kommer att stanna ett par år i sortimentet.


Vad som gör mig mer orolig dock är inte framtiden generellt, den är mycket ljus för Apple tror jag om man ser ett par år fram i tiden då iPhone kommer att sälja enorma mängder samtidigt som nya produkter och tjänster tar vid, utan risken, sannolik eller inte, att man har beslutat att bara föra mindre ändringar än tidigare när man lanserar iPhone 7 i höst. Många rapporter gör gällande att man främst kommer att ändra innehållet samt göra baksidan modernare genom att ta bort de gamla antennlinjerna. Detta för att till 2017 lansera en radikalt omstöpt mobil som är tunnare, möjligen i helt nya material och med OLED skärm.


Det är dömt att misslyckas att säga att Apple har fel, men om man tror att man kan dröja tre år tills man lanserar något helt nytt så tror jag att man missbedömer marknaden som ju har blivit tydligt mer kräsen än för ett par år sedan. Ingen ko på isen på något sätt men om försäljningen skulle fortsätta att fall även när den nya modellen kommer i höst och sedan i vinter så kommer markanden inte att bli glad alls. Stöd kommer naturligtvis från att så många nu står på tur att uppgradera efter att deras abonnemang när de tidigt köpte iPhone 6/S men jämförelsekvartalen är mycket starka.

Påstått iphone 7S-bakstycke

Observera att detta är spekulationer. Jag tror bilderna på baksidan stämmer då de känns sannolika och kommer från vanligtvis säkra källor, men det betyder INTE att det är säkert att framsidan inte förändras. En ny design även här med t.ex. slätare form och "ende to edge-skärm" skulle ligg i linje med tidigare år då man inte alltid har gjort större ändringar på baksidan vid nya modeller (iPhone 5 är ju ganska lik iPhone 4 bakifrån även om man tog bort glaset).

Påstått iPhone 7-bakstycke

Min samlade bedömning är dock att jag vill minska min exponering mot Apple tillsvidare och minskade därför idag från c:a 20 % till 15 %. Detta är mer i linje med övriga innehav och med att jag ju har minskat successivt sedan 2014. Om Apple över tiden utvecklas som jag tror så kommer jag att fortsätta tjäna väldigt mycket på detta innehav, men om så inte blir fallet så är det bättre att ha mindre exponering förstås. Jag tror också att risken finns att kronan kommer att förstärkas i framtiden då den ju idag är klart undervärderad mot dollarn och euron sett till styrkan i svensk ekonomi och pga den extrema räntepolitiken. En minskad exponering, om än på marginalen, även mot dollarn känns därför vettig idag.


På sikt är dock som sagt min tro att Apple kommer att fortsätta att växa och jag känner mig helt säker på att jag om tio år fortfarande äger aktien. En aktie som då kommer att avkasta betydligt mer än idag då man ju, vilket i vilket fall Berkshire säkert haft som ett av motiven att köpa en post, har lovat att varje vår öka utdelningen. Troligen världens mest ohotade utdelning idag.