Den sovande riksbanken

Gårdagens stora överraskning från Riksbanken om att man sänker styrräntan med 0,5 istället för 0,25 % var endast en överraskning för den som inte hängt med i hur den svårt misskötta Riksbanken under Stefan Ingves fungerar- räntan skall i alla lägen vara så hög som möjligt varför man höjer vid varje tillfälle och väntar alldeles för länge med att sänka räntan. Det håller på tills man kört ända in i kaklet varefter man får tvärvända.

Detta är (nästan) samma genier som målmedvetet höjde räntan ända in i finanskrisens epicentrum varefter man fick tvärvända med sänkningar på över två procentenheter på några veckor. Som tvärt började höja räntan vid minsta tecken på förbättrad konjunktur sommaren 2010 efter vilket man tvingades sänka igen (se mitt tre år gamla inlägg här som lika gärna hade kunnat skrivas idag) hela vägen fram till idag. Samma senfärdiga samling ledd av en svårt överreklamerad ("var med och räddade bankerna under 90-talskrisen") chef som nu i åratal hela tiden, tvärt mot allt sunt förnuft, tjurskalligt påstått att vi inom ett år kommer att nå inflationsmålet på 2 %.

Nu har man drivit oss in i eller i varje fall väldigt nära deflationsträsket genom att hålla en högre ränta än omvärlden pga ett bisarrt hjärnspöke- rädslan för att vi har en ohållbar skuldsättning i Sverige.

Riksbanken sover tills man försovit sig, som alltid drömmande mardrömmar om skuldsättning och vi blir alla förlorare på det. I varje fall tills Stefan Ingves pensioneras och det förhoppningsvis slutar vara "ansvarsfullt" och fint att hela tiden vilja ha så hög ränta som möjligt när det inte alls är motiverat eller bra för Sverigs ekonomi.

Läs vad Lars E.O. Svensson, tidigare ledamot tills han inte orkade vara i opposition längre, har skrivit i ämnet för en saklig genomgång om hur illa Riksbanken har skötts.

Buffetts tre turer mot strömmen

Att våga gå emot strömmen är ju inte så lite lönsamt, under förutsättning (!) att man har rätt. Annars är det vägen till ruin. Tre gånger i modern tid har stormästaren själv (Buffett) gått rakt emot den rådande uppfattningen, blivit hånad utan hejd för det och sedan fått rätt och tjänat många miljarder på det.

 

IT-yran: Buffett fick massor av kritiska frågor på Berkshires årsmöte 1999 där han återigen totalvägrade att köpa internetbolagen. Sedan höll han sitt numera klassiska anförande på Sun Valley-konferensen där han med hjälp av grundläggande statistik och ekonomiska samband mellan företags vinst och dess aktiekurs över tiden satte kniven i ryggen på alla bluffbolag och hysterin på börsen, manifesterad i att investerare i en undersökning trott att de skulle komma att tjäna 18 % per år på aktiemarknaden över tiden, en siffra som inte ens är teoretiskt möjlig. IT-yran var som bilindustrin när den var i sin linda- det fanns 2000 biltillverkare i USA i början av 1900-talet men bara tre kvar i slutet av århundradet. De allra flesta investerarna hade förlorat pengar på århundradets uppfinning!

 

 

 

Value is destroyed, not created, by any business that loses money over its lifetime /…/ The fact is that a bubble market has allowed the creation of bubble companies, entities designed more with an eye to making money off investors rather than for them.
 

Reaktionerna lät inte vänta på sig (Barron's, Forbes)... NU var han riktigt ute och cyklade, gubben! Under de följande tolv månaderna verkade det ocks¨som om hans kritiker hade fått rätt- Nasdaq-index fördubblades återigen för att den 10 mars 2000 nå rekordet 5408.
 

It's not that easy to make lots of money in a business in a capitalistic society. There are people that are looking at what you're doing every day and trying to figure out a way to do it better, underprice you, bring out a better product or whatever it may be. And a few companies make it. But here in the U.S., after all of these decades and decades and decades of wonderful economic development, we still only have about 400 companies that have hit the level that would be required of a company with a market cap of $3 billion. And yet some companies are getting $3 billion of market cap virtually the day they come out. You want to think about the math of all this.
 

Sen gick det aningen sämre för den bejublade tekniksektorn och alla Buffetts förutsägelser slog in (Nasdaq föll t.ex. med ung. 80 %) och han hade inte bara undvikit att göra förlust utan kunde köpa billigt i den tre år långa börsnedgång som följde.

 

Kraschen 2008: Nästa förutsägelse var att mitt under krisen i oktober 2008 svära i kyrkan rejält genom att säga i sin nu klassiska essä ”Buy American. I am” i NY Times att nu var rätt tidpunkt att köpa amerikanska aktier för även om han inte kunde veta om de skulle falla ytterligare så var stora, välskötta företag nu värderade långt under deras potential och deras vinster och aktiekurs skulle garanterat återhämta sig med tiden.

 

 

Kritiken blev förstås massiv och under en stor del av året som följde fortsatte börsen att falla tills…. den kom tillbaka och sedan har den, men undantag för raset 2011, bara fortsatt att stiga till fantastiska nivåer. Ironiskt nog har förstås Buffett kritiserats av alla och envar vid de tillfällen under denna uppgång som hans egen aktie inte har följt med i uppgången.

 

Senaste exemplet på Warren Buffetts fantastiska förmåga att gå emot marknadens enfald var hans kritik mot guldet i februari 2012 i sin essä ”Why stocks beat gold and bonds” där han jämförde vilket värde guld skapar (inget) jämfört med företag (enormt). Kritiken kom med besked i vanlig ordning (1, 2, 3) då det slutligen var uppenbart för alla som ”investerat” i guldet som stigit över 1900 dollar per uns och skulle stiga långt högre trodde man, att gamle Warren verkligen förlorat förståndet.

 

Ganska tyst blev det inom något år alltmedan guldbubblan fick pyspunkt och föll under 1200 dollar.

 

Men vad är det då som gjort att han kunnat gå emot strömmen så framgångsrikt? Jo, att han inser hur företagande fungerar och inte fungerar. Man kunde ju hoppas, om inte annat så för deras egen skull, att några av alla dessa som köper förhoppningsbolag ända in i kaklet kunde ta tills sig de enkla faktum som Buffett predikar- förändring och ny teknik gynnar bara ett litet, litet fåtal företag. De företag som inte har vallgravar runt sig blir de stora förlorarna när ny teknik raserar deras sandslott.

 

Dessutom är det en gång för alla så att ingenting är värt ett öre mer än de framtida kassaflöden det kommer att generera.