Köpa när det är billigt

Grundläggande för värdeinvestering är förstås att förstå och våga att köpa billigt, men lika viktigt för framgång är att man fortsätter att köpa billigt även om aktien har stigit.

Näst efter mina första köp av Swedbank och i viss mån Boliden (ägde redan lite Boliden men ökade väldigt mycket vid raset) på extremt låga nivåer 2008 och 2009 är de bästa affärer jag har gjort de där jag har ökat mitt innehav efter att en aktie har fallit omotiverat mycket. Detta är extremt lönsamt.

För alla som inte tänker sälja idag utan hoppas på att tjäna mer pengar i framtiden är nedgångar alltså inte ett problem, det är fåfänga att gräma sig för att man inte har paranormala förmågor och säljer precis på toppen och köper på botten.

Alla aktier handlas (nästan) hela tiden under sitt kursrekord. Om kursrekordet är långt över dagens kurs tas detta som bevis av media för att företaget är i kris. Det spelar dessutom ingen roll för journalister och andra om rekordet var en topp långt över den normala kursen (i Apples fall var rekordet 705 dollar långt ifrån de normala 550-600 under 2012). En toppnotering om än bara för en dag huggs i sten och tjatas om i åratal. Media fylls med artiklar om hur "värde" har "förstörts", hur det är synd om aktieägarna osv. Trams!

Det finns dock en bra sak med toppnoteringar, de ger en fingervisning för vad Mr. Market kan förmås att acceptera för kurser för ett visst bolag. Det är inte något skäl i sig att tro att den nås igen, men det visar att det kan ske när marknaden vid ett tillfälle tror stenhårt på företaget (eller kanske snarare aktien). Ett företag vars aktie är i en svacka trots att företaget går bra kommer att komma tillbaka om inte företaget börjar gå sämre, det kommer nya tider och tankar på marknaden och aktier överraskar lika ofta uppåt som nedåt. Tiden är det bra företagets vän men det dåliga företagets fiende.

Ett bra exempel från mina affärer sedan de stora köpen ovan:

Av den idag mycket stora post jag har i Swedbank (dvs "100 %") köpte jag 21 % under 30 kr, dvs den toklåga nivå som blivit lite legendarisk som inträffade under februari och mars i nådens år 2009. Alla 79 % jag köpt därefter har varit på högre nivåer, i de flesta fall flera fall flerdubbelt högre pris än de första köpen.

Sedan steg aktien ganska snabbt men har därefter gång på gång studsat ned av olika skäl, t.ex. Folksams utförsäljning, nyemissionen, USA:s kreditbetygssänkning och diverse fall under 2013. Även om det ibland sved att öka på en högre nivå och jag grämde mig för att inte ha köpt mer tidigare så fortsatte jag att köpa gång på gång. Nedan finns alla mina köp redovisade, klicka på bilden för bättre skärpa.



Alla köp av Swedbank sedan 2009 (summan blir 102 % pga avrundning).



Summa summarum har förstås mitt snittpris stigit med tiden, men eftersom jag har köpt på nedgånar har snittet inte stigit alls lika snabbt som aktiekursen. Idag ligger snittet på 50 kr trots att jag köpt ung. 23 % av innehavet runt 150 kr i år. Ett stigande snittpris är förstås inte ett problem så länge aktien stiger efter köpet, det är ren fåfänga och helt vansinnigt att låta bli att köpa för att ens snitt därmed stiger. Varje köpbeslut skall naturligtvis bedömas för sig självt.

Jag återkommer med motsvarande historik för ett par andra aktier längre fram.