Att det nu i praktiken är kört för Nokia blir plågsamt uppenbart för den som följer utvecklingen för företaget. Visst, som vanligt är ingenting över förrän det är över och mirakel sker någon enstaka gång, men gårdagens tillkännagivande att Microsoft istället för Nokias modeller har valt HTC:s WP 8X och 8S som sin "flagship phone", dvs den som de kommer att promota och visa upp överallt, är ingenting annat än en dolkstöt i ryggen på det företag vars oduglige VD satsade hela företagets överlevnad på att gå över till Windows Phone med känt resultat.
Nog för att Microsoft hade ett dåligt rykte redan tidigare för att man brukade "burn their partners" men allvarligt talat. Nokia genom dess Microsoft-styrda VD har lagt sig platt för Microsoft och gjort allting de bett om, inklusive att ta ett rejält steg bakåt utvecklingsmässigt för att kunna lansera WP 7.5-modeller saknande flera viktiga funktioner som Nokia-användarna vant sig vid, slängs nu som en utbränd cigarett vid vägkanten.
Två klara besked tror jag att vi indirekt får av detta bisarra agerande från Microsofts sida: 1) MS inser att Nokia inte kommer att överleva och satsar då hellre på HTC som visserligen har stora problem men inte i närheten av Nokias och 2) Microsoft har inte för avsikt att köpa Nokia eller en del därav.
Förutom att de igår blev offentligt förödmjukade av sina "partner" står Nokia nu med en katastrofalt fallande försäljning, troligen nästintill obefintlig försäljning av de nyligen lanserade WP 7.5-modellerna som man nu erkänt inte kommer att kunna uppgraderas till WP 8. Därtill har de inget säkert datum (!) eller pris (!!) eller för den delen offentliggjort nätverk av återförsäljare (!!!) för sina nya WP 8-modeller.
Kan det egentligen bli värre?
Så här såg världskartan ut strax innan Nokia satsade på Windows Phone (i början av 2011), idag har de ett par procent av smartphonemarknaden och säljer i praktiken nästan enbart dumbphones:
Efter att ha läst många reaktioner på Apples presentation av iPhone 5 så är det lätt att inse ett av de största skälen till varför Apple fortfarande är så lågt värderat- de verkar i en glödhet bransch där väldigt många har väldigt starka uppfattningar om vad som är bra och dåligt. Journalisterna säger att den var en besvikelse för att nästan allt var känt i förväg (inga braskande rubriker, stackars dem), tekniknerdarna klagar på att Apple inte gör som Samsung ("...med quad core-processor och 2GB RAM!") m.fl. och krampaktigt fyller sina numera jättelika mobiler med diverse ännu oprövad teknik som väldigt få använder och slutligen klagar vissa helt enkelt på att skärmen är för liten som om målet vore att göra en stor skärm (köpa iPad, någon...?).
Detta är tokerier förstås, det är inget fel i att klaga, men man ska i så fall klaga på brister som kan göra att modellen inte kommer att sälja och några sådana har jag inte märkt av. Denna mobil kommer att bli världens mest sålda och Apple kommer att nästa kvartal med all sannolikhet att tjäna mer än något annat företag någonsin har gjort under ett kvartal.
Tips: det är det allting handlar om.
Den som tror att konsumenterna i allmänhet väljer mobil genom att strunta i användarvänlighet, design och ekosystem och istället sitta och titta vilken tillverkares modell som har mest RAM-minne eller snabbast nedladdning har ingen aning om hur köpbeslut fattas. Vem köper en bil på det sättet? Typ: jag har alltid köpt BMW för den tycker jag så mycket om, men nu kom Saab med en modell med fler hästkrafter så nu tänker jag genast byta till den. Egentligen är det ännu dummare än så eftersom du sitter fast mycket mer i en mobiltelefon med alla appar, tillbehör, musik m.m. än du gör i det bilmärke du har.
I boken "Onward" av grundaren Howard Schultz skriver han mycket om "the Starbucks experience". Även om boken förstås är full av "reklam" för hur bra Starbucks är, men att tala om upplevelsen att gå till Starbucks är inga tomma ord. Det är upplevelsen man säljer- att sitta och ta det lugnt i en trevlig (det finns undantag) miljö och dricka goda drycker, själv eller tillsammans med andra. Takeaway är inget avsteg från detta, bara att man tar upplevelsen av gott kaffe med sig, kaffe och te som säljs för bryggning hemma likaså.
Någon sa för länge sedan till mig att hon i och för sig inte tyckte om McDonald's men om hon var på något ställe, oavsett var på jorden, så visste hon precis vad hon skulle få på McD, varken mer eller mindre. På liknande sätt förhåller det sig med Starbucks. Jag skriver "liknande" medvetet eftersom få skulle säga emot att Starbucks är ett betydligt trevligare ställe än McD. De allra flesta går inte till McDonald's för att ha trevligt, man går dit för att fylla magen hyfsat billigt.
Går man till en "vanlig" Starbucks (det finns ju shop-in-shop och rena take-aways också) så vet man vad man får. Detta blir "ikoniskt" och sprids ryktesvägen snabbare än företaget hinner öppna butiker runtom i världen. Många svenska bloggare har skrivit om förväntningarna på svenska Starbucks och likadant är det i andra länder dit Starbucks inte har hunnit.
Det nya Starbucks som skapats efter problemen för några år sedan utgår slaviskt efter att följa sitt koncept, det som Schultz fick idén till vid ett besök i Italien där han såg "an aged gentleman proudly pour the perfect cup of espresso" åt honom som mest hade kommit in i den lilla kaffebaren för att han var lite sugen på kaffe. Konceptet blev att ändra det då mycket lilla Starbucks från att sälja kaffe och te endast i förpackningar och något enstaka café till att skapa ett skalbart koncept byggt på extrem fokus på dryckeskvalitet och atmosfär. Naturligtvis har man inte alltid lyckats skapa en trevlig plats, men man har aldrig tummat på kvaliten på varorna.
Man säljer därför inte längre varma smörgåsar, detta hör inte till kaffekultur och odören tog bort kaffedoften som skall möta kunden, man har slutat med diverse krimskrams som nallebjörnar och säljer bara några få produkter, t.ex. koppar med tryck, som alla naturligt kopplas till kaffe och te samt man lägger ned mycket tid på att utbilda sina barristor. Naturligtvis står inte Starbucks och stampar, man har köpt flera företag i dryckesbranschen och säljer massor av kaffe till återförsäljare liksom andra produkter som inte har med kaffe att göra, se bara dem som säljs i svenska butiker idag, men just "the Starbucks store", caféet, är hjärtat i upplevelsen och det vårdas idag ömt, precis som Apple är extremt fokuserade på sin image av användarvänlighet och design.
För att personalen ska trivas är lönerna högre än hos konkurrenterna och i USA har man motstått alla krav från investerare på att inte erbjuda alla anställda, även deltidare, full sjukförsäkring. När jag var i London i veckan ansträngde jag mig att besöka så många Starbucks som möjligt, både stora och små och det är verkligen tydligt hur mycket mer engagerad personalen är jämfört med i någon av alla dessa mer eller mindre uppenbara kopior som finns, både i England och i Sverige och övriga Europa. Undantag finns förstås, men det är lite Apple Store över det hela- jag trivs med det jag gör och det syns på min attityd.
Resultatet kanske kan kokas ned i att de allra flesta kunder inte går till Starbucks av en händelse när de är sugna på kaffe utan att de verkligen går till Starbucks. Likheten med lojaliteten hos Apples kunder är slående även om man verkar i helt olika branscher. Har man en iPhone känner man en personlig koppling till den och det är osannolikt att man byter till ett annat fabrikat, brukar man gå till Starbucks (även för oss som ännu bara kan göra det när vi är utomlands) så gör man det igen och igen. Detta betyder ökad försäljning i befintliga butiker (same store sales), det bästa måttet på detaljhandelsframgång. Innan krisen låg Starbucks ständigt på minst 5 % årlig tillväxt i befintliga butiker, nu är man tillbaka på banan igen med osannolika tal.
Att kunna ta bra betalt för sina varor och tjänster möjliggörs av just denna kundlojalitet, f.ö. även det något man har gemensamt med Apple. En trogen Starbucks-kund shoppar lika lite runt för att hitta billigare alternativ som en Apple-användare.Konkurrenterna pressas därför till att sänka priserna eller att ständigt försöka hitta kundgrupper som inte går till Starbucks/Apple alltmedan "originalen" lugnt fortsätter att bara långsamt och säkert utvecklas och hela tiden tjäna massor på sin core business. Genom att hålla på konceptet och satsa enbart på lönsam tillväxt lyckades Starbucks vända trenden och återkomma till kraftig tillväxt. Att vinsten tack vare goda marginaler växer klart snabbare än intäkterna skadar inte heller.
Efter HP:s smått bisarra introduktion av sin nya "allt i ett-dator" som, tja, påminner en smula om iMac kanske det kan vara intressant att fundera lite på vad detta säger om Apple och marknaden i stort.
Något säger mig nämligen att det finns ett företag, Apple, som tar fram produkter som marknaden vill ha och att numera alla konkurrenter har blivit imitatörer av vad mästaren skapar. Först är alltså marknaden spretig och sedan kommer Apple med sin produkt varefter alla producerar mer eller mindre samma design som Apple. Visst började det hela med Apple II och sedan Macintosh, men för att ta nya produkter så börjar vi med iPod, eller som det hette en gång i tiden, mp3-spelare, även om det idag inte är en viktig produkt och Apple äger hela segmentet. På nolltid förvandlades marknaden från någonting i stil med detta praktexempel på vinnande design...
till detta...
Före 2007 fanns det många uppfattningar om hur en smartphone skulle se ut:
sedan fick vi se en viss konformism på marknaden...
Samsung ledde racet, de hade verkligen förstått hur man gör. Så här anpassar en vinnare sin produktportfölj för smartphones och plattdatorer:
Allt möjliggjort av Google vars Android-mobiler såg ut så här före och efter iPhone:
Vi har redan sett hur hp nu har börjat tillverka iMacs, hur går det med Apples riktiga hit, MacBook Air? Tja, absolut samtliga windowspc-tillverkare har nu efter fyra år lyckats hitta på egna alternativ, naturligtvis utan att bara kopiera Apples...
Eller Mac Mini, har Samsung något eget alternativ tro?
Många har dragit slutsatsen att detta eviga kopierande av Apple skulle betyda att Apple förlorar på sikt i och med att de inte är ensamma om sin produkt. Detta är det största misstag en investerare i denna sektor kan göra! Det är de som kopierar som är dömda att få allt sämre marginaler medan den som kunderna uppfattar som originalet kan fortsätta att ta hiskeligt betalt för sina produkter! Apples vinster och kassa växer osannolikt, medan HP m.fl. datortillverkare håller på att gå under, samma sak med samtliga alternativ till Apple på mobilmarknaden med undantag för Samsung, dvs det företag som varit mest framgångsrikt på att kopiera Apples produkter. I alla fall tills de nyligen blev ådömda historiens största skadestånd, över en miljard dollar.
Att investera i Apple är att investera i framtiden och uthålligt goda marginaler. Det, om något, måste de senaste tio åren ha lärt oss. En sista bild...
Nokias stora event igår lyckades i alla fall med att att visa för världen att Nokia inte har kapacitet att klara sig på egen hand. Nokia som var det hippa företaget som uppfann och implementerade massor av viktiga funktioner i mobiltelefoner som vi idag tar för givet, som hade ett oslagbart operatörsnätverk och därmed kunde sälja sina mobiler snabbt och i jättevolymer i hela världen har blivit en snubblande, svårt sjuk kryppande jätte som slår i tallarna när han lunsar framåt i skogen på väg mot den sista vilan.
Samma vecka (!) som Apple kommer att lansera iPhone 5 griper token Stephen Elop tillfället att tillsammans med sin husse Microsoft lansera nya mobiltelefoner. När dessa kommer att komma ut på marknaden är inget man våga lova utan säger "Q4". Dagens första stolpskott! Vilka som kommer att sälja dessa och var är inget man har lyckats få klart. Dagens andra stolpskott!
Istället för att besvara helt fundamentala frågor lyfter man fram tekniken. Jättebra kamera, OK fint, men ingenting som särskilt många bryr sig om i och med att deras nuvarnade smartphone har en OK kamera redan. Trådlös laddning, OK ballt, men det spelar ingen som helst roll för någon. Här ett citat från det patetiska säljsnacket:
To help wireless charging further the company has teamed up with Virgin Atlantic and Coffee Bean and Tea Leaf coffee shops. Upper Class customers will be able to charge in the Virgin London Lounge at Heathrow.
Bra att veta om man någonsin kommer dit... Mer viktig information: It will be available in Yellow, Lipstick Red, Slate Grey, Black, and White.
Samtidigt kommer Samsung och Apple naturligtvis att fortsätta sälja massiva volymer och ta alla vinster i segmentet. Nokia ska då leva på vadå? Bidrag och licensintäkter...?
Jag har skrivit det många gånger tidigare, även med en minskad organisation kan inte Nokia klara sig utan att man säljer tiotals miljoner lönsamma smartphones i kvartalet. Kostnaden är för hög för något annat. Det kommer man inte att klara och konstgjord anding i form av massiva bidrag från Microsoft kommer inte att hjälpa. Kassaflödet kommer att skapa en kritisk situation långt innan pengarna verkligen är slut eftersom fordringsägarna kommer att kräva betalt så fort det verkar vara fara och färde. Det är inte förluster som driver företag i konkurs, det är negativa kassaflöden.
De som idag skriver om Nokias intressanta teknik och diverse försprång är samma okunniga personer som brukar säga att Apple inte har uppfunnit någonting eftersom de i regel använder befintlig teknik och "bara" (jag lovar, det är på allvar) har vidareutvecklat och implementerat denna. "Plattdatorer är ingenting nytt" får vi höra. Nej, men att sälja plattdatorer till riktiga konsumenter i någon omfattning är helt nytt...
Att tro att det är uppfinnandet av en viss komponent, funktion eller standrad som är det viktiga för företag har ingen aning. Ett berömt exempel är när Robert Kearns som uppfann fördröjningsreläet till vindrutetorkare och fick sin uppfinning stulen av de amerikanska biljättarna, vilka i domstolen försökte försvara såg med att Kearns inte hade uppfunnit någonting, bara på ett nytt sätt använt olika komponenter som redan fanns.
Kearns som själv förde sin talan i rättegången frågade då vittnet om han hade läst Dickens "A Tale of two Cities". Jodå det hade han gjort i skolan. Kearns bad honom då läsa den berömda inledningen:
It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom,
it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of
incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness...
Kearns frågade då vittnet om Dickens hade kommit på ordet "it". Nej, blev svaret. Ordet "was" då, är det Dickens uppfinning? (osv). Med andra ordet hade Dickens enligt biltillverkarna inte skapat någonting nytt alls när han skrev boken, bara satt ett antal gamla ord i en ny ordning.
Kearns vann i domstol och fick runt 50 miljoner dollar i sammanlagt skadestånd. Historien berättas i filmen Flash of Genius.
P.S. Det är synd på många sätt att Cornelis Vreesvijk är borta, men han hade nog inte skaldat om "storfinansen" som han brukade säga i vilket fall.
