Förhoppningsaktier

'
Om man behöver sig en liten påminnelse om varför man inte ska satsa på förhoppningsaktier eller i alla fall inte satsa mer än småpengar så kan man så här på fredagseftermiddagen gå in på Börssnack...

Pare släpper taget. storebro 14:23:08

Äntligen efter tre år..... Så har jag släppt taget om eländet..... Så j*vla svårt att trycka på avtryckaren när man ligger 500.000:- back... Men nu är det gjort ! Lycka till ni som vågar vara kvar i eländet. I kväll skall jag fira och bli full. Tror dock dom sjunker ännu mer.. ------------------------------------------- Dadde1000 14:28:02 Samma för mig. Har varit delägare i många, många år. Efter nedskrivningen sålde jag för första gången allt och skall med all sannolikhet försöka hålla mig borta i framtiden. Känns av någon anledning väldigt tufft psykologiskt. Man är rädd för att missa ett race, men ser man logiskt på det så är det, med den informationen, vi har vansinne att äga denna aktie. -------------------------------------------- Råvarukillen 14:43:16 Facit i hand är det väldigt lätt att vara efterklok. Bolaget i sig är under (enligt mig) väldigt dålig ledning. Lånen och skulderna som ökar är inte roliga heller. Åkt på en riktig smäll (stora siffror) och har kvar en del långsiktigt så den smällen är inte riktigt över heller som det verkar nu. Pengar måste in på något sätt relativt snart. -------------------------------------------- bbb5 15:21:37 Efter flera år är ja back 85´ på skiten men hoppas kunna kvitta del av förusten längre fram i år. Mycke osäker hur man skallgöra, har inte varit med om nåt liknade. -------------------------------------------- Somliga lär sig dock aldrig...: storebro 14:49:15 Tack för allt ert stöd. Nu hoppar jag nog över till en annan tuva ett tag. Vad vet ni om Dannemora Mineral ? Tja, vad säger man? .

Nokia faller pladask

'
Kommentarerna i Sverige på Nokias rapport igår får mig att tänka på historien om människorna som inte förstod att det stod en elefant i rummet de var i. Den extremt kortsiktiga marknaden hängde sig fast vid några "positiva" (snarare inte riktigt så dåliga som man fruktat) siffror i den nattsvarta rapporten och verkade inte bekymra sig särskilt över det uppenbara faktum (!) att Nokia av allt att döma håller på att gå under.

Nokias "feature"-mobilförsäljning var det enda som var nästan oförändrat (-1 %; 93 miljoner) mot för ett år sedan. Problemet är förstås att detta tjänar man sedan länge inte några större pengar på. Intäkterna däremot rasade med 23 %! Det kan uppfattas som ett problem om man kunde sälja något för 100 kr för ett år sedan men idag kan sälja en förmodligen något bättre produkt för 77 kr.

Den som tycker detta ser illa ut behöver inte gå längre än till smartphone-försäljningen för att verkligen kunna stirra in i avgrunden. Marknaden växer explosionsartat men Nokias försäljning faller med 31 %... Ofattbart svagt! Medan Apples och Samsungs intäkter stiger till skyarna faller Nokias smartphoneintäkter med groteska 38 %. Det är som om Boliden trots dagens metallpriser skulle förlora pengar på sin guldbrytning.

Marknaden handlar glatt upp Nokia på denna rapport?! Vad hade man föreställt sig att rapporten skulle innehålla? Att de skulle meddela företagets likvidation? Resultatet av försäljningsutvecklingen kan hursomhelst utläsas i Nokias kraftigt försämrade kassaflöde för den som inte känner till vissa basala fakta om dagens mobilmarknad. (Stora investeringar + kraftigt fallande försäljning = stora problem.)

Stephen Elop vet förstås att allt håller på att rasa och har gått "all in" på att övergå till Windows så snabbt det går. Deras i reklamen och pressen extremt hypade Lumia 800 berättade han hade på två månader sedan introduktionen sålt drygt en miljon exemplar. En miljon?! Dessutom är detta en ny modell vilket gör att man då har fyllt säljkanalerna (kundlager, visningsexemplar o.s.v.) på alla marknader. Dessa hundratusentals telefoner räknas förstås också in i denna miljon exemplar som "sålts" även om de inte har sålts till någon kund*.

Man har alltså sålt mindre än en miljon på två månader. Jag hade inte sagt någonting om man sålt fem miljoner. De har ju inte introducerat den i USA m.fl. länder ännu och en sådan försäljning hade ju i alla fall med god vilja kunnat anses vara början på någonting, men mindre än en miljon? Det är klart att man kommer att sälja en del i USA, men det är Apples hemmamarknad. Där AT&T i veckan meddelade att 80 % av deras försäljning är iPhone. Där iPhone 5 med sedvanlig pompa och ståt kommer att lanseras i år. Lycka till!

Det är förstås inte uteslutet att Nokia kan komma tillbaka, men vad jag menar är att det inte finns någonting överhuvudtaget i gårdagens rapport som tyder på att så skulle bli fallet. Då ska företaget värderas därefter, inte på dagens nivå. Att sälja stora mängder olönsamma produkter är inte en affärsidé utan bara ett av de sätt som företag går i konkurs på.

*) Detta är samma "fusk" med påstådda marknadsandelar som  flera av tillverkarna av plattdatorer sysslar med, framförallt Samsung, som t.ex. hösten 2010 fyllde sin säljkanal med 2 000 000 exemplar av den första Galaxy Tab, vilken inte sålde i princip någonting. Rapporterad försäljning var dock två miljoner och såsmåningom tog man diskret emot returerna från återförsäljarna. Av denna anledning ska man ignorera rapporter om att iPad har 56 % marknadsandelar och liknande. Apple sålde över 15 miljoner exemplar ut till kund under julkvartalet. Ingen annan än Amazon säljer mer än något hundratusental till riktiga kunder.
'

Apples rapport i kväll

'
Även om man inte ska fästa någon större vikt vid Apples guidning av sin vinst per aktie (men däremot vid deras guidning av omsättningen, 37 miljader, som brukar överskridas med uppåt 20 procent vilket är mycket lägre än deras vinstprognos) så är det värt att notera när företaget plötsligt med hänvisning till iPhone 4S rejält höjer sin guidning till 9,30, f.ö. till en nivå som vid publiseringen var högre än analytikernas prognos, vilket sedan förstås har justerats uppåt. Även den guidade höjningen av bruttomarginalen från 38 till 40 % ger en vink om att den superlönsamma iPhone kommer att sälja bra.

Apple räknade alltså redan i oktober med en rejäl omsättningsökning och inga av de rapporter som släppts hittills talar för någonting annat än att man har sålt en enorm massa iPhones och iPad, liksom säkert kommer att ha en vettig ökning av Mac-försäljningen även om iPad kanibaliserar den.

Jag har mycket svårt att tänka mig lägre iPhoneförsäljning än 35 miljoner (säljs för runt 650 dvs 23 miljarder dollar), iPad 15 miljoner (säljs för 620 dollar, dvs 9 miljarder) och 5,5 miljoner Mac (säljs för 1300 dollar dvs 7 miljarder) totalt blir det en omsättning på 39 miljarder. Till det lägger vi 2 miljarder för iPod, vilket är mycket lågt räknat och 3 miljarder övrigt (mjukvara, tillbehör osv) och får en omsättning på 44 miljarder, vilket ligger i övre spannet av hur mycket som brukar skilja från Apples egen prognos.

Även med en försiktig uppskattning av resultatet utifrån förra kvartalets utfall kan jag inte tänka mig att vi landar under 12 dollar utan tror att det blir högre. Om man räknar med en vinstprocent som tack vare bruttomarginalen ligger lite högre än tidigare (runt 26 %) och räknar med 28 % blir det cirka 12 miljarder dollar och med färre än en miljard aktier alltså ett resultat på en bit över 12 dollar per aktie.

Om några timmar vet vi svaret.

.

Politik på lång sikt

*
Precis samma metoder som man använder för att analysera företags långsiktiga möjligheter kan användas för att göra bedömningar av politiska partier. Deras framgångar styrs förstås av möjligheten att locka väljare och den är varken lika mellan partierna eller lika över tiden.

Centerpartiet var mycket länge det största borgerliga partiet. Detta berodde förstås på att en mycket stor del av befolkningen fram till 50- och 60-talet bodde på landsbygden. Att C kunde fortsätta att locka uppemot 25 % av väljarna efter att de allra flesta flyttat in mot tätorterna, slutat arbeta med lantbruk o.s.v. berodde på att dessa människor är känslomässigt trögrörliga- bara för att man flyttat slutar man ju inte att känna sig som en landsortsbo och det parti man alltid röstat på släpper man inte i första taget.

C kunde av denna anledning behålla sin storlek ända till början av 80-talet. Med tiden blir denna identifikation mindre viktig, man identifierar sig med sitt nya yrke och livssituation och många av de gamla, verkligt trogna väljarna går ur tiden. Nedan Centerpartiets resultat i riksdagsvalen:

1970   20 %
1973   25 %
1976   25 %
1979   18 %
1982   17 %
1985   12 %
1988   11 %
1991   8,5 %
1994   7,7 %

Bland de partiaktiva lever förstås synen på sig själv som t.ex. ett 25-procentsparti kvar mycket länge. Idag är det lite komiskt att läsa om att C såg valresultatet 1985 på 12 % som en katastrof och man sparkade Thorbjörn Fälldin i hopp om att en ny ledare skulle kunna vända på skutan. 1988 hade verkligheten kommit i kapp och 11 % ansågs inte alls vara ett dåligt resultat och 1991 var med med om att vinna valet på 8 %, dvs den nivå som man sedan har legat kvar på.

Socialdemokraterna är det enda parti i Sverige vid sidan av C som har en naturlig väljarbas (Vänstern lockar lika många intellektuella som arbetare). Deras kärna är arbetare (med tiden rekryterades även lägre tjänstemän) och offentliganställda i huvudsak låglöneyrken.

Arbetarna började minska i antal på 60-talet och minskningen har fortsatt sedan dess. De offentliganställda ökade i antal under hela 80-talet men sedan krisen i början av 90-talet har de minskat rejält i antal beroende på neddragningar (minns dåtidens nu exotiska krav på en dagisfröken på tre barn) och långtgående privatiseringar.

Detta slog förstås inte igenom så snabbt men minskningen började redan under andra halvan av 80-talet men det gick mycket sakta av flera skäl. Man sågs fortfarande som det naturliga regeringspartiet i Sverige, man hade gott rykte för sunda statsfinanser vilket gjorde dem mycket populära när de var i opposition under krisen i början av 90-talet och kunde komma tillbaka med ett rekordresultat 1994, men samma sak som hänt med C var på väg att hända S.

1982   46 %
1985   45 %
1988   43 %
1991   38 %
1994   45 %
1998   36 %
2002   39 %
2006   35 %
2010   31 %

Arbetarna och de offentliganställda hade minskat rejält sedan partiets glansdagar. De gamla "jag skulle aldrig rösta på nåt annat än S" dör sakta men säkert ut och, inte minst viktigt, folket får det med tiden allt bättre ställt. Det är svårt att köra klasskampsretorik mot människor, som kanske är metallarbetare i statistiken, men åker på ett par utlandsresor per år.

Bland de partiaktiva finns dock självbilden som ett 45-procentsparti bisarrt nog kvar. Bisarrt för att det är 18 (!) år sedan partiet senast fick 40 % i ett val och även i opposition tappade man nästan fem procentenheter i förra valet.

Naturligtvis är det inte bara ens naturliga väljarbas som avgör hur många röster man får. Man kan ändra sin politik (M), köra nya profilfrågor (FP, KD osv) och hitta populära partiledare (Westerberg). Dock utgör den ovannämnda gruppen S kärna och när den typ halveras samtidigt som man förlorar trovärdigheten i sin profilfråga att ha god hand om Sveriges ekonomi så är det faktiskt kört.

Sveriges folk kommer inte att bli fattigare i framtiden, antalet arbetare och offentliganställda kommer inte att öka och med tiden kommer även de partiaktiva att inse att den nedgång de upplevt de senaste åren är en permanent förflyttning ned mot en mer naturlig nivå runt 20 %. S har ingen chans i världen att återkomma till 40 % idag och det kommer bara att bli svårare med tiden att komma tillbaka. Deras enda chans till regeringsmakt är att gå samman i en koalition med ett antal andra partier där det inte alls är självklart att S har statsministerposten.

Under tiden detta sjunker in hos alla deras bittra ledande företrädare så kan man alltid roa sig med att lyssna på deras verklighetsfrämmande uttalanden om att allt är medias fel eller att det naturligtvis inte är något fel i grunden på ett parti som väljer en partiordförande som ljuger skamlöst och uppenbarligen har väldigt begränsade mentala resurser.

Det sista var inte snällt sagt, men det var sant.
.

Trading...

.
Två inlägg i går eftermiddags på DI:s Börssnack tycker jag är lika tragiska som typiska för daytrading. Sic transit gloria mundi...

Världen 14:50:20

Nu drar jag mig tillbaka. Inget gick min väg och jag har förlorat. Ska faktiskt bli ganska skönt att slippa sitta och stirra på en datorskärm och ha 2 stycken jobb. :) Man får se det fina med allt. Jag har lärt mig oehört mycket. Med vänliga hälsningar.

........................................................

Erikin 15:13:49

Ja ska också tacka för mig, för fortsätter det så här kommer alla mina besparing vara borta. Nu är alla pengar borta och ska inte sätta in igen för det går åt helvete om det fortsätter. Jag har funderat på att sätta in för tredje gången men skiter i det nu. Önskar jag hade haft kvar alla pengar och inte börjat med aktier, så jävla mycket ångest och helvete har jag inte varit med om. Nu ska jag försöka glömma allt, har ändå ganska mycket pengar sparade men de får ligga kvar på sparkonto på swedbank. /Erik ..................................................... '

Kodak och disruptive technology

'
Det är mycket man förstår efter att ha läst om "disruptive technology/innovation"som man inte kunde få ihop tidigare. Kodak gick idag i konkurs och det känns som ett skolexempel på detta- En ny teknik (digitalkameran) som i början är dyr och ganska dålig skrattas åt av de stora, fina företagen som producerar den gamla tekniken. Ganska snabbt blir den nya "disruptiva" tekniken allt bättre och tränger snabbt undan den gamla. De som enbart producerade kameror som Nikon överlever om de lyckas ställa om sortimentet i tid, men de som lever på olika kringtjänster går under med tiden. Att inte kunna ställa om i tid är f.ö. mycket vanligt i stora företag med massor av politik och rivalitet, ett exempel på senfärdighet pga detta är Nokia.

Om man tänker efter är det ganska ofta detta sker t.ex. när CD:n slog ut LP:n, DVD mot VHS, platt-TV mot tjock-TV o.s.v. och oftast leder det till massutrotning av de gamla företagen.

En av dessa massutrotningar står Apple och iPhone för. Den började 2007 men det är först nu vi ser resultatet, inte minst just idag när SonyEricsson kom med en katastrofrapport.

RIM (BlackBerry), Microsoft och många andra tyckte att de satt säkert i båten tillsammans med andra tillverkare av knapptelefoner när iPhone kom sommaren 2007 (se underbart klipp där Ballmer skrattar hånfullt åt iPhone, 2010 skrattade han åt iPad, idag försöker de frenetiskt att komma in på plattmarknaden). Här är C Nets sammanställning av "Best Smartphones of 2007", många knappar blir det...

Den nya tekniken eller idén (pekskärmsmobil med massor av funktioner som kostar skjortan) skrattas åt för att sedan när det visar sig att den är populär försöka efterapas (Android m.fl.), men då är det redan för sent. iPhone är originalet och blev billigare och bättre med tiden. Tack vare en växande marknadsandel, prestige o.s.v. kan Apple ta ut underbara marginaler samtidigt som hela den övriga marknaden försöker konkurrera med "det som iPhone för tillfället inte har" lägre pris, större skärm, massor av olika modeller, ny teknik som inte är standard ännu (4G LTE) o.s.v.

Detta konkurrerande sinsemellan om "icke iPhone-marknaden" är vad som gör att marginalerna skruvas åt för konkurrenterna och med tiden trippar procent efter procent av den totala vinsten i Smartphone-segmentet lydigt över till Apples sida av bordet. Fyra år efter att iPhone kom kör det tidigare undret HTC in i väggen, den gamla stjärnan RIM söker frenetiskt efter en köpare av företaget och Microsoft och Nokia slåss med näbbar och klor för att vända sina respektive tokras på marknaden.

Alla marknadsaktörer säger att de tycker om konkurrens. Det måste man säga att man tycker om, det går liksom inte att säga motsatsen eftersom det är att säga att man borde få vara ensam på marknaden. Konkurrens handlar dock inte om att göra någonting bättre för konsumenten, det är bara en positiv bieffekt, konkurrens handlar om att ta vinsten ifrån och helst döda sina konkurrenter.

Fråga Microsoft.

.

Rapportsäsong igen

.
Kvartalsrapporterna, den kortsiktiga ekonomins smörjmedel, ska precis börja strömma ut på marknaden och alla ovidkommande variationer från förra kvartalet och jämfört med analytikernas uppfattning skall i vanlig ordning leda till mer eller mindre övertänkta köp- och säljbeslut.

Nåja, kvartalsrapporterna finns och någon nytta gör de väl ändå som avstämning av läget den senaste tiden i respektive företag. För samtliga mina innehav känner jag mig mycket positiv inför rapporterna. Swedbank torde ha fortsatt förbättrat sina marginaler och eftersom man uttalat har alldeles för mycket pengar i kassan så borde en utdelning över fem kronor och såsmåningom nystartat aktieåterköp vara att vänta.

Boliden har förstås tjänat massor på höjda metallpriser liksom högre dollarkurs. Som vanligt är produktionen och ett antal andra faktorer en stor osäkerhet, men allt annat lika måste avslutningen på 2011 ha varit mycket stark för Boliden och utdelning under sex kronor skulle vara en överraskning för mig.

H&M tuffar på trots de kärva tiderna, inte minst tack vare ledningens briljanta prisstrategi, och kommer att dela ut mer eller mindre hela vinsten för 2011. Detta dels för att de vanligen delar ut en mycket stor del eftersom pengarna inte behövs i företaget, men också för att deras bonussystem kräver en ökad utdelning för att falla ut. 10 kr är alltså mycket sannolikt.

Apples rapport ska jag återkomma till men företaget har med all sannolikhet haft ett fantastiskt julkvartal och framförallt iPhone-försäljningen kommer att ha enorm betydelse samtidigt som övriga produkter, inte minst iPad, garanterat har sålt väldigt bra. Jag är helt övertygad om att man tjänat en bit över 10 dollar, vilket betyder att man tjänat över 30 dollar under kalenderåret. Samtidigt handlas aktien runt 420 dollar, dvs PE 14 på förra året. Rimligt enligt vissa för ett företag som växer oerhört kraftigt sedan flera år, just nu med uppåt 100 %. Med minst 50 dollar nästa år enligt vad jag själv tror så är alltså "forward PE" högst 8.

Snart vet vi svaret.

'

iPhone fjärde kvartalet

'
iPhone är den i särklass viktigaste produkten för Apple. I korthet kan man säga att man har en fantastisk marginal på sålda telefoner och man säljer allt man kan tillverka samt att tillverkningenhar rampats upp enormt kvartal för kvartal de senaste fyra åren. iPhones genomslag i resultaträkningen är därför inte att underskatta och detta märktes mycket tydligt när försäljningen dök i andra halvan av tredje kvartalet och vinsten sjönk med minst en dollar per aktie.

Apples ledning var för första gången i historien väldigt "bullish" när de presenterade sin prognos inför sista kvartalet 2011 då de trodde på intäkter på ofattbara 37 miljarder dollar och en vinst på 9,30 dollar per aktie att jämföra med att de guidade 5,30 för tredje kvartalet som landade på 7,05.

De 9,30 de guidade lär dock inte räcka långt när de första tecknen på en otroligt stark övergång från Android till iPhone i USA under årets sista månader nu börjar strömma in. Dagens kundundersökning från NPD Group visar på följande massförflyttning:

Även om dessa siffor i verkligheten skulle visa sig vara lite lägre så är det utan tvekan tecken på sensationella rörelser under ett kvartal. Tänk på att nästan alla kunder sitter fast i 24-månadersavtal och även om en del kunder som sagt avvaktade den nya modellen och det i vissa abonnemang finns möjlighet att förnya sitt avtal i förtid med en ny telefon så är det bara en liten del av marknaden som kan byta telefon ett givet kvartal.

Detta är som sagt långt ifrån det enda tecknet på att iPhone 4S har haft ett enormt genomslag, det första var ju rekordet fyra miljoner sålda under tre dagar vid introduktionen, ett annat nämndes av Horace Dedieu för någon vecka sedan är att Androids tillväxt i USA hade nästan halverats medan övriga marknaden inte alls drabbats.

Om detta stämmer och det tror jag är ganska tydligt att det gör så kommer Apples resultat som presenteras om två veckor att landa långt över 10 dollar, säkert uppåt 12 dollar. Det kan man ju alltid jämföra med förra årets kioskvältare till julkvartal som kom in på 6,40 dollar...

It's good to be the King...
.

Lärdomar från förra decenniet

.
Jag tänkte att jag kunde skriva lite om hur jag blivit så benhårt övertygad om hur man lyckas med aktier. Min hårda övertygelse kommer av att det är väldigt uppenbart för mig att jag först trots att jag i flera fall visste bättre begick misstag, t.o.m. en del klassiska, för att sedan lyckas mycket bra efter att jag kompromisslöst använt mig av mina dyrköpta lärdomar de senaste fyra-fem åren. Det är en sak att känna till en regel, men något helt annat att lära sig att under alla omständigheter följa den.

Som jag har skrivit tidigare gjorde jag mitt första aktieköp redan hösten 1986 (64 Electrolux B-fria) och därefter ett antal ganska bra köp, framförallt min dubblering av E-luxinnehavet till lågpris vid raset 1987, men även statliga utförsäljningar m.m., varefter jag dumt nog konsumerade upp mina aktier under en lång och rolig studietid i fram till andra halvan av 90-talet.

När jag fick inkomst borde jag väl ha börjat investera igen, men det var först efter att ha skakat på huvudet åt vad jag då trodde var en permanent oseriös utveckling av aktiemarknaden i slutet av 90-talet följt av en långsam och mycket långvarig nedgång i början av decenniet som jag 2002 kom tillbaka.

Ericsson föll handlöst under en period på rädslan för konkurs. Min analys var att om Ericsson bara lyckades med sin nyemission, vilket kändes väldigt troligt med tanke på företagets ägarspridning bland stora institutioner, så skulle man lyckas vända utvecklingen. Neddragningarna (det s.k. stålbadet som media talat om i ett par år) var ju redan gjorda och bara rädslan för konkurs dog ut så skulle aktien snabbt repa sig.

I brist på andra medel tog jag pengarna jag gjort på att köpa och sälja en Volvo V40 jag kom över billigt, men egentligen skulle använda till renovering av min lägenhet och köpte Ericsson på drygt 4 kr efter avskiljningen inför nyemissionen. Jag var inte van vid snabba fall och blev skrämd när jag blev ett av "ögonvittnena" till aktiens lika plötsliga som handlösa fall på en dålig nyhet med en krona ned till 3 kr (följt på en omedelbar uppgång till 3,30) men sedan bar det bara uppåt men eftersom jag måste renovera fick jag lov att sälja med en liten förlust (tröstade mig med att jag i alla fall slapp oron för mina pengar, isses!!).

Den uppenbara lärdomen som jag förstås egentligen redan kände till i teorin var: köp aldrig aktier för pengar du inte kan avvara och sitt still i båten när vågorna går. Den andra jag lärde mig var att mitt antagande stämde att även i grunde mycket bra företag kan dömas ut av en panisk marknad och är man bara kall så kan man göra otroliga vinster. Detta fick stor betydelse för mina storsatsningar 2008 och 2009.

Sedan dröjde det till 2004 tills jag äntligen återkom efter att ha gjort vinst på att sälja den lägenheten, dvs pengar som jag kunde avvara. Det var inga stora summor och detta var grunden till problemen jag hade- små summor (kanske 5-10 000 per köp) resulterade i chansningar (Vostok Nafta, spelrelaterat och olja). Det blev för många köp och negativt resultat.

Lärdomen var förstås att alla investeringar måste vara noga genomtänkta, så få som möjligt och aldrig bara på känsla eller rekommendationer.

Lite desillusionerad började jag t.o.m. bryta mot den regel jag mycket väl kände till- värde ligger i intjäningsförmågan och inte i aktieutvecklingen och, vilket jag skäms för idag, jag tog hem vinster alldeles för tidigt i Vostok m.fl. energi- och spelbolag.

Lärdomen är den minst sagt självklara att man aldrig ska köpa på annat än värde och absolut inte låta girighet styra säljandet av aktier. Man säljer när en aktie är övervärderad, inte när den sigit snabbt under en period eller för att ta hem vinster.

Jag började dock lära mig det jag egentligen visste redan 1987, dvs att man ska köpa aktier på lågpris i förhållande till företagets intjänandeförmåga, men två misstag återstod. Påeggad av kolleger och alla skriverier i pressen, inte minst vad ledningen sade, köpte jag PA Reslources för ganska mycket pengar. PARE var för högt värderad 2005 för att man skulle kunna stiga så värst mycket högre även vid en mycket fin utveckling, vilket jag och alla andra fick erfara.

Lärdomen var att aldirg köpa förhoppningsbolag på annat än marginalen av portföljvärdet och att aldrig tro på en skrytsam ledning. Mycket värdefulla insikter skulle det visa sig.

Mer stolt är jag över att jag över att jag tidigt började komma på vartåt det barkade och började sälja av på 58 kr och sedan hade bara en fjärdedel kvar när jag dumpade allt på 25 kr och började skriva ned företaget och främst ledningen här på bloggen. Vad jag borde ha gjort då var att blanka aktien så säker som jag var på dess snara undergång, men det är ju lätt att vara efterklok.

Mitt sista misstag (hittills...) var när jag 2006 köpte ganska mycket Micro Systemation som jag fortfarande har kvar 25 % av innehavet i. MSAB är ett bra företag och jag läste på massor om dem och såg deras enorma potential om de lyckades att bli standarden inom "mobile forensics" eftersom det var uppenbart både hur snabbt mobilmarknaden växte och hur viktigt deras system skulle bli när brottslingar m.fl. använder telefoner när de begår brott.

Lärdomen här var egentligen inte ny, men behövde tydligen präntas in för att jag skulle förstå den: köp inga företag, oavsett hur bra, som är hypade över sin troliga förmåga att leverera. Hade jag köpt ett år tidigare hade jag alltid varit nöjd, men när jag började köpa på 17 kr var der försent. Ledningen var långt ifrån världsklass och jag underskattade dessutom rejält deras investeringsbehov. Jag hade dessutom även här lyssnat för mycket på deras skrytsamme VD.

Vid tiden för både PARE och MSAB hade jag dock börjat applicera mina lärdomar och satsade på stabila företag med goda utsikter. Boliden, SSAB och Nordea var några av innehaven. Jag köpte mycket färre aktier och slutade titta på något annat än fundamenta.

När sedan krisen 2008 kom såg jag mitt tillfälle och väntade ut en som mest 90-procentig nedgång i Boliden för att öka rejält i detta utmärkta företag. Jag valde Swedbank för att den hade bäst potential och gjorde min största vinst någonsin. Jag intresserade mig för H&M och såsmåningom Apple medan intressanta chansningar som Obducat och Diamyd fick förbli just chansningar hur lockande det än kändes att öka i Diamyd i takt med att den steg till skyarna. Den senaste krisen har varit väldigt lönsam eftersom jag kunnat öka i mina stora innehav till lågpris vilket har börjat ge resultat.

Den sista lärdomen är nog ändå att i princip inte alls satsa på förhoppningsbolag. Jag slösade inte så mycket pengar på dessa företag, men väl en massa tid på att sätta mig in i komplicerade branscher och tekniker där jag som ekonom inte har någon edge mot andra, snarare tvärtom.

Naturligtvis räcker det inte med att följa regler för att investera lyckat, man måste analysera bättre än marknaden också. Helt klart är dock att även om man hittar vinnarna men bryter mot grundläggande regler så misslyckas man ändå. Anledningen dom sagt till att jag är så kategorisk i mina kommentarer om sånt här är att jag sett att det lönar sig mycket bra. Min portfölj består just nu till 97 % av mina fyra största innehav och jag har sedan 2009 slagit index (2008 då jag gick sämre än index, tror det var -60 % mot -50 % för index, 2006-07 var jag i regel något över index, men kollade aldrig vid årsskiftet).

'

Apples tysta krig mot Microsoft

-
Något som är märkligt underrapporterat idag är att Apple för ett hänsynslöst krig mot Microsoft, eller mer precist mot den affärsmodell som är grunden för Microsoft- att ta rejält betalt för sina monopolprogram Office och Windows. Kanske beror denna partiella blindhet på att så många är mentalt inställda på den gamla konsensusuppfattningen att Microsoft vann mot Apple på 90-talet (f.ö. något som Steve Jobs sade någon gång) och sedan fanns den dåtida giganternas kamp inte längre. Apple var hänvisat till en liten nisch för kreativa skapare och Microsoft var monopolet. Detta är inte längre fallet och det blir allt mindre sant för var dag som går. Microsoft vann slaget på den tiden när man ofta uppdaterade sin gamla slöa PC, alla tjänade på att ha samma, billiga datorer när man ständigt växlade dokument med varandra, men kriget är inte avgjort ännu.

Man kan med visst fog säga att denna offensiv mot Microsoft började redan när Apple för tio år sedan bytte till Intel-processorer och man med en omstart kunde köra Windows i Apple-datorerna på samma sätt som med en icke-Apple dator med Intel-processor. Det är dock först nu som kriget har blivit farligt för Microsoft.

Apples attack kommer på flera fronter och den kommer mycket snabbt. Deras iMac och MacBook Air är klart överlägsna sina Wintel-konkurrenter och tar snabbt marknadsandelar på en icke-växande marknad. iPod och övriga iOS-produkter är ett annat frontavsnitt som lett till närmast ett utplånande av netbook-kategorin på mindre än två år, mer om det längre fram. Ingen ska heller tro att Apples extremt aggressiva prissättning av OS X Lion och sina Office-kopior (OK, Office var också en kopia när det kom) är en slump eller ett lojt försök att ta marknadsandelar i en ganska liten del av Apples nuvarande omsättning. Det senare är tvärtom ett medvetet och oerhört farligt slag mot Micorosoft hjärta.

Strategin är lika smart som den är utstuderad. Man slår mot pengafloden precis som man i krig kan besegra sin fiende genom att leda iväg hans vattenfillförsel. Office och Windows är två tredjedelar av Microsofts enorma intäkter, hur ska företaget kunna fortsätta att ta (motsv.) 1000+ kr för sitt operativsystem när Apple tar 229 kr för Lion? Eller flera tusen kr för sitt Office när Apple tar ung. en tiondel så mycket för sina mycket bra program? 

Plötsligt är det inte längre "PC:n" som är billig, utan Mac som visserligen kostar mer i inköp, men ger mycket mer för pengarna (snygga, superlätta och snabba Air, 27" iMac o.s.v.), ochkostar mycket mindre i underhåll, virusskydd och annan mjukvara, inte minst jämfört med svindyra Office. Detta har massor av privatanvändare redan insett och Appels intåg i "corporate-sfären" sker idag som en stormning av den sista bastionen.

Microsoft är förstås betydligt mer medvetna om detta än affärspressen. De försöker desperat ta sig in på mobilmarknaden sedan flera år, men hur ska man kunna lyckas där? Microsoft måste till skillnad från Google och Apple ta betalt för sitt operativsystem för det finns inga andra karuseller när Windows är karusellen. Apple uppdaterar iOS generöst (även de som köpte iPhone 3GS sommaren 2009 fick nyligen uppdatera till iOS 5 helt gratis) för att det säljer hårdvaran, dvs det som Apple lever på. Google tar inget betalt för Android för de tjänar sina pengar på reklam, inte mjukvara. Det är svårt att konkurrera med gratis...

Microsoft kommer som sagt också att få se sin del av PC-tillverkningen minska genom att iPad m.fl. plattor som inte kör Windows äter upp de lätta och alltför oavancerade smålaptops som sålt som smör de senaste 10 åren. Det finns ingen nämnvärd kundlojalitet med Microsoft och oavsett hur många produkter de kallar någonting med Windows (som Windows Live) så har kunderna ingen kärlek till vare sig namnet eller produkten.

En vanlig kritik mot iPad från dem som inte förstår den är att den inte ersätter en vanlig PC. Detta stämmer förstås men det betyder inte att den inte har sin plats, bara att den är annorlunda än en PC och kan vissa saker betydligt bättre men ska man t.ex. skriva långa texter, jobba på klassiskt sätt vid datorn m.m. så är PC:n bättre. Dock betyder detta också att PC:n kommer att finnas kvar och det vet förstås Apple. Om Microsoft reduceras till ett betydligt mindre företag med mycket mindre vinst kan de inte uppdatera sina program på samma sätt som hittills och de blir ett betydligt mindre hot mot Apples framtida intjäning.

Apples attack är inte med den vanliga "disruptive innovation" som iPhone, iPod och iPad m.fl., men ändå en disruption. Det är med pris man sliter hål på Microsofts murar och har börjat plundra förråden. Idag ser allt ut som Apple kommer att lyckas. Det betyder förstås inte att Microsoft kommer att gå under i det korta loppet, men på sikt kommer man att göra det för i framtiden kan man förmodligen inte ta betalt för program och operativsystem så som man kunde och eftersom det är detta som gjorde Microsoft till den jätte det är idag är det bara att dra ned kostymen, storlek för storlek om de inte lyckas hitta andra sätt att klämma oss alla på pengar. Chansen till det är dock minimal.

.

Regler för kommentering

.
Från och med onsdag denna vecka kommer man endast att kunna kommentera bloggen i inloggat läge, dvs som medlem hos Google, LiveJournal, WordPress, TypePad, AIM eller OpenID. Dessa är de inloggningsmöjligheter som Blogger/Google håller med och alltså ingenting som jag har valt ut. Om man inte har något konto är det mycket enkelt och tar bara någon minut att skaffa ett på samtliga dessa tjänster, inte minst Google.

Anledningen till att jag inte längre vill ha helt anonyma kommentarer (användarnamn på t.ex. Google är ju heller inte direkt avslöjande av ens verkliga namn) är förstås att försöka höja nivån på debatten och inte minst att slippa alla dessa helt anonyma inlägg som bara förvirrar "Anonym 22:26:..." osv.

Förhoppningsvis blir det då lite mindre av korta och ibland hånfulla kommentarer utan motivering och mer av den typ av diskussion som finns på Twitter och liknande ställen där man visserligen inte måste uppge sitt verkliga namn, men i alla fall måste stå för det man säger med det namn man valt att använda på Nätet.

Länk till kommenteringsreglerna finns här.


.