'
Tänk dig att det du säger i media, inte minst sociala medier, följs noggrant av en stor del av gruppen "småsparare som hoppar från det ena förhoppningsbolaget till det andra drömmande om att bli rika".
Om du skrev i din blogg eller på andra sidor att du köpt en massa aktier i ett litet bolag skulle andra snabbt följa efter och aktien stiga. Om du skrev ned det skulle aktien falla. Det skulle förmodligen vara ganska frestande att istället för att hålla sig till sanningen och bara meddela andra sin åsikt försöka tjäna pengar på detta lämmelbeteende hos läsarna.
Det är just detta som signaturen "Löparn" gjort under många år. Efter att under ett par decennier istället för att stiga upp på morgonen och gå till jobbet ha gjort fina aktieaffärer och under IT-yran uppenbarligen lyckats med att tjäna en rejäl hacka blev han känd i media. Snart startade sin blogg där han skröt om alla sina fina affärer, skrev sina typiskt bisarrt detaljerade analyser med dussintals antaganden hit och dit om varför just detta förlusttyngda bolag var "sjukt undervärderat" och snart nog var han tillräckligt etablerad för att kunna styra aktiekursen i tunt handlade småbolag.
Jag stötte på honom för drygt fem år sedan och läste hans analyser av PA Resources ("målkurs 75 kr") som jag som bekant trodde på själv på den tiden. Allt eftersom ledsnade jag dock på hans eviga tjatande i alla kanaler om det bolag som han haussade för tillfället. Att man är mycket positiv till ett företag är en sak, det är jag också till mina stora innehav, men att man skriver bokstavligen hundratals inlägg, minut för minut, överallt på nätet (Avanza, Börssnack, Redeye o.s.v.) har andra orsaker än att man vill diskutera och hoppas på information från andra. En inloggning räckte inte "Too many frogs" "Löparn,", "Löparn,,", "Marathon80" o.s.v. är bara några av de kända aliasen han använde. Den som följde med hans skriverier började dock snart märka att saker och ting inte stämde- han kunde påstå att han hade en stor post i ett företag, men när aktien sedan tvärdök hade det inte påverkat hans portfölj o.s.v.
Gång på gång skrev Löparn att han gått "all in" i än det ena eller andra bolaget, inte minst solcellstillverkaren PV Enterprise (målkurs 300 kr, herregud!) där jag roade mig med att gå i svaromål mot honom (liksom jag med tiden gjort när han haussade Pare) eftersom hans påståenden om snara vinster var patetiska med tanke på hur slarvigt bolagen sköttes.
PV Enterprises aktie hoppade lydigt upp gång på gång i takt med Löparns "analyser" och meddelade storköp gång på gång. Sedan vände han sig sin vana trogen plötsligt emot företaget och hängde ut ledingen i medierna. Kursen störtdök lydigt.
Löparn hade med andra ord inte kunnat påverka aktiekurserna så bra som han gjort utan hjälp från affärspressen, framförallt DI och Affärsvärlden, där han t.o.m. fått sina analyser publicerade. Så här hög integritet hade t.ex. di.se förra året:
”I ett e-brev till di.se-redaktionen tipsar han nu om forskningsbolaget Neurovive, som är listat på Aktietorget.”
varpå följde en "artikel" om hans intresse för Neurovive (29 september 2010).
Vad han inte nämnde för Dagens Industri om var att han letat rätt på pseudonyheten att Neurovive inte omnämnt en viss konkurrent i ett emissionsprospekt vilket han sedan utnyttjade genom att först dyrt sälja aktierna han ägde, varpå han satte igång en mediestorm mot företaget den 1 november, anmälde dem för säkerhets skull till Finansinspektionen, vilket snabbt avskrevs, varpå han köpte tillbaka aktierna till det mycket lägre priset.
Dessutom hade han under tiden för att kunna manipulera kurserna köpt och sålt aktier till sig själv mellan två depåer han kontrollerade på Avanza och Nordnet. Nu haussar han dagligen Neurovive (se här de senaste 200 inläggen på Avanza). Användaren Yggdrasilen på Redeye fick över 45 000 träffar på Google när han sökte på "Löparn och Neurovive" i samma text.
Jag tycker inte alls synd om dem som utan att tänka själva köper förhoppningsbolagsaktier bara för att ett påstått orakel köper dem. Ett orakel som dessutom har haft en enorm massa missar i sina analyser de senaste tio åren och så uppenbart försöker haussa och sänka vissa aktier för att tjäna pengar på det. Vad jag däremot tycker illa om är när media fullständigt okritiskt låter kursmanipulatorer som Löparn breda ut sig utan minsta kritisk granskning från tidningens sida. Sen tycker jag dessutom illa om honom och alla anda kursmanipulatörer.
Inte ens det faktum att Löparn nu står under åtal för kursmanipulation verkar stoppa hans virusartade framfart. Well, there's a sucker born every minute.
'
tisdag 29 november 2011
måndag 28 november 2011
Apples värdering
'
En sällsynt genomarbetad och fullständig analys över Apples tillväxt kontra värdering publcerades just på Apple Insider av Andy Zaky från Bullish Cross Capital. BCC äger Apple-aktier och är förstås inte opartiska men artikeln är en genomgång av faktiska siffror så oavsett om man håller med honom om hans slutsatser så kan man inte gärna ifågasätta datan.
Det kanske mest slående exemplet på hur marknaden har behandlat Apple-aktien är nog det faktum att medan företagets vinst har ökat med 600 % de senaste fyra åren har aktien stigit med 83 %. I grafen nedan finns den ackumulerade ökningen för denna period. Vinsten bara ökar och ökar medan aktien knappt reagerar alls.
Man kunde tro att detta håller på att ändras, om än långsamt, men så är inte fallet. Under det år jag nu ägt Apple har det istället ökat. Aldrig sedan iPoden kom ut för tio år sedan har man vuxit så snabbt och ändå går aktien ingenstans. Min vinst hittills (på pappret) på Apple kommer av att jag har köpt nästan alla aktier vid de tillfällen den har varit extra nedtryckt samt av att dollarn har ökat i värde gentemot kronan.
Den enda slutsatsen är, precis som jag skrivit många gånger, att marknaden idag helt irrationellt värderar Apple i enlighet med att en total kollaps för vinstökningen stod för dörren. Oavsett hur man ser på framtiden för deras största produkter, iPhone och iPad samt även Mac så finns det idag absolut ingen som helst möjlighet att detta skulle hända under överskådlig tid. iPhone är världens mest populära smartphone och hela världen byter just nu till denna produktkategori i takt med att användarnas kontrakt löper ut. Även om man inte ökar sin marknadsandel kommer antalet sålda enheter att fortsatt öka extremt snabbt. iPad och Mac växer mycket snabbare än marknaden, iPad är f.ö. marknaden i sitt segment.
Även om Apple helt plötsligt skulle börja växa hälften så snabbt eller ännu lägre så är denna värdering helt galen. Man skulle ju ändå snart vara uppe på 50 dollar i vinst och aktien handlas just nu 363 dollar. Till och med de som verkligen har svåra fördomar mot Apple (kanske snarare mot iPhone...) måste inse att detta inte är en värdering som kan hålla i längden.
'
En sällsynt genomarbetad och fullständig analys över Apples tillväxt kontra värdering publcerades just på Apple Insider av Andy Zaky från Bullish Cross Capital. BCC äger Apple-aktier och är förstås inte opartiska men artikeln är en genomgång av faktiska siffror så oavsett om man håller med honom om hans slutsatser så kan man inte gärna ifågasätta datan.
Det kanske mest slående exemplet på hur marknaden har behandlat Apple-aktien är nog det faktum att medan företagets vinst har ökat med 600 % de senaste fyra åren har aktien stigit med 83 %. I grafen nedan finns den ackumulerade ökningen för denna period. Vinsten bara ökar och ökar medan aktien knappt reagerar alls.
Man kunde tro att detta håller på att ändras, om än långsamt, men så är inte fallet. Under det år jag nu ägt Apple har det istället ökat. Aldrig sedan iPoden kom ut för tio år sedan har man vuxit så snabbt och ändå går aktien ingenstans. Min vinst hittills (på pappret) på Apple kommer av att jag har köpt nästan alla aktier vid de tillfällen den har varit extra nedtryckt samt av att dollarn har ökat i värde gentemot kronan.
Den enda slutsatsen är, precis som jag skrivit många gånger, att marknaden idag helt irrationellt värderar Apple i enlighet med att en total kollaps för vinstökningen stod för dörren. Oavsett hur man ser på framtiden för deras största produkter, iPhone och iPad samt även Mac så finns det idag absolut ingen som helst möjlighet att detta skulle hända under överskådlig tid. iPhone är världens mest populära smartphone och hela världen byter just nu till denna produktkategori i takt med att användarnas kontrakt löper ut. Även om man inte ökar sin marknadsandel kommer antalet sålda enheter att fortsatt öka extremt snabbt. iPad och Mac växer mycket snabbare än marknaden, iPad är f.ö. marknaden i sitt segment.
Även om Apple helt plötsligt skulle börja växa hälften så snabbt eller ännu lägre så är denna värdering helt galen. Man skulle ju ändå snart vara uppe på 50 dollar i vinst och aktien handlas just nu 363 dollar. Till och med de som verkligen har svåra fördomar mot Apple (kanske snarare mot iPhone...) måste inse att detta inte är en värdering som kan hålla i längden.
'
lördag 26 november 2011
Statsskuldsräntor 2
'
När de tyska räntorna började stiga i veckan (från en extremt låg nivå) och Tysklands statspappersauktion inte fulltecknades drogs i vanligt ordning helt galna slutsatser av journaliser och andra bedömare som tror att räntan är en termometer ifrån vilken rädslan på marknaden kan läsas av rätt och slätt.
Tack och lov finns det i alla fall vissa som kan göra lite mer avancerade bedömningar och komma fram till att eftersom pengar flydde till tyska (och t.ex. svenska och amerikanska) statspapper när risken bedömdes hög så är det mer logiskt att den högre tyska räntan är ett tydligt tecken på att risken bedöms lägre nu.
Ett bra exempel: Under den värsta krisen 2008 sjönk den amerikanska statsskuldsräntan under 0 %. Marknaden gick alltså med på att betala pengar för att få placera dem där. Hur logiskt hade det varit när räntan sedan steg till 0,5 % att säga "nu har oron ökat för den amerikanska förmågan att betala sina skulder"?
Flera räntor är nu alldeles för höga, detta får till följd, fullt logiskt, att man hellre placerar sina pengar där och får överavkastning (riskvägt), varför den tyska räntan alltså stiger och den tyska auktionen inte fulltecknades. Att tro att problemet med att sälja tyska statspapper beror på att man inte litar på Tyskland faller på sin egen orimlighet när betydligt mer riskfulla statspapper säljs utan problem.
Som vanligt är det de som vet vad de håller på med som tjänar pengar. Skattebetalarna i länder med dålig ekonomi betalar denna gång.
'
När de tyska räntorna började stiga i veckan (från en extremt låg nivå) och Tysklands statspappersauktion inte fulltecknades drogs i vanligt ordning helt galna slutsatser av journaliser och andra bedömare som tror att räntan är en termometer ifrån vilken rädslan på marknaden kan läsas av rätt och slätt.
Tack och lov finns det i alla fall vissa som kan göra lite mer avancerade bedömningar och komma fram till att eftersom pengar flydde till tyska (och t.ex. svenska och amerikanska) statspapper när risken bedömdes hög så är det mer logiskt att den högre tyska räntan är ett tydligt tecken på att risken bedöms lägre nu.
Ett bra exempel: Under den värsta krisen 2008 sjönk den amerikanska statsskuldsräntan under 0 %. Marknaden gick alltså med på att betala pengar för att få placera dem där. Hur logiskt hade det varit när räntan sedan steg till 0,5 % att säga "nu har oron ökat för den amerikanska förmågan att betala sina skulder"?
Flera räntor är nu alldeles för höga, detta får till följd, fullt logiskt, att man hellre placerar sina pengar där och får överavkastning (riskvägt), varför den tyska räntan alltså stiger och den tyska auktionen inte fulltecknades. Att tro att problemet med att sälja tyska statspapper beror på att man inte litar på Tyskland faller på sin egen orimlighet när betydligt mer riskfulla statspapper säljs utan problem.
Som vanligt är det de som vet vad de håller på med som tjänar pengar. Skattebetalarna i länder med dålig ekonomi betalar denna gång.
'
fredag 18 november 2011
Statsskuldsräntor
'
Som alltid fylls media okritiskt av de olika påståenden som olika marknadsaktörer med egen agenda tutar i mer eller mindre kunniga ekonomijournalister som ställer frågor av modellen "Varför stiger den italienska räntan?"
Några enkla sanningar som inte är hela sanningen, men ändå saker som många missar:
- Att räntan stiger eller sjunker är inte någon direkt måttstock för oron på marknaden. Räntan påverkas förutom av oro och förhoppningar alltid i olika riktningar av marknadsaktörer. De kan ha ett eget syfte med att pressa den i någon riktning precis som när aktier i ifrågasatta företag blankas tungt för att man vill få stenen i rullning och sedan casha ut.
- Räntan idag är inte den ränta som ett visst land får betala på sina skulder, utan vad obligationerna handlas till idag. Det är däremot vad landet måste betala för den del, om någon, av skulden som omsätts just nu.
- Att Italien påstås inte kunna långsiktigt klara över 7 % ränta betyder inte att en ränta på 7 % idag gör att landet "nu får svårt att betala sina skulder" för att ta ett citat från häromdagen.
- Att Italien har problem att långsiktigt betala över 7 % ränta betyder inte på något sätt att Spanien med betydligt mindre skuldsättningsgrad också har just denna smärttröskel och ännu mindre att detta är en tröskel som gäller för alla länder. Sverige skulle t.ex. lätt kunna betala denna ränta.
- Sist men inte minst: Marknadsaktörer med fina titlar på välrenommerade institutioner har inte automatiskt mer rätt än någon annan. Dessutom har de som sagt ofta egna anledningar att trots en säkert stor arbetsbörda ständigt ställa upp på intervjuer.
'
Som alltid fylls media okritiskt av de olika påståenden som olika marknadsaktörer med egen agenda tutar i mer eller mindre kunniga ekonomijournalister som ställer frågor av modellen "Varför stiger den italienska räntan?"
Några enkla sanningar som inte är hela sanningen, men ändå saker som många missar:
- Att räntan stiger eller sjunker är inte någon direkt måttstock för oron på marknaden. Räntan påverkas förutom av oro och förhoppningar alltid i olika riktningar av marknadsaktörer. De kan ha ett eget syfte med att pressa den i någon riktning precis som när aktier i ifrågasatta företag blankas tungt för att man vill få stenen i rullning och sedan casha ut.
- Räntan idag är inte den ränta som ett visst land får betala på sina skulder, utan vad obligationerna handlas till idag. Det är däremot vad landet måste betala för den del, om någon, av skulden som omsätts just nu.
- Att Italien påstås inte kunna långsiktigt klara över 7 % ränta betyder inte att en ränta på 7 % idag gör att landet "nu får svårt att betala sina skulder" för att ta ett citat från häromdagen.
- Att Italien har problem att långsiktigt betala över 7 % ränta betyder inte på något sätt att Spanien med betydligt mindre skuldsättningsgrad också har just denna smärttröskel och ännu mindre att detta är en tröskel som gäller för alla länder. Sverige skulle t.ex. lätt kunna betala denna ränta.
- Sist men inte minst: Marknadsaktörer med fina titlar på välrenommerade institutioner har inte automatiskt mer rätt än någon annan. Dessutom har de som sagt ofta egna anledningar att trots en säkert stor arbetsbörda ständigt ställa upp på intervjuer.
'
måndag 14 november 2011
Teknik som värde
'
Det utan tvekan mest intressanta bland Buffetts senaste tillskott under hans senaste köpfest när börsen stod riktigt lågt är hans idag offentliggjorda investering om hela 5,5 % av IBM, motsvarande nästan 11 miljarder dollar.
Väldigt många, inte minst bland kommentarerna på min blogg, har använt som argument mot "teknik" i allmänhet och Apple i synnerhet att Buffett minsann aldrig skulle köpa det. Visst har han genom åren uttalat sig om att han inte köper "technology" för att han inte förstår det o.s.v. men det är tror jag bara ytterligare ett utslag av att han, som alla andra framgångsrika investerare, utvecklas över tiden.
För 60 år sedan satt Buffett och precis som Ben Graham räknade på företags kassa och realiserbara tillgångar för att hitta nåt som var billigt med detta enkla mått. Hur företagets utsikter var o.s.v. var inget som hade intresserat Graham särskilt mycket och unge Warren följde troget mästaren. Det var senare som han framförallt tack vare Philip Fisher ("I am 15 % Fisher and 85 % Benjamin Graham") som han fick upp ögonen för det oerhört viktiga i att titta på vilka som ledde företaget och liknande parametrar.
Nu stoppade inte på något sätt hans utveckling med detta. Efter att ha slagit sig samman med Charlie Munger tog han till sig rikligt av dennes intresse för det mänskliga psyket och dess påverkan på företagande samt Mungers kärlek för välskötta, stabila företag som kan köpas för "reasonable prices" istället för att köpa "reasonable companies" till lågpris. Den som vill använda Buffett som en tjurskallig letare efter enbart värdeaktier får ännu mer problem med de olika köpen av valutor, råvaror och optioner som han ägnat sig åt på senare år och hans uttalade ointresse för "turnaround cases".
Man kan utan tvekan säga att den som vill använda Buffett som argument mot att köpa något riskerar att få problem längre fram. Buffett har utvecklats enormt under sin långa investeringskarriär och ingen kan efter dagens besked änvända honom som argument mot "teknik" i allmänhet.
Det är enorm skillnad mellan små eller mellanstora teknikbolag med en produkt eller lösning och förhoppningar om jättevinster en dag och de riktigt stora företagen som Apple med väl utbyggda vallgravar mot omvärlden. Det betyder inte att de senare är odödlliga, men de skall bedömas utfrån sina förutsättningar precis som alla andra bolag.
'
Det utan tvekan mest intressanta bland Buffetts senaste tillskott under hans senaste köpfest när börsen stod riktigt lågt är hans idag offentliggjorda investering om hela 5,5 % av IBM, motsvarande nästan 11 miljarder dollar.
Väldigt många, inte minst bland kommentarerna på min blogg, har använt som argument mot "teknik" i allmänhet och Apple i synnerhet att Buffett minsann aldrig skulle köpa det. Visst har han genom åren uttalat sig om att han inte köper "technology" för att han inte förstår det o.s.v. men det är tror jag bara ytterligare ett utslag av att han, som alla andra framgångsrika investerare, utvecklas över tiden.
För 60 år sedan satt Buffett och precis som Ben Graham räknade på företags kassa och realiserbara tillgångar för att hitta nåt som var billigt med detta enkla mått. Hur företagets utsikter var o.s.v. var inget som hade intresserat Graham särskilt mycket och unge Warren följde troget mästaren. Det var senare som han framförallt tack vare Philip Fisher ("I am 15 % Fisher and 85 % Benjamin Graham") som han fick upp ögonen för det oerhört viktiga i att titta på vilka som ledde företaget och liknande parametrar.
Nu stoppade inte på något sätt hans utveckling med detta. Efter att ha slagit sig samman med Charlie Munger tog han till sig rikligt av dennes intresse för det mänskliga psyket och dess påverkan på företagande samt Mungers kärlek för välskötta, stabila företag som kan köpas för "reasonable prices" istället för att köpa "reasonable companies" till lågpris. Den som vill använda Buffett som en tjurskallig letare efter enbart värdeaktier får ännu mer problem med de olika köpen av valutor, råvaror och optioner som han ägnat sig åt på senare år och hans uttalade ointresse för "turnaround cases".
Man kan utan tvekan säga att den som vill använda Buffett som argument mot att köpa något riskerar att få problem längre fram. Buffett har utvecklats enormt under sin långa investeringskarriär och ingen kan efter dagens besked änvända honom som argument mot "teknik" i allmänhet.
Det är enorm skillnad mellan små eller mellanstora teknikbolag med en produkt eller lösning och förhoppningar om jättevinster en dag och de riktigt stora företagen som Apple med väl utbyggda vallgravar mot omvärlden. Det betyder inte att de senare är odödlliga, men de skall bedömas utfrån sina förutsättningar precis som alla andra bolag.
'
torsdag 10 november 2011
Google no more?
'
Enligt flera källor till tidningen Forbes skall företaget helt ha missat den potentiellt livsfarliga attacken från Apples nya assistent Siri på iPhone 4S. Jag skriver medvetet "livsfarlig" eftersom attacken är direkt mot Googles hjärta- annonsintäkterna från sökmotorn eftersom det helt enkelt är mycket enklare att fråga sin telefon än att skriva in en fråga i Google. Mot detta är det förstås enkelt att invända att även om iPhone 4S säljer väldigt bra är den ännu bara en telefon på hela marknaden och att liknande tjänster snart kommer att komma till andra telefoner, men det är att missa hela skogen för att ett antal träd står i vägen.
Helt uppenbart är att 1) om ett par år finns Siri på de allra flesta iPhones och, väldigt sannolikt, iPads samt 2) den kommer att vara mycket bättre än idag och tillgänglig på alla större språk (även svenska). Till detta kommer att Siri till största delen utför sitt arbete i "molnet", dvs i Apples nya, enorma datacenter i North Carolina och det är knappast möjligt för Google att få igång liknande teknik i närtid, inte minst eftersom de inte skulle tjäna några pengar på att erbjuda denna tjänst om de inte kunde sälja annonser med svarsmeddelandet. Det senare är ju minst sagt osannolikt- vem skulle vilja vänta på svar från assistenten till efter den har läst upp ett reklammeddelande?
En första undersökning som Forbes gjorde visade att en stor majoritet av de som använt Siri en månad har helt slutat att använda Google och de övriga hade minskat till i snitt två Google-sökningar under perioden. Detta är helt ovetenskapligt och alldeles för kort tid naturligtvis, men det ger en mycket tydlig fingervisning om både hur bra tjänsten redan är och potentialen att störa Google.
Allt detta har att göra med det grundläggande felet med Google- de tjänar pengar på att folk använder deras sökmotor och andra annonssäljande gratistjänster. Det är väldigt lätt att byta till en annan tjänst och om människor slutar använda dem eller i vilket fall gör det mycket mindre än idag går företaget omkull. Punkt.
Apple tjänar inga pengar att tala om på sina många tjänster (förutom Siri huvudsakligen iTunes, App Store, Mac App Store och iCloud) utan de finns för att hjälpa dem att sälja sina produkter. Om Siri ökar försäljningen av iPhone och iPad (kanske i framtiden också på Mac) med bara några procent är det oerhört lönsamt för Apple.
Jag vet att det är att sticka ut hakan att säga att Google hotas av en än så länge liten tjänst som Siri när man har lämnat två mycket fina kvartalsrapporter. Då ska man dock minnas att RIM rapporterade väldigt fina, växande vinster i flera år till helt nyligen. De hade missat smartphonetåget och satt kvar med ett gammalt operativsystem och gamla trötta telefonmodeller. Till sist kom verkligheten ikapp och mycket snabbt förlorade man sina vinster.
Om (det är ingen som kan veta idag) websökandet snabbt går över generellt mot mobila apparater och röststyrning är detta ett dödligt hot mot Google. Det finns inget annat rimligt sätt att se på saken. Google skulle i så fall sitta kvar i gammal, trött teknik precis som RIM, tillsammans med en massa gratistjänster, t.ex. denna håglösa tjänst som jag skriver detta inlägg på, som inte ger mycket klirr i kassan.
'
Enligt flera källor till tidningen Forbes skall företaget helt ha missat den potentiellt livsfarliga attacken från Apples nya assistent Siri på iPhone 4S. Jag skriver medvetet "livsfarlig" eftersom attacken är direkt mot Googles hjärta- annonsintäkterna från sökmotorn eftersom det helt enkelt är mycket enklare att fråga sin telefon än att skriva in en fråga i Google. Mot detta är det förstås enkelt att invända att även om iPhone 4S säljer väldigt bra är den ännu bara en telefon på hela marknaden och att liknande tjänster snart kommer att komma till andra telefoner, men det är att missa hela skogen för att ett antal träd står i vägen.
Helt uppenbart är att 1) om ett par år finns Siri på de allra flesta iPhones och, väldigt sannolikt, iPads samt 2) den kommer att vara mycket bättre än idag och tillgänglig på alla större språk (även svenska). Till detta kommer att Siri till största delen utför sitt arbete i "molnet", dvs i Apples nya, enorma datacenter i North Carolina och det är knappast möjligt för Google att få igång liknande teknik i närtid, inte minst eftersom de inte skulle tjäna några pengar på att erbjuda denna tjänst om de inte kunde sälja annonser med svarsmeddelandet. Det senare är ju minst sagt osannolikt- vem skulle vilja vänta på svar från assistenten till efter den har läst upp ett reklammeddelande?
En första undersökning som Forbes gjorde visade att en stor majoritet av de som använt Siri en månad har helt slutat att använda Google och de övriga hade minskat till i snitt två Google-sökningar under perioden. Detta är helt ovetenskapligt och alldeles för kort tid naturligtvis, men det ger en mycket tydlig fingervisning om både hur bra tjänsten redan är och potentialen att störa Google.
Allt detta har att göra med det grundläggande felet med Google- de tjänar pengar på att folk använder deras sökmotor och andra annonssäljande gratistjänster. Det är väldigt lätt att byta till en annan tjänst och om människor slutar använda dem eller i vilket fall gör det mycket mindre än idag går företaget omkull. Punkt.
Apple tjänar inga pengar att tala om på sina många tjänster (förutom Siri huvudsakligen iTunes, App Store, Mac App Store och iCloud) utan de finns för att hjälpa dem att sälja sina produkter. Om Siri ökar försäljningen av iPhone och iPad (kanske i framtiden också på Mac) med bara några procent är det oerhört lönsamt för Apple.
Jag vet att det är att sticka ut hakan att säga att Google hotas av en än så länge liten tjänst som Siri när man har lämnat två mycket fina kvartalsrapporter. Då ska man dock minnas att RIM rapporterade väldigt fina, växande vinster i flera år till helt nyligen. De hade missat smartphonetåget och satt kvar med ett gammalt operativsystem och gamla trötta telefonmodeller. Till sist kom verkligheten ikapp och mycket snabbt förlorade man sina vinster.
Om (det är ingen som kan veta idag) websökandet snabbt går över generellt mot mobila apparater och röststyrning är detta ett dödligt hot mot Google. Det finns inget annat rimligt sätt att se på saken. Google skulle i så fall sitta kvar i gammal, trött teknik precis som RIM, tillsammans med en massa gratistjänster, t.ex. denna håglösa tjänst som jag skriver detta inlägg på, som inte ger mycket klirr i kassan.
 |
| iPhone 4S släpps i Hongkong |
'
fredag 4 november 2011
Pengar
.
Jag påminns om en gammal Dilbert-strip jag läste en gång. Den struthårige chefen berättar för sina anställda att han haft fel som trott att företagets anställda är dess mest värdefulla tillgång. Nu hade det visat sig att pengar är det.
Pengar är troligen det som kommer att avgöra det stora smartphonekriget som utspelar sig i dag. de två företag som tjänar pengar att tala om, Samsung och Apple verkar det vara i alla fall idag, kommer att vara de som har möjlighet att vinna marknadsandelar på sikt, de andra kommer att förpassas till att tillverka billiga telefoner utan någon marginal att tala om och en efter en dra sig ur spelet på samma sätt som många tillverkare nu har lämnat PC-branschen samtidigt som Apple tjänar massor på sina Macar.
Att Apple tjänar massor på sina telefoner (och nästan allt annat de gör) brukar alltid komma i skymundan när man talar om vem som sålde mest det senaste kvartalet. Det är kortsiktigt tänkande. Bara Apple kan idag betala massor för att få tag på den teknik de vill integrera, t.ex. tydligen 200 miljoner dollar för Siri och en massa för svenska C3 Technologies som har en ofattbart bra 3D-kartteknik som man kommer att integrera i iOS förr eller senare. Man har också kunnat investera flera miljarder i sina HELT överlägsna iTunes, App Store och iCloud, vilka inte drar in några större vinster i sig själva, utan finns helt enkelt föt att de höjer ribban rejält för den som vill konkurrera med iOS-produkterna.
Den nästintill obegränsade tllgången på pengar gör också att man kan köpa upp all produktionskapacitet när det blir störningar som den i Japan i våras och egentligen allt annat man vill ha, om inte annat så för att blockera konkurrenterna. På samma sätt kan man köpa produktionsutrustning, t.ex. svarvarana för Mac Book Airs aluminiumunibody. Ingen annan har kunnat investera sådana enorma summor som Apple gjort på denna teknik, varför de är helt ensamma om det på marknaden. Det är så man får ens PC-försäljning att växa med 26 % senaste kvartalet (mot kvartalet innan) på en stillastående marknad.
Slutligen är det också enorma investeringar i butiksinredningar. Superdyra, väldigt tilltalande inredningar som gör att köparna flockas till butiken för att köpa direkt av Apple och pressen bevakar varje öppning som en landskamp, i eftermiddag invigs t.ex. den nya glaskuben på Fifth Avenue, man kan bara undra vad den har kostat.
Apples enorma investeringsstyrka gör dem nästintill oslagbara idag. Se på mobilmarknaden och plattdatormarknaden, men även som sagt mobildatornerna. Konkurrenternas enda chans är att försöka kopiera deras framgångar samtidigt som alltför uppenbara kopior riskerar en stämning från världens rikaste företag.
Det känns lite som den situation som romarnas grannar stod inför för två tusen år sedan. Anpassa dig eller gå under.
--------------------
Stripen fortsatte med att chefen sa att de anställda var den nionde viktigaste tillgången för företaget. Törs man fråga vad som är nummer åtta undrade Dilbert. Det var kopieringspapper.
.
Jag påminns om en gammal Dilbert-strip jag läste en gång. Den struthårige chefen berättar för sina anställda att han haft fel som trott att företagets anställda är dess mest värdefulla tillgång. Nu hade det visat sig att pengar är det.
Pengar är troligen det som kommer att avgöra det stora smartphonekriget som utspelar sig i dag. de två företag som tjänar pengar att tala om, Samsung och Apple verkar det vara i alla fall idag, kommer att vara de som har möjlighet att vinna marknadsandelar på sikt, de andra kommer att förpassas till att tillverka billiga telefoner utan någon marginal att tala om och en efter en dra sig ur spelet på samma sätt som många tillverkare nu har lämnat PC-branschen samtidigt som Apple tjänar massor på sina Macar.
Att Apple tjänar massor på sina telefoner (och nästan allt annat de gör) brukar alltid komma i skymundan när man talar om vem som sålde mest det senaste kvartalet. Det är kortsiktigt tänkande. Bara Apple kan idag betala massor för att få tag på den teknik de vill integrera, t.ex. tydligen 200 miljoner dollar för Siri och en massa för svenska C3 Technologies som har en ofattbart bra 3D-kartteknik som man kommer att integrera i iOS förr eller senare. Man har också kunnat investera flera miljarder i sina HELT överlägsna iTunes, App Store och iCloud, vilka inte drar in några större vinster i sig själva, utan finns helt enkelt föt att de höjer ribban rejält för den som vill konkurrera med iOS-produkterna.
Den nästintill obegränsade tllgången på pengar gör också att man kan köpa upp all produktionskapacitet när det blir störningar som den i Japan i våras och egentligen allt annat man vill ha, om inte annat så för att blockera konkurrenterna. På samma sätt kan man köpa produktionsutrustning, t.ex. svarvarana för Mac Book Airs aluminiumunibody. Ingen annan har kunnat investera sådana enorma summor som Apple gjort på denna teknik, varför de är helt ensamma om det på marknaden. Det är så man får ens PC-försäljning att växa med 26 % senaste kvartalet (mot kvartalet innan) på en stillastående marknad.
Slutligen är det också enorma investeringar i butiksinredningar. Superdyra, väldigt tilltalande inredningar som gör att köparna flockas till butiken för att köpa direkt av Apple och pressen bevakar varje öppning som en landskamp, i eftermiddag invigs t.ex. den nya glaskuben på Fifth Avenue, man kan bara undra vad den har kostat.
Apples enorma investeringsstyrka gör dem nästintill oslagbara idag. Se på mobilmarknaden och plattdatormarknaden, men även som sagt mobildatornerna. Konkurrenternas enda chans är att försöka kopiera deras framgångar samtidigt som alltför uppenbara kopior riskerar en stämning från världens rikaste företag.
Det känns lite som den situation som romarnas grannar stod inför för två tusen år sedan. Anpassa dig eller gå under.
--------------------
Stripen fortsatte med att chefen sa att de anställda var den nionde viktigaste tillgången för företaget. Törs man fråga vad som är nummer åtta undrade Dilbert. Det var kopieringspapper.
.
onsdag 2 november 2011
Hönan eller ägget
'
Den stora frågan för investeringsfilosoferna är som bekant hur väl marknaden avspeglar verkligheten. En gång i tiden trodde på fullaste allvar de flesta akademiker på området att marknaden exakt avspeglade verkligheten, dvs priset på en aktie e.dyl. var alltid korrekt i förhållande till företagets värde/framtidsutsikter, varför analys förstås blev slöseri med tid.
Detta stämmer förstås inte och nu har denna idériktning, effektiva marknadshypotesen (EMH), mjukats upp i olika nivåer alltefter hur effektiv man tror att marknaden är. Själv tror jag förstås liksom de flesta idag att marknaden är hyfsat korrekt i sin värdering för det mesta, men förstås också ganska ofta fel, framförallt vad gäller aktier och branscher som fått utstå kritik i media eller råkat ut för problem alt. hyllats för mycket.
I spåren av den statsfinansiella krisen i Grekland har jag börjat märka nåt intressant hos de marknadsaktörer som intervjuas dagarna i ända om hur de "ser på det som sker" som dessa djuplodade frågestunder brukar börja. Det visar sig väldigt tydligt att dessa personer helt uppenbart tror att de kan utläsa verkligheten ur marknaden, vilket ju verkligen är hard core-EMH.
Lyssna själv hur många det är som istället för att argumentera med stöd i verkligheten för vad som stöder deras tes om t.ex. att Italien kommer att inte klara att betala sina skulder (dåligt skatteuttag, åldrande befolkning, politisk instabilitet eller liknande) istället tar sina argument från hur marknaden prissätter italienska statspapper visavi tyska, italienska bankaktier eller liknande.
Detta verkar vara ett klassiskt fall av group think, dvs att en ganska sluten grupp människor med stöd av varandra skapar sin egen verklighet. Tron hos dem att de i sin handel handlar korrekt verkar vara så stark så resultatet därav, dvs kurserna, är verkligheten. Isses!
'
Den stora frågan för investeringsfilosoferna är som bekant hur väl marknaden avspeglar verkligheten. En gång i tiden trodde på fullaste allvar de flesta akademiker på området att marknaden exakt avspeglade verkligheten, dvs priset på en aktie e.dyl. var alltid korrekt i förhållande till företagets värde/framtidsutsikter, varför analys förstås blev slöseri med tid.
Detta stämmer förstås inte och nu har denna idériktning, effektiva marknadshypotesen (EMH), mjukats upp i olika nivåer alltefter hur effektiv man tror att marknaden är. Själv tror jag förstås liksom de flesta idag att marknaden är hyfsat korrekt i sin värdering för det mesta, men förstås också ganska ofta fel, framförallt vad gäller aktier och branscher som fått utstå kritik i media eller råkat ut för problem alt. hyllats för mycket.
I spåren av den statsfinansiella krisen i Grekland har jag börjat märka nåt intressant hos de marknadsaktörer som intervjuas dagarna i ända om hur de "ser på det som sker" som dessa djuplodade frågestunder brukar börja. Det visar sig väldigt tydligt att dessa personer helt uppenbart tror att de kan utläsa verkligheten ur marknaden, vilket ju verkligen är hard core-EMH.
Lyssna själv hur många det är som istället för att argumentera med stöd i verkligheten för vad som stöder deras tes om t.ex. att Italien kommer att inte klara att betala sina skulder (dåligt skatteuttag, åldrande befolkning, politisk instabilitet eller liknande) istället tar sina argument från hur marknaden prissätter italienska statspapper visavi tyska, italienska bankaktier eller liknande.
Detta verkar vara ett klassiskt fall av group think, dvs att en ganska sluten grupp människor med stöd av varandra skapar sin egen verklighet. Tron hos dem att de i sin handel handlar korrekt verkar vara så stark så resultatet därav, dvs kurserna, är verkligheten. Isses!
'